2348333 GP0938 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:38 Fredagen den 30 november 2001/02 38 2001-11-30 00:00:00 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam- fund och fritid BC6A6D2D-AA5F-4CE4-8E6E-97B1E2239804 34 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Kultur som kraft och motkraft är ru- briken på Miljöpartiets partimotion. Under de senaste åren har Miljöpartiet ökat den statliga kulturbudgeten med över 200 miljoner kronor. Vi har också fått gott stöd från våra samarbetspartier. Vi ser detta bara som en början på en inslagen väg. Ett rikt och mångfasetterat kulturliv är nyckeln till mänsklig livskraft. Miljöpartiet vill därför klart och tydligt visa att kultur i alla dess former är något som samhället prioriterar. Men kultur är inte bara en kraft i sig - kultur kan också fungera som motkraft. Inte minst är kultur den motvikt som behövs i en tid när så mycket kretsar kring det materiella; arbetsliv, karriär och ekonomi. Möjligheterna att leva ett rikt och aktivt kulturliv oavsett om du låter det fyllas av intryck genom att se en teateruppsättning eller om du själv står för uttrycket genom att sjunga i kör ger det dig som människa den energi som behövs för att varda- gen inte ska reduceras till ett flöde av måsten. Kulturens roll som helande kraft kan inte nog un- derstrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets olika prövningar. Vi eftersträvar alltid en helhetssyn i Miljöpartiet, och vi ser därför satsningar på kultur som förebyggande investeringar för att motverka såväl social utslagning som medicinska problem. Den utmattningsprocess och stress som alltfler känner och som de senaste åren gett upphov till en lavinartad ökning av antalet sjukskrivningar är resultatet av ett samhällssystem som i alltför stor utsträckning har varit inriktad på ekonomisk tillväxt, materiellt väl- stånd och arbete. Det är därför oerhört angeläget att samhället stärker och lyfter fram andra värden i livet. Hela människan behöver ges utrymme att utvecklas, och varje människas skaparlust få möjlighet att kom- ma till uttryck. På Umeå universitet har forskning kring kulturens påverkan på oss som samhällsmedborgare pågått under flera år. Man har bl.a. funnit att vi som njuter kultur lever längre. Det finns alltså i dag också veten- skapliga för att kultur och hälsa hör ihop. Kulturupp- levelser ger biologiska effekter direkt. Det går med andra ord inte att lagra kulturupplevelser, utan det behövs ett ständigt tillskott. Enligt Olle Bygren, pro- fessor i socialmedicin, påverkar de både immunför- svaret och hormonsystemet - rena rama friskvården alltså! Mängden kulturnjutning är dock avhängig utbild- ningsnivån. Av dem som har längre utbildning har t.ex. tre fjärdedelar gått på bio under det senaste året medan endast en fjärdedel av dem som har kortare utbildning har gjort det. Detta stärker de övriga bilder som finns i samhället. Sjukvården når i alla fall alla i samhället. Alla blir vi sjuka någon gång. Därför är kultur i vården så viktig. I Stockholms landsting har man sedan lång tid tillbaka satsat på kultur i vården. Vi hoppas att den ambitionen inte förfuskas. Vi vill att rollfördelningen mellan nationell och regional kulturpolitik tydliggörs. Annars finns det en risk för att det blir kultursidan som får stryka på foten när landstingen har dålig budget och operationsköer- na växer. Vi ser med stor oro på de annonserade ned- skärningarna till kulturen som Norrbottens landsting har gjort. Situationen tycks för mig mycket märklig med tanke på de tidigare lyckade regionala försök som har gjorts där med just lokalt anpassad kultur. De har varit mycket framgångsrika, men någonting har hänt. Besparingarna på kulturen räcker ju knappast för att driva landstingets budget ett par dagar. Det är alltså mycket märkligt. Däremot får det förödande konsekvenser för kulturlivet, för varje