<anforande>
<dok_hangar_id>2348336</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5A12DE8F-00B1-4806-8377-266F99382925</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>MARIANN YTTERBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag hängde inte med riktigt först. Men
nu handlade det inte om de funktionshindrade barnen.
Nu handlade det om växelvis boende.
Frågan om utgifterna och alla papper hos krono-
fogden - det stora problemet som vi har med det här
systemet - ska nu också beredas.
Därför är jämställdheten så kolossalt viktig. Det
ligger i de kanske lite föraktade uttrycken pappa- och
mammamånaderna. Vi gör så gott vi kan och försöker
arbeta för jämställdheten. Jag träffar kvinnor som
lever just i detta med växelvis boende. De säger att
det är fantastiskt. Nu när mannen har barnen sköter
han det alldeles suveränt. Det går jättefint, och ungar-
na mår bra. Om det hade varit så medan de var sambo
eller gifta hade de inte behövt separera. Här kan man
väva in det här med jämställdheten igen.
Jag tror nämligen att vi har helt olika utgångslä-
gen för vår familjepolitik. Vi sätter inte valfriheten
högst. Vi sätter jämställdheten högre.
</anforandetext>
<intressent_id>0470861746302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146822</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
