2348332 GP0937 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:37 Torsdagen den 29 november 2001/02 37 2001-11-29 00:00:00 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 8180772E-D54C-45C3-AA99-AEA0805CC04D 182 MAUD BJÖRNEMALM (s) s Fru talman! Sverige är i dag ett land med etnisk och kulturell mångfald. Alla som bor i Sverige ska ha lika rättigheter, men också lika skyldigheter och möj- ligheter. På den grunden ska den generella politiken utformas. Insatser för att öka och stärka integrationen ska göras inom alla politikområden. Det ingår fyra politikområden i det utgiftsområde som vi ska besluta om i dag: integrationspolitiken, storstadspolitiken, migrationspolitiken och minoritetspolitiken. Integrationspolitiken rör bl.a. invandrarnas intro- duktion i det svenska samhället, ersättning till kom- munerna för mottagande av flyktingar, frågor om svenskt medborgarskap, åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering och främlingsfi- entlighet samt åtgärder för att den etniska och kultu- rella mångfalden i samhället tas till vara. I propositionen säger regeringen att utvecklingen inom det integrationspolitiska området är långt ifrån tillfredsställande i förhållande till de mål som riksda- gen har beslutat om. Men regeringen säger också att flertalet av de insatser som man gör och har beslutat om har effekter först på sikt och att det inte finns några enkla åtgärder som kan leda till snabba lös- ningar. Regeringen kommer därför under våren att i en särskild skrivelse redovisa utvecklingen inom integrationspolitiken. Storstadspolitiken är också en viktig del i arbetet med att bryta segregationen, ett arbete som också måste ses på sikt. Regeringen kommer även här att göra en samlad avstämning och utvärdering under 2002 av den förda storstadspolitiken och därefter ta ställning till formerna för det fortsatta arbetet. När dessa utvärderingar är gjorda och fakta finns på bor- det, då kanske det är dags för en stor integrationspo- litisk debatt. Fru talman! Jag vet inte hur många av riksdagens ledamöter som såg på TV 4 i går kväll. Då visades ett program som kallades Gringobingo. Det var något av det mest vulgärpopulistiska och gräsliga program som jag någonsin har sett. Med tanke på det programmet tycker jag att det finns all anledning att ytterligare understryka att Sverige har en human, solidarisk och rättssäker migrationspolitik. Vi ska också vara med och utforma en gemensam migrationspolitik inom EU som också ska präglas av humanitet, solidaritet, öp- penhet och ansvar. Människor lämnar sina hemländer av olika skäl. Vissa flyr undan krig, förföljelse eller tortyr. Andra söker sig till andra länder för att få en bättre livssitu- ation, för att arbeta eller för att förenas med sin fa- milj. Orättvisorna i världen kan man knappast komma till rätta med enbart med flykting- och invandrings- politik. Här behövs i stället en stark samlad politik för internationell solidaritet, fred och utveckling. Den enda långsiktigt hållbara lösningen på problem med ofrivillig migration och flyktingskap är att komma åt orsakerna till att människor tvingas att lämna sina hemländer. För att motverka att människor tvingas att fly måste vi stärka respekten för de mänskliga rättighe- terna och det internationella samarbetet för fred, sä- kerhet och demokrati. För att människor inte ska tvingas att lämna sina hemländer på grund av fattigdom och arbetslöshet måste vi stärka det internationella utvecklingssamar- betet, inte minst fattigdomsbekämpning och återupp- byggnad efter krig och katastrofer. EU-länderna har länge varit målet för många asylsökande. EU tar, och kommer även fortsättnings- vis att ta, ansvar för flyktingar. EU-länderna har un- der de senaste åren tagit emot ca 400 000 asylsökan- de, och trenden är att antalet ökar. Flest asylsökande söker sig till Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Lägst antal asylsökande har Finland, Portugal och Grekland. I Sverige ser vi en kraftig ökning av antalet asylsökande. Det visar också att farhågorna om den s.k. Fästning Europa inte har blivit verklighet. Alla som söker asyl i Sverige har sina skäl och sin bakgrund. Det är viktigt att vi ser till varje sökandes individuella skäl för sin asylansökan. Människor som inte har behov av skydd ska också veta att de inte kan tas emot och varför. De ska också respektera våra lagar och lämna landet. Vi har inte en hård tillämpning av reglerna som många vill göra gällande. Upp till 75 % av