2348333 GP0938 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:38 Fredagen den 30 november 2001/02 38 2001-11-30 00:00:00 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam- fund och fritid A7A4201E-A916-4C82-8DF6-B48D44922B14 20 LENNART FRIDÉN (m) m Herr talman! Han sitter där grå på sitt tun mitt i byn Och täljer i trä sina minnen Och visst är han rynkig men rosig i hyn När han formar en oxe av pinnen Att skapa med händerna skänker en lisa Åt en krokryggig byålderman Han tänker på barnbarnen han brukar visa Allt det från en tid som försvann I jåns när han skar ett helgon med gloria De små ej förstod vad det var Han ofta har märkt att av folkets historia Ej mycket hos barnen finns kvar Förundrade lyssnar de på gubbens språk Och nyfiket skådar hans verk Och lär gamla ord såsom tjuga och båk Liksom koppsnäppa, gräddtjuv och särk Han märkt huru barnen nu vill veta mer Och förrän hans grav sen väl gräves De måtte ha lärt sig vad skapande ger Så har han ej levat förgäves Där inne i huset med virknål och garn Och med grytor vid hemmets härd Förmedlar hans gumma till barnbarn och barn Sin del av de gamles värld Hon står där och tittar vid förstubron Mot den käre där ute vid kubben Och tänker med glädje på allt det som hon Har skapat tillsammans med gubben Snart finns de ej längre, men lämnar vi vet Ett arv av kultur till sin ätt Väl måste vi vårda den erfarenhet Som hjälper dem att vandra rätt Herr talman! Så där, i diktens form, kan man fak- tiskt få ett litet grepp om vad kultur är. Det är min- nen, det är skapande, det är gemensamhet över gene- rationsgränser, det är tankar, det är värderingar, och det är också vår uppgift att se till att både vårda och bruka det rätt. Herr talman! Kultur kan inte skapas genom poli- tiska beslut, men en god allmän politik kan skapa en sådan samhällsatmosfär att kulturlivet både i dess professionella former och för amatörutövare främjas och underlättas. Kultur är en del av vår livsluft. Kul- tur utgör skillnaden mellan att leva och att bara över- leva. Kulturen skapar sig själv. Kulturen förenar samti- digt som den utvecklar individen. Kultur utgör ett samhälles fundament. Kultur är inte och får inte vara bara grädde på moset. Kulturyttringar är ofta känsli- ga. Vi som är politiker måste se till att inte hantera dessa olika yttringar så att vi reglerar dem till döds eller kramar sönder dem genom att göra dem till politiska redskap. Kulturen ska vi stödja, inte styra. Kulturen ska vi bry oss om, men inte lägga oss i - nota bene om vi inte själva är praktiska utövare. I reda pengar har mera gått till kultursektorn un- der senare år, säger regeringen, men dessvärre har vi inte fått mera kultur. Löneavtal, ökade hyreskostna- der, nya pensionssystem osv. äter upp anslagen, och mera pengar har dessvärre inte lett till mera av verk- samhet som finansiären allmänheten har kunnat dra nytta av och njuta av. Det har blivit allt tydligare att de offentliga anslagen med av politiker bifogade bruksanvisningar allt mera kommit att styra, snarare än kulturens egen inneboende utvecklingskraft. Det är därför vi måste få en ändrad inriktning av politiken. Frihet är omistlig för skapande. Den måste få råda. Kulturen själv, inte Kulturrådets ansöknings- blanketter, måste ha avgörandet. Det stora beroendet av en eller ett fåtal samhällsstyrda finansieringskällor måste brytas. Detta var en av avsikterna med Framti- dens kultur, men med sin nära såväl personliga som organisatoriska förbindelse med Kulturrådet och det större inflytande över stiftelsens arbete som detta lett till, kan det bli som med Pepino, den lilla fräcka mu- sen i visan, som objuden äter upp det som hans värd har. Vi måste se till att kulturens oberoende ökar. Herr talman! Vi har i många år föreslagit att man i detta syfte ska skapa en fond. Den ger inte bara som vi föreslår i år 120 miljoner kronor per år till en bör- jan, utan den ska ju också dra till sig sponsorer, do- natorer och andra så att det fördubblas till 240 miljo- ner kronor. Det är ju också därför vi kallar den en krona-för-krona- eller dubbleringsfond. Allteftersom den sedan kan byggas på blir denna från gängse bi- dragskällor fristående finansiär en mycket viktig faktor i ett fritt kulturliv. Vi har också antytt att man bör överväga att lokalt och regionalt gå till väga på samma sätt. Trots allt vad som har sagts efter diverse dom- stolsutslag är fortfarande skattemyndigheternas sätt att utan för hela landet gällande konsensus tolka reg- lerna kring sponsring till ett stort hinder för utveck- lingen av denna. Det finns de som tycker att sponsor- pengar är obetydliga. Inget