<anforande>
<dok_hangar_id>2348331</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0936</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:36 Onsdagen den 28 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>36</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rikets styrelse </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7831A7C5-8789-4958-8610-2E1042CBB7FA</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är tyvärr inte så enkelt, som Mar-
gareta Nachmanson gör det, att människor bara kan
se till att den tidning de vill ha överlever. Tidnings-
produktion är en ganska dyr produktion, och den är
beroende av bl.a. annonsmarknad och liknande för att
klara sig, för att lösnummer- och prenumerationspri-
ser inte ska skjuta i höjden orimligt mycket, t.ex. för
de tidningar som har svårt att få annonsörer. Därmed
blir det en koncentrationstendens, som slår väldigt
hårt på den här marknaden.
Om då tidningar får ett ekonomiskt tillskott till sin
driftsbudget är det givet att det förlänger livet på dem.
Att sedan den här koncentrationsprocessen är så stark
att tidningarna ändå dör är ett annat problem. Det
talar alltså om med vilken kraft koncentrationen på
den här marknaden verkar. Det är inget argument mot
att staten försöker motverka de tendenserna, bl.a.
genom att ge ett presstöd till de andrahandstidningar
som finns.
Därför tycker jag att argumenten inte är särskilt
övertygande.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146135</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0936/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
