2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 Anslag inom socialförsäkringsområdet FFB8FDAB-112C-490E-94BD-B376EF7B3E5A 108 FANNY RIZELL (kd) kd Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 35, men jag vill understryka att vi står bakom alla våra reservationer. I det särskilda yttrandet pekar vi också på det som vi motionerat om men som vi på grund av att vårt budgetförslag har fallit inte kan reservera oss för. Utgiftsområde 12 handlar om ekonomisk trygghet för barn och familjer. Jag kan redan här säga att an- tingen har Ulla Hoffmann läst i en väldigt gammal uppslagsbok eller så får vi helt frångå andras uppfatt- ningar och bilda oss en uppfattning själva om vad familj är. Där tror jag inte att någon stannar vid det förslag som Ulla Hoffmann förde fram. Familjefrågorna har alltid haft en central plats i vår politik. Det gäller både synen på familjens oer- sättliga ställning och utformningen av familjestödet. Vi kommer även i fortsättningen att ha stark betoning på familjepolitiken på grund av den stora betydelse den har för barn och föräldrar men också för samhäl- let i stort. Det är fler än Kristdemokraterna som inser famil- jens betydelse. Men speciellt för dem som inte gör det, som kanske önskar död åt familjen, vill jag citera vad som står i FN:s förklaring om de mänskliga rät- tigheterna: "Familjen är den naturliga och grundläg- gande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten." I barnkonventionen sägs bl.a. att konventionssta- terna ser på familjen som den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för barns ut- veckling och välfärd. Enligt konventionen bör famil- jen ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället. Barns uppväxtvillkor får effekter på lång sikt. Normer och värderingar införlivas under uppväxtti- den, och normförmedlingen fungerar bäst i en kär- leksfull och nära relation. Därför kan kortsiktiga vinster på familjestöd, förskola och skola få förödan- de konsekvenser. Kanske är det detta vi ser i dag. Vi har köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Många barn drabbas av depressioner och ordineras Losec för sina magbesvär. Stödet till familjen är förvisso inte bara pengar. Det är också viktigt att familjen får sin betydelse bekräftad, att föräldrar får veta hur viktiga de är för sina barn. En bättre balans mellan förvärvsarbete och omsorg om barnen skulle för många medföra positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet och inte minst förbättrad kontakt mellan pappor och barn. Familjerådgivning och föräldrautbildning är om- råden där det ännu finns mycket att göra. Vi har läst att det i Norge sedan 1995 finns ett familjehandled- ningsprogram. Det tycker jag låter bra. Föräld- rastödsutredningen konstaterade att det även i Sverige skulle uppskattas om det fanns ett informativt materi- al om föräldraskap och barns utveckling och behov att tillgå för föräldrar och för dem som arbetar med stöd i föräldraskapet. Fru talman! För de flesta barnfamiljer är tid till- sammans den stora bristvaran. Föräldrar ber inte om befrielse från barnen; de ber om möjlighet att vara föräldrar. Alla småbarnsföräldrar jag har mött försö- ker utföra rena trollkonster för att kunna förlänga den tid de själva tar hand om barnen, försöker förlänga sin föräldraledighet, om möjligt, eller minska arbetstiden. En aldrig så väl utbyggd samhällelig barnomsorg är inte nog för barn som längtar efter mer tid tillsam- mans med sina föräldrar eller för föräldrar som vill ha mer tid för barnen. Det maxtaxeförslag som Social- demokraterna tillsammans med Vänstern och Miljö- partiet presenterar svarar inte mot deras behov. Det är ganska uppenbart att det här förslaget kommer att innebära att barnen vistas längre tid i förskolan, att barngrupperna blir större och att det blir mindre vux- enkontakter. Häromdagen mötte jag en förskollärare från Gö- teborg, där man redan infört maxtaxan, som sade: Vi har fått större barngrupper och kan inte hålla god kvalitet på barnomsorgen, varken vad gäller den pe- dagogiska verksamheten eller barnens säkerhet. Per- sonalen är sliten. Vi har många sjukskrivningar och får då in oerfarna vikarier. Sedan maxtaxan infördes är praktiskt taget alla barn där hela dagen. Tidigare kom barnen pö om pö, och man kunde ge en ledsen tröst eller en sömndrucken en famn att vakna i. Tid för förtroliga samtal på eftermiddagen när en del barn gått hem är också ett minne blott. Så sade hon. Föräldrakooperativ läggs ned eller hotas av ned- läggning. Öppna förskolor är snart ett minne blott. Alternativen blir färre. Valfriheten minskar. Visst är föräldrarna glada över lägre kostnader för barnom- sorgen. Det förstår jag så innerligt väl. Men ingen, säger ingen, vill ha sämre kvalitet i barnomsorgen. Vi säger nej till maxtaxan. För samma summa pengar har vi tillsammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet lagt fram ett bättre förslag om