alla som sökt asyl får stanna, de flesta av humanitära skäl. Endast en mindre del av de som får stanna i Sverige har skäl enligt FN:s flyktingkonvention. Sverige har ett av Europas och världens mest ut- vecklade asylsystem. Det svenska flyktingmottagan- det ses som en förebild, vilket kan vara svårt att tro när man hör somliga partier som redovisar sina åsik- ter om den svenska flyktingpolitiken. Att bedöma om en person har behov av skydd i Sverige är mycket en svår uppgift. Vi måste därför ständigt arbeta för att befästa och utveckla rättssäker- heten i asylprocessen. Enligt utskottets mening är införandet av en två- partsprocess med ökad muntlig förhandling av avgö- rande betydelse för tilltron till asylprövningsssystem- et. En sådan förändring leder också till ökad rättssä- kerhet. Jag delar Kalle Larssons uppfattning om att det vore bra med en bred politisk beredning av den kommande propositionen om den nya instans- och processordningen. Det fanns en enighet i NIPU- utredningen om att det behövs en ny instans- och processordning, och det är inte så ofta som det finns en politisk enighet i dessa frågor. Därför vore det bra om vi kunde fortsätta med den enigheten i arbetet med propositionen. Handläggningstiderna är ett problem. För att yt- terligare förbättra asylprövningen måste dagens handläggningstider kortas väsentligt. I dag behandlas drygt 50 % av grundärendena inom sex månader, och det är inte acceptabelt. Målsättningen är ju att hela handläggningsprocessen inte ska ta mer än sex måna- der. Därför är det bra att regeringen skjuter till 50 miljoner extra till Migrationsverket och 5 miljoner till Utlänningsnämnden som ett led i förkortningen av tiderna. Genom en längre planeringsram får Migra- tionsverket också bättre förutsättningar att förkorta handläggningstiderna. Men den närmaste framtiden är ändå bekymmer- sam. Om Migrationsverkets prognos om utvecklingen av antalet asylsökande de närmaste åren står sig, blir det mycket svårt att förkorta handläggningstiderna. Jag vill därför i det här sammanhanget uppmärksam- ma regeringen på ett eventuellt behov av mer pengar till verket i samband med tilläggsbudgeten under våren. En mänsklig globalisering förutsätter internatio- nella kontakter. Vi ska utveckla det omfattande inter- nationella utbyte vi har av studenter, turister, affärs- män och släktingar. Vi har, och vi ska ha, en mycket generös viseringspraxis. I dag beviljas ca 90 % av alla ansökningar. Samtidigt måste vi också motverka det missbruk av viseringar som förekommer av det rela- tiva fåtal som via viseringar vill invandra till vårt land. Viseringarna är ju avsedda för tillfälliga besök. Fru talman! Tre reservationer tar upp frågan om flyktingkvoten och hur de anslagna medlen används. Sverige har ju sedan lång tid tagit emot kvotflykting- ar. Sedan ett antal år har regeringen anslagit medel för överföring av ca 1 840 personer. Under senare år har det varit svårt att fylla kvoten av olika skäl. Ett sådant skäl är att uttagna flyktingar inte fått utresetill- stånd från sitt land. Det inträffade för några år sedan när UNHCR hade tagit ut flyktingar från norra Irak. De hade sedan inte möjlighet att resa ut ur landet. Det finns alltså flera lösningar för de flyktingar som har ett behov av skydd. UNHCR brukar tala om tre lösningar. Den första och mest önskvärda är na- turligtvis att flyktingar ska kunna återvända till sitt eget hemland. Den andra lösningen är att flyktingen integreras i det land där han eller hon befinner sig. Den tredje lösningen, om det inte finns någon annan, är ju att bosätta sig i ett tredje land. Resurserna är alltså inte begränsade till att enbart användas till kvotflyktingar. Medlen har använts för att ge UNHCR stöd för att utöka kretsen länder som tar emot kvotflyktingar. I år har t.ex. regeringen an- vänt medel för medicinska insatser i Bosnien- Hercegovina och i Kosovo. Det är Migrationsverket som i samverkan med bl.a. UNHCR och IOM ansva- rar för vidarebosättning för flyktingar i Sverige. Men det är regeringen som ger riktlinjerna. De nordiska regeringarna samråder också inom ramen för den samrådsgrupp som man har i flyktingfrågor. Sverige deltar också i UNHCR:s arbetsgrupp för utbyte av information mellan länder som tar emot flyktingar. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot- tets förslag och avslag på samtliga reservationer. 0708639889502 N 2010-01-01 00:00:00 146426 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0937/#anf182