<anforande>
<dok_hangar_id>2348332</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:37 Torsdagen den 29 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande (forts. BoU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D9BA954F-B460-4A69-94BE-BDFC187C6707</anforande_id>
<anforande_nummer>161</anforande_nummer>
<talare>ANNELIE ENOCHSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Man kan också säga att det kan vara
en fördel, för då kan fler få möjlighet att vara hemma.
Man är alltså inte så beroende av att bägge arbetar.
Om man ser till familjens samlade inkomst kommer
bostadsbidraget hela familjen till godo. Vi föreslår
även höjning av barnens del med 100 kr. Vi tycker att
det är oerhört viktigt att man ser familjen som en
helhet. Man kan vända på det och säga att fler får
möjlighet att vara hemma.
</anforandetext>
<intressent_id>045666679112</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146405</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0937/#anf161</protokoll_url_www>
</anforande>