satsad krona på kultur ger oss minst två tillbaka i sidoeffekter. Tyska forskare hävdar att det ger fem gånger insatsen tillba- ka. Vi tycker att det är hög tid att se kulturen mer i ett helhetsperspektiv, och inte som särlösningar. Vi menar också att kulturpolitik ska främja ett personligt ansvarstagande för naturen, miljön och vår omgivning så att ett större ekologiskt medvetande kan uppnås. Vi vill därför komplettera de kulturpolitiska målen med ytterligare ett mål, nämligen att verka för en hållbar livsstil som utvecklar förmågan att hantera sitt liv med minskat beroende av myndigheter och snävt marknadstänkande. Inte minst vill vi understry- ka att det är nödvändigt att alla län får in kulturen i sina lokalt förankrade tillväxtavtal. Grundtanken i tillväxtavtalen är att regionerna själva har den bästa kunskapen om sina specifika förutsättningar. En viktig aspekt som avgör om unga människor flyttar tillbaka till sina hemregioner efter avslutad utbildning är just tillgången till ett rikt kul- turliv i form av välförsedda bibliotek, en levande länsmusik, lokal teater, engagerade studieförbund, blomstrande amatörkultur och öppna och aktiva mu- seer. Återigen ser vi en stärkt offentlig satsning på kulturen som den motvikt som kan förhindra en fort- satt negativ samhällsutveckling. Fru talman! Miljöpartiet ifrågasätter den stora ekonomiska skillnaden mellan Kulturrådets anslag och det anslag som avsätts till mer temporära kultur- projekt som fördelas av Framtidens kultur. Det behö- ver göras en bättre fördelning mellan stöd till lång- siktigt hållbar verksamhet respektive till mer tempo- rär verksamhet. Den samiska kulturen har en alldeles unik situa- tion i Sverige, eftersom den samiska minoritetsbe- folkningen genom århundraden har behandlats illa av den svenska statsmakten. Tyvärr fortsätter de här övergreppen. Att Sverige ännu inte har antagit ILO- konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter i ett internationellt perspektiv är oerhört pinsamt. På Nordiska museet finns en stor samling samiska före- mål. En del finns i utställningar, men det mesta är undanstoppat i magasin. Vi anser att den samiska kulturskatten ska överföras till de samiska museerna. I det ekonomiskt globaliserade tidevarvet är det oerhört angeläget att lyfta fram kulturens kraft vad avser internationell solidaritet för att motverka den ekonomiska globaliseringens negativa sidor. När människor från olika delar av världen möts och bju- der in varandra till olika kulturyttringar tror vi att det påverkar det globala arbetet för fred och demokrati positivt. Vi ser därför att det är viktigt att man fort- sätter att utveckla de stöden. När det gäller konstnärernas ekonomiska villkor är det inte konstnärerna som lever längre, utan det är vi som njuter av kultur som lever längre. Vi tycker att det offentliga stödet till konstnärerna - det ges ju på olika sätt - fortsättningsvis även behöver ökas. Stö- den fungerar i dag inte fullt ut, vilket gör att vissa konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas. Det är alltså en viktig principiell och ideologisk markering att slå fast att det offentliga stödet till konstnärerna är en ersättning för arbete och inte ett understöd. Bl.a. har våra tolv centrumbildningar erhållit 10 miljoner kronor och Teateralliansen 15 miljoner kronor från AMS. Den här verksamheten fungerar bra, men stö- den behöver utvecklas för att man ska kunna möta efterfrågan. Vi hoppas att den här överföringen kan öka och att den går till verksamhet. De fria grupperna får nu 20 miljoner mer i stöd. Det kan man väl se som en kompensation för tidigare uteblivna uppskrivningar. Det behövs minst 20 miljo- ner till, men man får väl ta det här i olika etapper. Men det är viktigt att inte pensionspengarna tas från de här stöden. Jag undrar fortfarande varför man slutade att skriva upp stödet till de fria teatergrupper- na. Jag