<anforande>
<dok_hangar_id>2348332</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:37 Torsdagen den 29 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D677C2FD-0B6A-4509-BD35-56C4420023F6</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LINDBLAD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Hur Stockholm gör eller inte gör
tänker jag inte gå in på i den här debatten. Jag tycker
inte att Stockholm heller skulle ha de här storstads-
pengarna. Det kan vi lägga åt sidan.
Varför är Kalle Larsson så väldigt rädd för att
flytta makten till dem det verkligen gäller? Varför
säga att hela gruppen ska ha si eller så? Varför inte
våga ge makten till den enskilda människan att få
bestämma över sitt eget liv? Varför är det så farligt
och besvärligt?
Den sociala rörligheten, Kalle Larsson, ska ju in-
nebära att man går från en utsatt position till en bättre
position. Rörligheten i boendet ska innebära att gå
från ett sämre boende till ett bättre boende och rörlig-
heten i yrkeslivet naturligtvis att gå från ett yrke man
kanske inte är så väldigt förtjust i till någonting som
man strävar efter. Det är den rörligheten som ett sys-
tem där människorna själva bestämmer ger, inte en
rörlighet där man tvingar människor ned.
Jag tror inte att Kalle Larsson har läst våra förslag
riktigt ordentligt.
</anforandetext>
<intressent_id>0870805820217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146420</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0937/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
