2348335 GP0940 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:40 Tisdagen den 4 december 2001/02 40 2001-12-04 00:00:00 Rättsväsendet 485702D6-4A7D-4F08-A258-505B7997C6A4 12 RAGNWI MARCELIND (kd) kd Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 20, punkt 23. I en del länder döms även små barn av domstolar för de brott som de har begått. En sådan ordning har vi dessbättre inte i Sverige. Men det betyder inte att vi inte har problem med de ungas brottslighet. Statis- tik visar att både narkotikamissbruket och brottslig- heten går allt lägre ned i åldrarna. Det, om någonting, borde bekymra oss alla. Det borde bekymra oss mycket mer. I betänkandetexten står det att utskottet vill under- stryka vikten av att bakomliggande orsaker till krimi- nalitet undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in. Detta ska, enligt Ingvar Johnssons anförande, vara ledstjär- nan i rättspolitiken. Trots det avslöjar Ingvar Johns- son sin totala brist på konkreta förslag och argument i den här frågan och försöker i stället illvilligt ifråga- sätta de borgerliga partiernas syften med deras poli- tiska förslag. Men jag vill fortsätta att ta utgångspunkt i bety- delsen av det brottsförebyggande arbetet - inte för att jag tror att någon menar att fler poliser, längre och hårdare straff, fler platser inom SIS-institutionerna eller ens alternativa vårdformer är lösningen på de problem vi har i dag med de ungas kriminalitet. Men tänk om den här debatten i dag kunde fortsätta med att fokusera på hur vi skulle kunna förebygga och förekomma att alltfler unga hamnar i missbruk och kriminalitet och hur samhället då skulle kunna skapa rättstrygghet för alla. Ett sådant målmedvetet arbete skulle ge samhället stora besparingar. Då skulle vi inte behöva stå här och kräva mer pengar till polisen och till kriminalvården, fler och större fängelser och fler häktesplatser. I dagarna har vi fått del av nya forskningsstudier som talar sitt tydliga språk. Ungdomarna har en för- färlig överrepresentation då det gäller våldsbrott. Antalet grova våldsbrott i åldern 15-17 år är mång- dubbelt jämfört med vuxna och uppvisar en ökning med 30 % mellan 1999 och 2000, enligt denna forsk- ning. Det är allvarligt! Vad gör då socialdemokraterna? Jo, de pratar om att välfärdspolitiken är avgörande för ett gott sam- hälle. Men vad är det för välfärd socialdemokraterna vill ha? Jo, det är en välfärd i socialdemokratisk tapp- ning där alla ska ut i heltidsarbete och där barnen ska vistas hela dagarna på dagis. Men välfärd är för många att få mer tid för sina barn. Man kan fråga sig vad det är för välfärd Sverige har när tvååringar har magsår och måste äta losec. Vad är det för välfärd när unga människor hamnar i kriminalitet och missbruk, ofta beroende på att vuxenvärlden inte haft tid att vare sig se eller reagera? Då jag besökte en socialtjänst för tre veckor sedan berättade socialsekreteraren att hon precis hade haft besök av en 15-årig flicka som blivit missbrukare och skulle in på behandling. Flickan hade sagt: Mitt miss- bruk är inget gängmissbruk. Jag tar droger när jag är hemma i min ensamhet, därför att jag känner mig övergiven och ingen har tid med mig. Ingvar Johnsson säger att minskade sociala klyftor ger lägre brottslighet. Då skulle jag gärna vilja ha svar på: Vad är det för forskning som Ingvar Johns- son stöder sig på när han påstår detta? När jag besökte kriminalvårdskonferensen i Öre- bro förra veckan förstärktes jag i uppfattningen om att det borde finnas mycket större möjligheter att arbeta brottsförebyggande genom att identifiera riskgrupper tidigt. Ett stort antal forskare, doktorander och repre- sentanter från olika projekt visade alla på sambandet mellan tidig brottsdebut, hög brottsaktivitet och lång brottskarriär. Uppgifterna talar sitt tydliga språk: Vi som samhälle måste reagera på de riktigt unga männi- skornas brottslighet tidigare än vad som sker i dag. Det är viktigt att arbeta brottsförebyggande, både från ett samhällsekonomiskt perspektiv och också från människovärdesperspektivet. Kristdemokraterna har föreslagit en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med infor- mationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföring- ens betydelse och om stärkande av barns inre kon- troll. För detta har vi avsatt 50 miljoner mer än rege- ringen. Jag skulle gärna vilja höra Ingvar Johnsson eller kanske justitieministern redogöra för vilken strategi regeringen har för att motverka att alltfler unga ham- nar i missbruk och brottslighet, dvs. bortsett från den socialdemokratiska