har ännu inte fått något svar på den frågan, och jag har frågat många. När det gäller inköp av konst till offentliga platser är det viktigt att också medborgarinflytandet i valet av konst till offentlig miljö stärks. Det finns sedan 1937 en rekommendation att 1 % av byggkostnaden ska avsättas för utsmyckning av offentliga platser. Det är en angelägen rekommendation, men den fun- gerar inte speciellt bra. Vi tycker att den principen ska fastställas, att det ska vara minst 1 % vid ny- och ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar. Vi tycker att inköp av konst till offentliga miljöer är viktigt. Men man har också i privata miljöer, t.ex. på en privat tandläkarmottagning eller på en frisör- salong, samma behov som en statlig myndighet, som CSN, av att ha det vackert omkring sig. Därför kan vi inte förstå att momsen inte är avdragsgill vid inköp av konst till den privata sektorn. Vi hoppas att insikten om att det inte är någon skillnad ska tränga igenom. Vi tycker alltså att det offentliga stödet till konst- närer bör utvecklas så att fler konstnärer kan komma i fråga för stödet. Det kan inte vara meningen att ett statligt konstnärsstöd bara ska rikta sig till en mindre, exklusiv grupp av konstnärer. Miljöpartiets vision är att fler efterfrågade konstnärer ska ha möjlighet att leva på sin lön. Det som är en självklarhet för andra yrkeskategorier, t.ex. pension och ersättning vid sjuk- dom och vid föräldraledighet, tycker vi ska gälla också konstnärer. Att inte ge välutbildade och merite- rade konstnärer möjlighet att leva på sitt arbete är ett resursslöseri som samhället inte har råd med. Miljö- partiets modell innebär att de första hundratusen intjänade kronorna för en konstnär ska vara befriade från skatt. Sedan vill jag säga någonting om kollektivverk- städerna. Vi tycker att det är positivt att landets 20 kollektivverkstäder numera har rätt till statligt stöd, men dagens direktiv medför att en stor del av verk- samheterna inte kvalificerar sig för stödet, och det var inte Miljöpartiets avsikt när vi verkade för stödets inrättande. Vi vill därför att stödets konsekvenser ska utvärderas, så att man kan se hur stödet kan bli ange- läget för alla kollektivverkstäder. Så, fru talman, ska jag tala lite grann om genus- perspektivet. Den bristande jämställdheten som råder i samhället gör sig självklart gällande också inom kultursektorn. Inte minst har kvinnliga konstnärer oftast svårare att klara sig ekonomiskt än vad manliga har på grund av en strukturell snedfördelning till förmån för manliga normer och värderingar. Ge- nustänkandets frånvaro visar sig bl.a. i de olika kultu- rella beslutsfunktionerna. Det gäller inköpta verk och prissättningar. Det behövs riktade insatser för att bryta det bristande genusansvaret. Sedan menar vi att de pengar som blir följden av minskade hyreskostnader, som kulturinstitutionerna numera ska få, ska ligga kvar hos institutionerna. I vårbudgeten anges det att det totala tillskottet skulle vara 19,1 miljoner kronor. Vi tycker att de kulturins- titutioner som borde få behålla de här pengarna är Operan, Dramaten, Naturhistoriska riksmuseet, Sta- tens historiska museum, Nationalmuseum, Östasiatis- ka museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuse- et. Vi hoppas på att det blir som det står i vårbudge- ten, att 19,1 miljoner successivt förs över till dem som det gäller. När det gäller teater, dans och musik tycker vi att de tre R:n, Riksteatern, Rikskonserter och Riksut- ställningar, har lyckats bra med respektive verksam- het, men också de behöver ekonomiskt stöd för att utveckla sin verksamhet. Det gäller alltifrån konst- närlig nydaning till klara lönepåslag. Det handlar om prishöjningar och hyra och om att köpa in ny utrust- ning. Vi vill gärna lyfta fram extra satsningar inom folk- och kammarmusik och att man får ut teatern till områden i landet. Unga