kunde vara mer felaktigt! Det är ju till de rörliga medlen som de utgör ett till- skott, och då är det inte fråga om småpotatis. Man ska självfallet sätta insatserna i relation till det som insti- tutionerna annars skulle ha att röra sig med för pub- likinriktad verksamhet. Om ett museum för sin årliga verksamhet - när man betalat de höga hyreskostna- derna, personalkostnader m.m. som brukar betecknas som fasta kostnader, även om det också självfallet går att påverka dessa i viss mån - har 10 % kvar för att verka utåt mot allmänheten - och den siffran är inte ovanlig, och vissa fall t.o.m. hög - och får sponsor- pengar som svarar mot 5 % av årsbudgeten så ger det i alla fall en chans att öka den utåtriktade verksam- heten med 50 %. Vi vet att utan sponsporpengar har det inte blivit några turnéer för Dramaten. Många orkestrar och teatrar skapar goodwill för Sverige i utlandet genom sina turnéer, och dessa är just ofta sponsorfinansiera- de. Sponsringen ger dessutom en möjlighet för olika kulturutövare och kulturinstitutioner att nå nya grup- per av besökare, att öka sin kontaktyta med allmän- heten. Dessutom blir de organisationer och företag som sponsrar och deras anställda ofta genom det ansvar de då känner mycket goda ambassadörer för kultursektorn. Herr talman! Sverige visar sin internationella so- lidaritet i kulturhänseende bl.a. genom organisationen Kulturarv utan gränser. Arbete pågår med att åter- ställa det krig, avsiktligt förfall och terror har förstört i Bosnien, Kosovoprovinsen och Tibet. Säkerligen kommer mycket att det som av fanatikerna i Afghani- stan har förstörts att behöva stöd för att det ska kunna återskapas och stärka folkets kulturella identitet. Riksdagen har så sent som i förrgår besökts av re- presentanter för Mongoliets parlament. Just denna fråga stod inte på agendan denna gång, och mongo- lerna strävar på efter kommunismens fall med att reparera och återskapa, men andra behov är stora. Det kommer att dröja länge innan man ens återställt en bråkdel av de 700 kloster och tempel som på order från Moskva revs i slutet av 1930-talet. Men i en alltmera globaliserad värld, och i ett land där vi satsar på både världskulturcentrum och världskulturmuse- um, måste vi känna ett medansvar på det internatio- nella fältet. De nu nämnda kulturella övergreppen är också exempel på de många illdåd som måste få en saklig belysning och ges en framträdande plats i vår histo- riska medvetenhet. Bl.a. av det skälet finns vi med som undertecknare av reservation 12 om Forum för levande historia. Det är viktigt, herr talman, att man vid granskandet av historien håller båda ögonen helt öppna. Herr talman! Tidens tand, konsttjuvar, dåliga brandskydd och satanister går illa åt vårt kyrkliga kulturarv. Det förslag som lades fram av en enhällig utredning om det kyrkliga kulturarvet visade på att det finns ett såväl ackumulerat som årligt tillkom- mande behov av åtgärder för bevarande. I 1997 års penningvärde låg det lågt räknat på en kostnadsnivå om 450 miljoner kronor per år. Det är mycket olyck- ligt att regeringen inte har beaktat det som utredning- en och därmed också dess egna representanter kom fram till. Detta är ett arv som är vårt gemensamma, och viktiga delar därav är stadda i snabbt förfall. Vi reserverar oss därför tillsammans med Centern och kd i denna fråga. Herr talman! Staten ska göra det den är bra på. På samma sätt som i vår partimotion, där vi koncentrer oss på de stora inriktningsfrågorna, har jag avstått från att gå in i detaljer rörande anslag. Det är inte befrämjande ens för berörda instanser att vi i utskottet och än i mindre i kammaren utövar en sifferexercis kring anslag som ligger på nivå av några tiotusentals kronor. Konstnärer och kulturskapare måste kunna leva på sitt arbete. Här finns mycket att göra från statens sida, och en del av det kommer Anne-Katrine Dunker att återkomma till i sitt anförande. Herr talman! Vi moderater har i våra förslag fört fram krav på ökad tillgänglighet för handikappade som en prioriterad uppgift på kulturområdet. Det är en viktig uppgift för staten. Det är t.ex. därför vi i våra budgetförslag har velat ha mera pengar till syn- skadade och andra med läsproblem. Lokalanpassningar är en eftersatt fråga, medan vi däremot helt nyligen har kunnat läsa att många av de s.k. bostadsanpassningarna - och det görs för 600 miljoner kronor om året - enligt en utredning inte påtagligt har förbättrat livssituationen för funktions- hindrade beroende på att det saknas ett utvärderings- system. Kanske - jag säger kanske - borde man över- väga om inte en del av dessa medel skulle