välfärdspolitiken och allas vårt ansvar. Jag skulle vilja höra någonting utöver detta. Kristdemokraterna, fru talman, har i sitt budge- talternativ satsat 1 miljard mer än regeringen för år 2002. De här pengarna ska fördelas så att polisen kan utöka utbildningstakten för fler poliser. Åklagarvä- sendet skulle få ett tillskott på 50 åklagare. Det skulle leda till att man kunde satsa på specialåklagare för ekobrott och miljöbrott. Vi vill också stärka dom- stolsorganisationen med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring utifrån ett medborgarperspektiv. Kriminalvården skulle med vårt förslag få en bättre programverksamhet, skärpt narkotikakontroll, bättre frigivningsförberedelser samt i trestegsmodellen en mer kvalitativ vård med inriktning på rehabilitering som motverkar återfall. Brottsoffermyndigheten skulle få förstärkning så att den kunde leva upp till målen för verksamheten. Men så kommer vi då till polisen. Polisens organi- sation har problem. Det spelar ingen roll, Alice, om vi säger att vi har tillsatt hur mycket pengar som helst; det är ju ändå verkligheten som avgör, hur det ser ut ute i verkligheten. Nedrustningen av rättsväsendet har lett till en utveckling som faktiskt kräver kraftfulla politiska åtgärder. Både på landsbygd och i storstäder saknas resurser. Kommunerna anlitar vaktbolag för att kunna skydda sina medborgare. Resurserna finns inte, men uppgifterna måste utföras. Polisen tvingas jobba på kredit, och därmed försvinner den långsikti- ga strategin och planeringen. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen har gjort behövs det 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna har ställt upp. Därför har vi krist- demokrater sagt att vi vill intensifiera polisutbild- ningen så att man år 2006 uppnår 19 000 poliser. Nu uttryckte Ingvar Johnsson att det låg en risk i att öka utbildningstakten. Det skulle nämligen kunna skada kvaliteten på utbildningen, speciellt som det saknas lärare. Jag har varit i kontakt med ett antal ganska högt uppsatta personer inom polisorganisationen som säger att lärare är det minsta problemet, då man har ett antal äldre polismän som inte kan vara ute i aktiv tjänst men som kan fungera som lärare. I dag har poliskåren en förhållandevis hög medel- ålder, och pensionsavgångarna framöver bidrar till att behovet av nyrekrytering är större än vad majoriteten vågar medge. Det är omöjligt att i polisens verksam- het kunna förutse sådant som skedde t.ex. i samband med terrordådet i USA, då vi var tvungna att tillsätta ca 100 poliser per dygn i flera veckor, massor av pengar rann i väg och massor av vanlig verksamhet blev åsidosatt. Eller ta Göteborgskravallerna, då yt- terligare 1 000 poliser från hela landet fick kallas in. Det är klart att rambudgetförfarandet är ett problem för polisens verksamhet. Polisen arbetar ju med ex- trema händelser som ingen kan förutse. Sommaren 2001 har 24 polisstationer runtom i landet hållit stängt. Dessutom har många stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Den undersökning som gjordes av Polisförbundet i juni 2001 visar att värst drabbade var delar av Norr- land och Svealand. Sommaren 2001 är en katastrof, säger Fredrik Nyhlén, operativ chef på narkotikasidan, och Bo Pettersson, kriminalinspektör på spaningsroteln i Stockholm, i en intervju i Svenska Dagbladet. Många av Stockholmspolisens ärenden läggs ned därför att de har blivit för gamla. Citypolisens spaningsrotel hinner bara utreda var 20:e anmälan. Bo Pettersson menar att en fungerande spaningsrotel borde bestå av minst åtta personer. Under sommaren har det bara funnits en spanare i tjänst. Spaningsroteln har ungefär 500 ärenden per år, och av dessa lägger man ned 100. När det gäller spa- ningsverksamheten påverkar den resultaten i fråga om upptäckta narkotikabrott. Finns ingen spaning är naturligtvis upptäcktsrisken liten. När exempelvis gatulangningsgruppen får in ett narkotikatips finns inga spanare som kan kontrollera uppgifterna. Under sommaren har langningen av narkotika faktiskt skett mer eller mindre på öppen gata i Stockholm. Vad säger då majoriteten i betänkandet? "I Stock- holms län har antalet inkomna ärenden legat på en jämn nivå från 1998-2000. Även utredningskostna- den för narkotikabrottslighet har legat på ungefär samma nivå de senaste åren." Det här stämmer ju inte heller med den verklighetsbeskrivning som Stock- holmspoliserna ger själva. Vid ett besök i Sveg för några veckor sedan fick jag träffa Härjedalen syds polisrepresentanter som för mig redogjorde för sin situation. Det var