2348331 GP0936 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:36 Onsdagen den 28 november 2001/02 36 2001-11-28 00:00:00 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m. 771CC5F1-DC0C-42D2-A893-C1991514BF1B 77 CARL ERIK HEDLUND (m) m Herr talman! Jag ska börja med en liten sedelä- rande historia. Det var en gång ett konungarike som hade en fi- nansminister som tog ut mycket höga skatter av fol- ket. Mer och mer skatter behövdes för att bekosta regeringens olika idéer, och skattesystemet blev allt- mer komplicerat. Så en dag förklarade finansminis- tern att skattesystemet var "ruttet", och hövdingen för många av de arbetande fyllde på med att systemet var "perverst". Nu skulle man få ett nytt, enklare och tydligare skattesystem. De många skattejuristerna skulle få se sig om efter något annat arbete. En av kungens allra högsta ministrar hade också en gång slagit fast att bostaden var en medborgerlig rättighet, men kungens nya rådgivare visste ändå hur man skulle kunna öka skatteintäkterna genom att beskatta boendet. "Fastighetsskatten är en bra skatte- bas. Det är en rekorderlig skatt", sade finansminis- tern. Nu kunde man se till att folk verkligen betalade, och så skrevs nya pålagor ut. Till slut var missnöjet med fastighetsskatten så stort att regeringen föreslog den ena förändringen efter den andra tills alltihop var en enda röra. "Ruttet och perverst", började folket att muttra. Därefter såg man till att kungen fick nya råd- givare, och sedan levde folket lyckligt i alla sina dagar. Herr talman! Att äta och att bo är två grundläg- gande förutsättningar för överlevnad. När det gäller ätandet har vi i Sverige en lägre moms för mat köpt i butiker. Men för boendet har vi höjt byggmomsen, infört moms på alla tjänster och varor som hänger ihop med själva boendet, lagt på särskilda energis- katter och ovanpå alltihop en förmögenhetsskatt och så fastighetsskatten, som sägs ska motsvara en alter- nativ avkastning på fastighetskapitalet. Summan av alla dessa pålagor har inneburit att kostnaderna för boende har skjutit i höjden. En allt högre andel av inkomsten krävs för att betala boendet. Folk tvingas flytta eller kraftigt skära ned sina övriga utgifter. Fastighetsskatten har visat sig vara en bra katalysator för skatterevolter i flera länder, och så kan det bli också i Sverige. Fastighetsskatten upplevs som orättfärdig. Rege- ringen har låtit utreda frågan flerfaldiga gånger och lanserat olika förslag till en bättre tingens ordning, men allt har till sist blivit ett moras av komplicerade bestämmelser, uppräkningar, undantag och undantag från undantagen. Till denna kaotiska röra kommer nu också den begränsningsregel som är föremål för da- gens debatt. Förslaget om en begränsningsregel för fastighets- skatten innebär att hushåll, under vissa förutsättning- ar, ska betala högst 5 % av inkomsten i fastighetsskatt för en permanentbostad. Fritidsfastigheter omfattas inte. Begränsningsregeln banar väg för en ny era av krångliga och svåra skatteregler. Regeln innebär ett komplicerat system med flera undantag och dess- utom, som jag nyss sade, undantag från undantagen. Införandet av begränsningsregeln är en återgång till ett skattesystem som är svårgenomträngligt och i många fall obegripligt för skattebetalarna. "Ruttet" och "perverst" är omdömen som också skulle kunna gälla fastighetsbeskattningen, och begränsningsregeln bekräftar detta. Ett flertal av remissinstanserna har påtalat att komplexiteten i skattesystemet kommer att öka. Riks- skatteverket t.ex. anser att "förslaget ur skattesyste- matisk synvinkel medför en olycklig blandning av tre olika skatter nämligen fastighetsskatt, inkomst- och förmögenhetsskatt". Begränsningsregeln skapar också marginaleffek- ter. Förutom de skatteökningar och bidragsminsk- ningar som redan följer av en inkomstökning kommer fastighetsskatten att öka med 5 % av inkomstökning- en. Och det är inte lite i ett samhälle där en mellanin- komsttagare har en total skattebörda på i storleksord- ningen 65 %. Det finns som bekant många dolda skatter i Sverige. Att det blir en så kraftig opinion mot fastighetsskatten