användas för att skapa en mer tillgänglig offentlig miljö, t.ex. vid våra kulturinstitutioner. Dessa frågor borde ses över, och därför har vi ställt oss bakom en reservation från Centern om en utredning. På litteratursidan är den största händelsen att vi nu kommer närmare en gemensam momssats för kultur genom att bokmomsen sänks. Alla vi som i de olika partierna arbetat för den principen att staten inte ge- nom olika skattesatser ska styra inriktningen på indi- vidernas val av kulturaktiviteter - det som med ett gräsligt ord brukar kallas kulturkonsumtion - kan nu känna oss nöjda. Vi är från vårt håll också övertygade om att man från bokbranschens sida kommer att låta sänkningen slå igenom, i synnerhet som man också har givit löften om det och kommer att vara påpassad från alla håll. Anne-Katrine Dunker kommer i sitt inlägg att beröra litteraturen när det gäller författarnas situation. Herr talman! Förra året aviserades i budgetpropo- sitionen att resultatet av en översyn av museistruktu- ren skulle redovisas. Det har ännu inte setts till. Jan Backman kommer att redovisa vår syn i den frågan. Herr talman! I flera år har vi från moderat håll kämpat för att de fria grupperna inom teaterområdet skulle få ett rejält lyft i anslagshänseende. Vårt för- slag till anslag har med 30 miljoner per år överstigit det av regeringen föreslagna. Vi är glada - för att inte nämna hur glada grupperna är - över att vi inte längre är en ropandes röst i öknen utan att även regeringen i sitt budgetförslag nu närmat sig moderaterna på den- na punkt, vilket man för övrigt också gjort i fråga om kulturminnesvården - en annan av våra mångåriga käpphästar. Vår positiva syn på utvecklingen av Göteborgso- peran, som också delas av de flesta, har dessvärre inte lett till att frågan om den långsiktighet och stablilitet som de måste ha i sina planer och finansieringar har fått en lösning. Den enhälliga markeringen i utskottet tolkar vi som en lovande signal. Just kortsiktighet, osäkerhet inför framtiden i en sektor där man måste ha en extra lång framförhåll- ning för att kunna städsla de bästa regissörerna, diri- genterna och solisterna, präglar i alltför hög grad fortfarande orkestrars och teatrars situation. Vi vill påminna om att i första hand de, men även andra institutioner, skulle få en mycket mindre pressad situation om det förslag om fleråriga avtal som lades fram av första Teaterutredningen enhälligt och sedan även av Kulturutredningen, kunde genomföras. däri- genom skulle institutionerna få såväl ett större ansvar som en möjlighet till längre planeringsperioder och en klar signal om att man heller inte kan knacka på politikerdörren för plötsliga extra anslagsbehov. För- modligen skulle det heller inte behövas, då många tillfälliga pengabekymmer hos kulturinstitutioner har sin upprinnelse i politikers ingripanden och städse näraliggande horisont beroende på årliga budgetför- ändringar. Genom avtal får politikersidan och kul- turinsitutionerna klarare och entydigare roller. Filmavtalet, som vi ställde oss bakom och som träffades förra året, har inte riktigt lett till det som alla hoppats på. Oavsett var orsakerna ligger kan vi kon- statera att pengarna till det publikrelaterade stödet tog slut för ett par månader sedan, och då återstår flera år av avtalet. Frågan debatterades så sent som i förra veckan i denna kammare, och beskedet om att det pågår diskussioner mellan berörda vid en pågående avstämning av avtalet hoppas vi ska leda till att pro- blemen får en rimlig lösning. Formgivning och design tas upp i andra anföran- den. Jag vill för den moderata gruppen bara göra det förtydligandet om Röhsska museet - eftersom det i den debatten förekommit ovidkommande, ska vi kalla dem, geografisk-politiska synpunkter - att vi i våra motiner och yttranden inte vänt oss mot satsningar på andra orter utan i stället markerat och lyft fram den resurs som Röhsska sedan länge utgör. Samma sak accentueras i en enskild motion om detta museum som inlämnats av Inger René och mig och som vi anser förtjänar att ingående beaktas i det fortsatta arbetet med formgivnings- och konsthant- verksfrågor, vilket jag i ett eget yttrande, nr 8 i betän- kandet, påpekar. Herr talman! Vi i Moderata samlingspartiet ställer oss självklart bakom samtliga de yttranden och de reservationer som vi ensamma eller tillsammans med andra partier har lagt i detta betänkande, men för tids vinnande vid voteringen inskränker sig vårt yrkande till bifall till reservation nr 4. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 146476 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0938/#anf20