Riks är kanske barnets enda möjlighet att få se en föreställning under uppväxtåren. Vi vill även påminna om Riksteaterns ökade publik- siffror och den folkrörelseprocess som nu är på gång. Utskottet stöder inte heller det föreslagna sparbetinget inom det området. I Miljöpartiets värld får skolbarnen gå på teater minst en gång per läsår förutom att barnet ges möj- lighet till ett eget kulturuttryck i skolan. Det är sex kommuner i dag som saknar en kommunal mu- sikskola. Utvecklingen går i rätt riktning, inte minst tack vare det arbete som Sveriges Musik- och Kultur- skoleråd lägger ned för att förmå kommuner att inte svika barnets behov av att kunna uttrycka sig i kultur och musik. När det gäller Länsmusiken delar inte Miljöpartiet synpunkterna i den utvärdering som har gjorts när man har tittat på Länsmusikens roll. Här prioriteras en länsmusik som inte har fast anställda. Vi menar att just möjligheten för Länsmusiken att ha fast anställda musiker som en grund för verksamheten har gett mycket positiva effekter. Därmed har vi inte sagt att Länsmusikens ansvar för t.ex. folkmusik, jazz eller kammarmusik skulle negligeras på något sätt, tvärt- om. Arrangörsstödet behöver också stärkas framöver. Det här är en växande kraft och rörelse. Det är många olika samarrangemang som görs. Stödet gör det möj- ligt för olika former av möte mellan både amatörer och professionella och mellan olika former av musik och dans. Stödet har faktiskt en avgörande betydelse för att ett levande och vitalt musik- och dansliv ska kunna fortsätta att utvecklas. Sedan ska jag gå över till fonogramstödet. Det är inte bara den levande musiken som behöver ökat stöd utan också produktionen och utgivningen av fono- gram. I budgeten för 2001 skar regeringen bort 3 miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet, vilket motsvarar ungefär 40 % i nedskärning. Svenska skiv- bolags möjligheter att producera smala men intres- santa fonogram, inklusive barnmusik, står och faller med fonogramstödet. Regeringen har påtalat att nedskärningarna inte skulle få några konsekvenser. Det kräver vi i Miljö- partiet nu bevis för. Vi vill se att regeringen skynd- samt utvärderar de här effekterna. Också utskottet vill se en snabb utvärdering. Fru talman! Eftersom jag är ensam talare inom detta område fortsätter jag en liten stund till. Jag har inte tre till som kommer efter mig. När det gäller den lokala och regionala teatern och dans- och musikinstitutionerna vill vi särskilt lyfta fram Dalhalla festscenplats som en unik kulturplats. Det är faktiskt en av Sveriges akustiskt sett bästa utomhusscener. Vi vill att denna scen ska kunna ut- vecklas ytterligare med nationellt stöd, eftersom den är en nationell angelägenhet. Sedan vill jag också särskilt framhålla tre andra regionala institutioner, nämligen Göteborgsoperan, Länsteatern på Gotland samt Norrlands musik- och dansteater. Utskottet har också lyft fram Göteborgsoperan gemensamt. Folkmusiken har under den här perioden kraftigt stärkt sin ställning och är i dag en högst levande konstform som ständigt utvecklas. Folkmusik från vitt skilda länder har samtidigt på ett mycket glädjan- de sätt knutit människor från olika kulturområden och olika kulturer närmare varandra. Vi ser att den stän- diga korsbefruktning som sker har mycket stora kul- turella värden - men också demokratiska värden, då kulturen bidrar till att skapa förståelse över språk- gränser och på så sätt också motverkar rasism och främlingsfientlighet. Det är därför extra angeläget att ge stöd åt Forum för världskultur, och med det också stöd åt fortsatt mångkulturellt arbete och festivaler. Vi skulle önska att Kulturrådet hade resurser att byg- ga upp en verksamhet på sex olika ställen i landet, där Stockholm, Göteborg och Malmö är givna ställen. När det gäller folkmusikcentrum tycker vi att det är mycket glädjande att Folkmusikinstitutet