något vi kallar barnomsorgskonto. Det skulle som ett första steg gälla från den 1 januari 2002 med 40 000 kr för ettåringar och 20 000 kr för tvååringar. Maximalt 20 000 kr per barn får tas ut per år. Föräldrarna har rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta barnomsorgs- kostnader ska vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. Rätten gäller för samtliga barnom- sorgskostnader oavsett tillsynsform. Avdraget får göras med maximalt 50 000 kr per barn och år. Det minskar visserligen inkomsterna för kommunen, men kommunen kompenseras för skattebortfallet. Av- dragsrätten kan utnyttjas under hela förskoleperioden. Kostnaden är ca 5 miljarder, dvs. av samma storlek som förslaget om maxtaxa. Detta förslag skulle genomfört omfatta alla barn och ge föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt, vilket väldigt många föräldrar vill. För mångfalden i barnomsorgen sätter det här förslaget knappast några gränser. Jag trodde faktiskt ganska länge att socialdemo- kraterna menade något när man talade om fördel- ningspolitik. I dag har jag inga sådana illusioner. Den här reformen kommer inte socialbidragstagare, låg- avlönade eller en del arbetslösa till del, eller den som valt någon annan form av omsorg eller ger egen om- sorg. En stor del av alla ensamstående med barn har inkomster under socialbidragsnormen. För dem blir det ingen ekonomisk förbättring. År 1997 var det så många som 25 % av de ensamstående föräldrarna som låg under socialbidragsnormen. Och när vissa kommuner kommer att ta ut dagisavgift för tolv må- nader i stället för som nu elva blir det för dessa för- äldrar en höjning av barnomsorgsavgiften. Vårt barnomsorgskonto tillsammans med avdrags- rätt för barnomsorgskostnader gör det ekonomiskt möjligt för en ensamstående förälder med låg inkomst att gå ned i arbetstid. I föräldraförsäkringen tillämpas inkomstbortfalls- principen, och det slår hårt mot den som inte hunnit ut på arbetsmarknaden. Ofta sammanfaller studietid med tid för barnafödande, och då är man praktiskt taget oförsäkrad. Vi vill till att börja med höja garan- tibeloppet i föräldraförsäkringen till 150 kr för 2002. År 2004 ska det vara uppe i 200 kr. Regeringen höjer också men bara till 120 kr. Vi vill höja även de 90 garantidagarna till 150 kr. Regeringen tycker att de ska ligga kvar på 60 kr, medan man höjer garantini- vån i a-kassan till 240 kr. Den tillfälliga föräldraförsäkringen är en ersätt- ning till föräldrar som vårdar sjukt barn, barn som är sjuka ofta och länge. Vi anser att regeringen bör utre- da om tillfällig föräldraförsäkring fungerar tillfreds- ställande för familjer med sjuka barn. Fru talman! Förra året lovade regeringen att åter- införa kontaktdagarna. Vi välkomnade detta, men tyvärr har regeringen bara infört en kontaktdag per år för barn mellan sex och elva år. Kristdemokraterna vill i stället redan från nästa år ha två dagar för barn mellan fyra och tolv år. Från 2004 vill vi öka ut det till barn mellan fyra och femton år. Det gör att föräld- rar kan avstå från förvärvsarbete två dagar per barn och år för besök i barnens skola eller barnomsorg eller för föräldrautbildning. Även efter en separation behöver barnet båda sina föräldrar. Det är angeläget att separerade föräldrar lär sig samarbeta på ett nytt sätt och att medverka till umgänge. En förändrad ekonomisk situation kan skapa behov av rådgivning och samtal, och det finns all anledning att göra rådgivning tillgänglig för alla. Tillsammans med en familjerådgivare bör föräldrar få hjälp att komma överens och skriva avtal om hur ansvar, umgänge och kostnader ska fördelas. Vi menar också att det är fel att underhållsstöd ut- betalas oberoende av vårdnadshavarens ekonomi. En inkomstprövning bör göras innan stöd utbetalas. Båda föräldrarnas ekonomiska situation och möjlighet att försörja sina barn bör beaktas. Vi har i våra motioner uppmärksammat de åter- betalningsskyldigas situation. De regeländringar som innebar att procentsatserna höjdes för medelinkomst- tagare har slagit mycket hårt i vissa inkomstlägen. Förändringen var tänkt att sänka antalet fall som gick till kronofogden, men i stället har antalet ökat med 30 %. Ett jämkningsförfarande bör införas, så att man kan åberopa aktuell inkomst. Vi vill också att tid- punkten för när en fordran ska överlämnas till krono- fogden fastställs till tolv månader och en belopps- gräns införs om förslagsvis 5 000 kr. Vidare bör umgängesavdrag formuleras på ett rimligare sätt, som vi har föreslagit i vår motion. Den ekonomiska situationen kan leda till att föräldrar tvingas avstå från att umgås med sina barn. Vi hoppas att den beredning som pågår i regeringen snart resul- terar i en proposition. Vi har också andra förslag som kan stödja barn- familjer och ge trygghet, men de behandlas i andra utskott. 0931369291903 N 2010-01-01 00:00:00 146811 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf108