<anforande>
<dok_hangar_id>2348332</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:37 Torsdagen den 29 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande (forts. BoU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D50EC6A9-82CF-466A-9007-9D7CF51E0942</anforande_id>
<anforande_nummer>159</anforande_nummer>
<talare>ANNELIE ENOCHSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har två frågor om bostadsbidra-
get. Min första fråga gäller ett barn som mister en av
sina föräldrar och som då får en förmögenhet som
låses fram till dess att barnet blir t.ex. 18 år. Pengarna
får inte röras utan förvaltas av en förmyndare. Räntan
på dessa pengar kommer faktiskt att belasta familjen
som inkomst av kapital. En familj som har låsta
arvspengar kan därigenom komma att förvägras bo-
stadsbidrag, och det är en orättvisa som jag tycker att
vi måste göra någonting åt.
Min andra fråga är om socialdemokraterna kan
tänka sig att inte se på makarna individuellt, vilket
innebär 58 500 kr per person, utan se till familjen
som helhet, dvs. till familjens samlade inkomst, och i
stället ha 117 000 kr som gräns. Nuvarande regel slår
väldigt orättvist mot familjer där kanske bara en ar-
betar.
</anforandetext>
<intressent_id>045666679112</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146403</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0937/#anf159</protokoll_url_www>
</anforande>