i Tobo nu har fått ett permanent nationellt stöd. Utifrån de posi- tiva erfarenheterna från Folkmusikinstitutet tycker vi att det nu är dags att gå vidare med fler folkmu- sikcentrum över hela landet. I våra grannländer Norge och Finland står staten som ekonomisk garant för en regionalt spridd musikkultur med bl.a. folkmusikcent- rum. I Rättvik är man redan i gång med ett folkmusi- kens hus där kommun och landsting i dag står för hela kostnaden. Här tycker vi att det är dags att gå in med ett nationellt stöd på sikt. Även när det gäller Öster- sund, som samarbetar med Trondheim, Visby och Växjö är detta en utvecklingslinje. Sedan behöver jag väl inte påminna er om att Miljöpartiet vill ha nyckelharpan som nationalinstru- ment. Det kommer ni redan ihåg, eller hur? Vi har också synpunkter på elektroniskt publice- rade verk. Här vill vi ha en översyn över författarnas rättigheter till de publicerade verken. Vi vet inte hur text kommer att läsas framöver, om det blir mer i tryckt form eller mer i elektronisk form. Det vore mycket olyckligt om det på grund av brister i lagstift- ningen uppstår en situation där författarna förlorar kontrollen över sina verk eller inte får rimligt betalt. Efter lång och envis kamp, närmare bestämt sju år, står vi nu inför det fantastiska resultatet att mom- sen för böcker och tidskrifter sänks till 6 %. Jag vill dock påminna om att redan en enig kulturutredning föreslog detta när man lämnade sitt betänkande 1995. Det kom aldrig någon propp då, men det gör det nu. Slutligen vill jag säga någonting om kulturmiljön. Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla förstärk- ningar till kulturmiljövård. En del av dessa ska gå till Agenda kulturarv. Syftet är bl.a. att finna former för att öka det demokratiska inflytandet och delaktighe- ten i arbetet med vår kulturmiljö. Genom miljöbalken har också kulturmiljöns ställning stärkts, och i och med det också möjligheterna att inrätta kulturreservat. Det finns en hantverksskola i Mariestad som heter Dacapo, och det är den enda skolan i Sverige som verkligen jobbar med att utveckla byggnadshantver- ket. Man är nu på väg att bygga upp en institution, och vi skulle behöva ett nationellt uppdrag att utfors- ka och utbilda i de hantverksmässiga arbetsmetoder- na. Det här är mest en fråga för utbildningsutskottet, men vi tycker också att man skulle behöva tillgång till anslag för att gå vidare när det gäller kulturmiljö- vård, för att utveckla arbetsmaterial och för att bygga upp ett nationellt arkiv för bygghantverk. När det sedan gäller hemslöjden har vi i utskottet stött ett utökat anslag för den. Även på Kulturutred- ningens tid påtalade vi hemslöjdens roll som inspira- tionskälla för andra konstnärliga verksamheter, lik- som för industriell formgivning och mönsterutveck- ling. När det gäller museerna är det faktiskt 17,8 miljo- ner människor som besöker museer med statligt stöd varje år. Men det behövs ändå ekonomiskt stöd från statens sida för att de ska kunna utveckla sin verk- samhet på ett bra sätt. Naturhistoriska riksmuseet vill bygga ut och brandsäkra sina samlingar i bergrum invid museet. Nu har ett enigt utskott sagt att man kommer att följa den här utvecklingen mycket noga under mandatperioden och att en av utgångspunkterna för det framtida arbetet ska vara museets egna öns- kemål. Länsmuseerna får också ett tillskott i årets budget, och det är vi väldigt glada för. När det gäller särskilt riktade stöd vill vi lyfta fram Nordiska akvarellmuseet och hoppas att det i framtiden kan vinna regeringens öra då det gäller ett ökat nationellt stöd. Övriga museer i akut behov av stöd är Världskulturmuseet samt i Stockholm Östasi- atiska museet, Etnografiska museet och Medelhav- smuseet. De får nu också stöd i årets budget. Fru talman! Även om medvetenheten om de bris- tande genusaspekterna på våra museer ökar är bristen fortfarande