beror naturligtvis delvis på att den är mycket synlig och tydlig. De föreslagna reglerna om sambeskattning när det gäller begränsningsregeln medför också marginalef- fekter på barnafödande och giftermål. I ett hushåll ska nämligen räknas in de personer som sambeskattas enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt. Sedan får statsministern visa sig hur många gånger som helst med babyar på armen: Fakta kommer att tala för sig själv. Det kommer att bli jobbigare för familjebild- ning, och man kan inte räkna med att det blir så väl- digt många nya barn födda. Fastighetsskatten är en skatt på en fiktiv avkast- ning på husets taxeringsvärde utan koppling till nå- gon verklig inkomst. Stigande marknadsvärden gör att skatten stiger till helt oacceptabla belopp för många människor. Begränsningsregeln medför höga administrativa kostnader och uppmuntrar till svar- tjobb, skenskrivningar och skatteplanering. Det före- slagna regelsystemet kan utgöra ett incitament för att i ökad utsträckning lämna oriktiga inkomst- och för- mögenhetsuppgifter till skattemyndigheterna, skenskriva sig på annan ort osv. Regeringen har dock ansett att "behovet av en be- gränsningsregel gör sig gällande med en sådan styrka att nu redovisade invändningar inte medför någon annan bedömning än att förslaget skall läggas fram". Regeringen medger därmed att fastighetsskatten fått så orimliga effekter att något måste göras. Tyvärr väljer regeringen att inom ramen för ett orättfärdigt skattesystem införa en mycket komplicerad begräns- ningsregel. Detta blir följden av ett högt skattetryck där skatt måste tas ut på trögrörliga skattebaser. Be- gränsningsregeln blir regeringens verktyg för att kunna bevara en orättfärdig skatt och ett högt skatte- tryck. Begränsningsregeln är också ett bevis för att själ- va fastighetsskatten som sådan är felaktig. När många människor drabbas så hårt att en begränsningsregel måste införas är det naturligtvis fel på skatten. Att införa en begränsningsregel gör inte systemet bättre. Roten till det onda finns fortfarande kvar. Dagens system resulterar i orimliga regionala skillnader. Områden med tillväxt och inflyttning skapar naturligtvis höjda marknadspriser på bostäder och därmed en hög fastighetsskatt. Fastighetsbeskatt- ningen blir då en specialskatt på tillväxtregioner. För att tillväxten i landet ska bibehållas och utvecklas behövs det ju inflyttning och rörlighet i dessa regio- ner. Bostadsbrist och höga boendekostnader i tillväx- tregionerna blir en hämsko som riskerar att hindra den fortsatta tillväxten i Sverige. Människor ska naturligtvis ha möjlighet att bo i glesbygd, men människor ska också ha möjlighet att bo kvar i storstadsregioner, attraktiva kustområden och andra regioner där taxeringsvärdena höjs. Ingen ska tvingas från hus och hem på grund av orättfärdiga skatter. Det enda rimliga, herr talman, är att fastig- hetsskatten avskaffas helt. Ständiga förändringar och nya beslut skapar en känsla av osäkerhet. Vi anser att ett skattesystem ska uppfylla tre grundkrav: Det ska vara rättvist, det ska vara begripligt för den som be- talar skatten och det ska vara stabilt så att inte plötsli- ga förändringar skakar sönder den skattskyldiges ekonomi. Fastighetsskatten ska därför enligt vår mening successivt tas bort. Det första steget är att 1997 års taxeringsvärden även fortsättningsvis ska vara ut- gångspunkt för beskattningen. I de områden där pris- utvecklingen har lett till sänkta taxeringsvärden ska dessa lägre värden gälla. Fastighetsskatten ska av- vecklas successivt. Skattesatsen för småhus ska sän- kas till 0,9 % och för flerbostadshus till 0,5 % år 2002. Därefter ska sänkningen fortsätta tills fastig- hetsskatten är borta. För att minska de regionala skillnaderna används i Moderaternas förslag endast halva markvärdet som grund för beräkning. Dessutom ska förmögenhetsskatten avvecklas successivt. Med genomförande av våra förslag behövs det ingen be- gränsningsregel. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 1. 0354810740804 N 2010-01-01 00:00:00 146171 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0936/#anf77