beklämman- de. Ett minskat antal poliser i tjänst och fler långtids- sjukskrivna. Men man hade äntligen lyckats få tag i en polis som skulle kunna tänka sig att flytta till Sveg och jobba som polis där. Vad händer? Jo, då blir det anställningsstopp. Det fanns inte pengar, så man kunde inte anställa någon mer polis. Jag skulle vilja fråga justitieministern: Vad finns det för strategi hos regeringen, vilka åtgärder kommer ni att vidta för att intensifiera rekryteringen av poliser till glesbygden? Då det gäller närpolisen kan vi bara konstatera att de åtgärder som vidtagits inte har varit tillräckliga. Man har inte kunnat tillämpa det problemorienterade arbetssättet. "Att närpolisens förebyggande verksamhet fått stå tillbaka för händelsestyrd verksamhet väcker oro hos regeringen" står det i betänkandet. Ja, det är det minsta man kan känna. Nu säger man att det här ska åtgärdas genom den stora satsningen på nya poliser. Det är faktiskt så att de närmaste åren är en bomb som kommer att explodera. Åldersstrukturen gör att vi kommer att förlora minst 5 500 poliser fram till 2010, enligt uppgifter jag fick i går. Då tillkommer också de poliser som kommer att gå i pension vid 60. Det här är oroväckande, tycker jag. Det kommer också att skapa ett misstroende för demokratin och för rättsväsendet, när det urholkas. Kristdemokraterna har i flera år betonat vikten av att behålla den nationella insatsstyrkan som ett skydd för medborgarna i extrema situationer. Vi har drivit frågan om att insatsstyrkan ska läggas under Rikspo- lisstyrelsen för att den verkligen ska vara en nationell resurs och att styrkan måste få utökade medel för att kunna behålla sin kompetens och styrka. Det är därför en seger då vi i dag har ett tillkännagivande till rege- ringen och en majoritet beslutar att så ska ske. Bakgrunden till vårt ställningstagande är bl.a. det faktum att då varje länspolisområde kämpar med effektiviseringar och rationaliseringar kommer inte de olika polismyndigheterna att ha råd att nyttja den nationella insatsstyrkan. Det har också bekräftats ett antal gånger under hösten, när olika län har backat då man har hört vad kostnaden blir. Man har inte haft möjlighet att ta insatsstyrkan till hjälp. Dessutom har den här styrkan inte fått de resurser den behövt för att genomföra nyinvesteringar i ut- rustning. Skyddsutrustning för kemiska, biologiska eller radioaktiva ämnen saknas. Flera i insatsstyrkan har faktiskt de senaste åren slutat, och motivationen har riskerat att försvinna. Jag tycker att det beslut vi fattar i dag är viktigt för att ta till vara Nationella insatsstyrkans kompetens. Det är också glädjande att Socialdemokraterna och stödpartierna nu insett att nedläggningen av tingsrätterna har gått alldeles för fort och att de krav som Kristdemokraterna och de övriga borgerliga partierna ställde i våras tillgodosetts. En oberoende utredning ska utvärdera de nedläggningar som gjorts innan någon mer tingsrätt läggs ned. Det tycker jag är bra. I en interpellationsdebatt med justitieministern i våras sade han att det visst skulle vara Domstolsver- ket som gjorde utvärderingen, men jag tycker att det här känns bra. Ingvar Johnsson säger att medborgarperspektivet ska vara ledstjärnan. Då skulle jag vilja fråga: Är det ett rimligt krav? Det är precis det som vi kristdemo- krater har sagt hela tiden. Medborgarperspektivet ska vara ledstjärnan i fråga om ytterligare nedläggningar. Kristdemokraterna vill också förändra Dom- stolsverkets ställning. Vi menar att regeringen har ett alltför starkt grepp om domstolsorganisationen, vilket är olyckligt. Vi vill att regeringen får i uppdrag att utreda frågan om Domstolsverkets ställning och funktion i förhållande till domstolarna med det dans- ka systemet som förebild, i enlighet med reservation 20. Vi har också, fru talman, en rad andra yrkanden som jag ser att jag inte har tid att utveckla. Det gäller bl.a. lekmannaövervakare. Vi har allt färre människor som vill ställa upp som övervakare, vilket är beklag- ligt ur den dömdes synvinkel. Här måste regeringen se över arvodesdelen än en gång för att skapa förut- sättningar för att vi ska få fler övervakare. För kriminalvården har kristdemokraterna avsatt 380 miljoner utöver regeringen. Det beloppet är inget hugskott, utan en beräkning på de mest akuta behov som finns inom kriminalvården. Jag hoppas att vi ska få anledning att lägga mer krut på den frågan i debat- ten som kommer att hållas i januari. 0500946976511 N 2010-01-01 00:00:00 146618 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0940/#anf12