mycket stor. Vi menar därför att könsperspektivet radikalt måste få ett större genom- slag i museernas verksamhet, inte minst för att föra vidare visionen om ökad jämställdhet mellan könen i morgondagens samhälle. Generella förbättringar i museernas utställningsverksamhet vad gäller kvinnors roll och kvinnors perspektiv motsäger inte behovet av ett särskilt kvinnomuseum. Vi vill att regeringen återkommer med förslag om nationellt uppdrag för ett kvinnomuseum. Ett sådant museum vore världsunikt och skulle kunna ta sin grund i genusforskningen från världens universitet. Den utveckling som finns för att lyfta fram speci- fika kvinnor, exempelvis Museum Anna Nordlander i Skellefteå, är också ett mycket eftersatt område. Vi vill att man ska se över hur den typen av utveckling också skulle kunna få stöd. Med det yrkar jag bifall till reservation 24 under punkt 4. Till slut vill jag säga några ord om Riksförbundet Öppna kanalen. Vi tycker att Öppna kanalen har en stor betydelse för grundläggande demokratiska vär- den som yttrandefrihet och möjlighet att ta del av den parlamentariska debatten utan att informationen filt- reras. Verksamheten är också viktig för många in- vandrarföreningar, som driver verksamhet i Öppna kanalen. I dag har drygt en miljon svenska hushåll tillgång till Öppna kanalen och kan bl.a. se direktsän- da debatter från EU-parlamentet. Men förbundet får inget statligt stöd. I stället är det i första hand de stör- re kommunerna som ger verksamheten bidrag, vilket leder till kraftiga regionala skillnader. Det är inte acceptabelt, menar vi. Vi menar att ett statligt stöd ska inrättas, precis som i Danmark och Tyskland. Med det yrkar jag bifall till reservation 37 under punkt 54. Ni får ha förståelse för att jag är ensam om att ta hela denna debatt. Jag hoppas att ni står ut med att jag har dragit över tiden. Till sist - nu är det tredje gången jag säger det, men nu lovar jag att det blir så - vill vi se en för- stärkning av det offentliga stödet till kulturen. Detta innebär inte att vi inte också är positiva till att kultur- stödet kompletteras med privat sponsring. Vi menar dock att kulturlivet inte får göras beroende av spons- ring utan att sponsringen bara ska ses som ett värde- fullt komplement till ordinarie finansiering av kultur- verksamhet. Sponsring kan också medföra att t.ex. museerna når nya besöksgrupper. Riksdagens revisorer efterfrågar nu, precis som Miljöpartiet tidigare gjort, tydligare regler när det gäller kultursponsring. Vi tycker att det i reglerings- brev ska fastställas hur stor del av verksamheten som får sponsras. Vid en jämförelse mellan de svenska bestämmelserna för kultursponsring och vad som gäller i t.ex. Danmark, Storbritannien, Tyskland och Frankrike finner vi att dessa länder saknar det krav på koppling mellan sponsorn och sponsormottagarens verksamhet som i Sverige medför att kulturspons- ringen missgynnas i förhållande till annan sponsring, t.ex. inom idrott. Falcon fick avdrag för sitt bidrag till projektet Rädda pilgrimsfalken, eftersom det fanns en koppling mellan Falcons varumärke och pilgrimsfalken. Men KF nekades avdrag för kampanjen Håll naturen ren, eftersom man som det sades bara sålde förpackningar som slängdes i naturen. Den här oförutsägbarheten måste undanröjas via en lagändring. Vi är där nu faktiskt. Den bör lyda så här: Sponsring är en avdragsgill kostnad under förut- sättning att sponsorn erhåller en motsvarande direkt eller indirekt motprestation. Kostnaden är dock en- dast avdragsgill om det inte är uppenbart att det råder ett missförhållande mellan sponsorsbidraget och motprestationen. Så tycker vi att lagändringen ska se ut. Vi hoppas att det blir en majoritet i skatteutskottet för en föränd- ring. Med det tackar jag för mig. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 146490 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0938/#anf34