<anforande>
<dok_hangar_id>2348328</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:33 Fredagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>42546DA4-FD9B-483C-A542-66844F36529D</anforande_id>
<anforande_nummer>20</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill rätta Tanja Linderborg på en
punkt: Jag saknar inte inlevelseförmåga. Just den här
situationen har jag full förståelse för. Det måste fin-
nas andra lösningar än att skapa denna stora konsu-
mentpolitik.
En svag konsument är tydligen en bra konsument,
eftersom den behöver hjälp och vägledning. Håller
man konsumenten i handen, så går det bra. Om man
skulle utbilda människor och lära dem om deras egen
ekonomi skulle det bli väldigt lite utrymme för kon-
sumentvägledare och andra. Om konsumenterna har
möjlighet att läsa på baksidan av produkterna och
förstå vad som står där har de alltså möjlighet att
klara sig själva. Jag tycker att vi ska ha starka kon-
sumenter i en gränslös värld, men man har inte kom-
mit med något förslag som skulle göra den här kon-
sumenten stark, och det beklagar jag.
Jag undrar om Tanja Linderborg har någon annan
syn på utbildningsfrågorna än vad övriga i majorite-
ten har.
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145903</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0933/#anf20</protokoll_url_www>
</anforande>
