2348332 GP0937 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:37 Torsdagen den 29 november 2001/02 37 2001-11-29 00:00:00 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 92426D7B-B398-4A8E-92A0-575E3018BF1B 197 ANNA KINBERG (m) m Fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort. När jag tjänstgjorde här inne för första gången, förra våren, förde Sverige en flyktingpolitik som kritiserades från alla möjliga håll: från flyktingar som väntade i flera år på besked, från tjänstemännen som försökte admi- nistrera politiken, från medierna och från politiker i flera olika partier. Den här hösten, när jag har kommit tillbaka, kon- staterar jag med glädje att det händer saker, som t.ex. att utskottet bytt åsikt i frågan om instans- och pro- cessordningen och nu tar ställning för bättre rättssä- kerhet. Det här är resultatet av flera års kritisk men också konstruktiv opinionsbildning och debatt. Idén med Utlänningsnämnden var från början att stärka rättssäkerheten och avlasta regeringen. Den tanken var god. Tidigare hade man problem med att Invandrarverkets asylbeslut överklagades och hamna- de på regeringens sammanträdesbord. Därmed fanns det en risk för att politiker var känsliga för tillfälliga opinionsyttringar. Massmedier var på dem, och det kunde faktiskt fattas t.o.m. godtyckliga beslut, olika för likadana fall. Med den nya ordningen var det tänkt att Utlän- ningsnämnden skulle ta över rollen som överklagan- deinstans. Den skulle ha mer av juridisk personal och ha bättre kontroll och politisk förankring genom att ledamöterna skulle hämtas från riksdagspartierna. Men resultatet har, som nämnts här i dag, blivit oac- ceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt, med handlägg- ningstider om flera år, standardformulerade beslut, hemlighållande av uppgifter för den enskilda parten och slentrianmässiga bedömningar av faktorer som tortyr och självmordsrisk. Nästan nio av tio fall har avgjorts utan muntlig handläggning. Samma myndig- het har varit både åklagare och domare, och den en- skilde har inte fått komma till tals muntligen. Ingen skulle acceptera om en vanlig domstol betedde sig så. Minns ni fallet Mohammed Shakeri 1996? Han hade tio år tidigare, 1986, flytt undan en inkallelse till krigstjänst och skulle utvisas på grund av att han hade lämnat falska uppgifter vid ankomsten till Sverige. Protesterna mot beslutet påverkade varken den ansva- rige ministern Pierre Scori eller Utlänningsnämnden. Det hela slutade med att Mohammed svalde 200 värktabletter i sitt gömställe och dog. Det här blev en vändpunkt i svensk flyktingdebatt. Situationen blev till slut för mycket för regering- en, som sedan dess har försökt att administrera och hantera frågan och att hitta en ny lösning, med känt resultat som följd: härdsmälta och ministeravgång. Samtidigt har den här frågan debatterats internt i de flesta partier, i alla fall i mitt. I vårt parti slår vi vakt om rättssäkerheten, och därför är vi tveksamma till specialdomstolar. Efter flera års opinionsbildning och debatt har acceptansen för den gamla flyktingpo- litiken fallit. Motståndet mot specialdomstolar som partiet har när det gäller t.ex. hyresnämnder och Ar- betsdomstolen kommer nu även att gälla för utlän- ningsärenden. Därmed finns det inte längre majoritet i riksdagen för de senaste årens havererade och ibland godtyckliga flyktingpolitik. Fru talman! Ska man nu önska sig något av fram- tiden och den nytillträdande ministern är det att denne passar på att rensa bordet från resultatet av den hittills förda politiken. Bakom ord som "balans", "verksamhetsmål" o.d. döljer sig faktiskt tusentals människoöden. I dag lever omkring 2 000 flyktingar gömda runt- om i landet. Ungefär 200 av dem är barn. Det är per definition svårt att veta exakt hur många det är, efter- som de inte riktigt kan ge sig till känna på ett offici- ellt sätt. Med stor sannolikhet leder deras situation till en personlig katastrof. De har i vissa fall väntat flera år på besked från de myndigheter som i dag ska ge dem det. De gömmer sig undan den gamla flykting- politiken. Det som man kan göra åt detta när man inför en ny flyktingpolitik är förstås att passa på att rensa bordet lite grann, kanske införa en amnesti och låta offer för den gamla politiken komma fram ur sina gömmor och bedömas under den nya i stället. En sådan amnesti har både blå och röda regeringar prövat förut, både här i Sverige och i andra länder. Motivet har ofta varit just att rensa bordet i samband med en större regeländring. Svensk flyktingpolitik står nu inför en historisk förändring, med en ny migrationsminister och en ny instans- och processordning. Det är ett utmärkt till- fälle att rensa ut resterna av det som den nuvarande politiken har skapat. Fru talman! Jag ville bara ta det här tillfället att berätta att jag är stolt över att svensk flyktingpolitik nu får ett unikt tillfälle att förändras till det bättre. Jag är stolt över att mitt parti har vågat ta ställning för rättssäkerhet även för flyktingar och över att vi nu ger dem som kommer hit en människovärdig behandling. Jag är både glad och stolt över att det här har lett till en majoritetslinje i utskottet och i den här riksdagen. Nu är det upp till den tillträdande ministern att se till att det blir genomfört i praktiken. (forts. 9 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av andre vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00. 012053331219 N 2010-01-01 00:00:00 146441 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0937/#anf197