2348328 GP0933 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:33 Fredagen den 23 november 2001/02 33 2001-11-23 00:00:00 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 A4FA6E81-35AB-4DB5-B152-DEF77339DEAD 17 TANJA LINDERBORG (v) v Fru talman! Jag känner att jag vill kommentera lite omkring det som Kjell Eldensjö sade om det eventuella sjätte målet, som mitt hjärta också klappar väldigt starkt för. Vi vände och vred på den frågan mycket och ganska länge. Slutligen, efter att vi hade varit på Konsumentverket och fått information, lan- dade vi ändå på att de har det som ett sektorsansvar. De fem mål som vi har gäller ju alla konsumenter. Jag vet att funktionshindrade är en särskilt utsatt grupp, men vi har andra utsatta grupper också. Då tänker jag kanske på ensamstående mammor, som är en utsatt grupp. Jag tänker också på våra invandrare, som är en utsatt grupp. Jag har sett att alla inkluderas i dessa mål. Jag har full förståelse för Kjell Eldensjös uppfattning. Av det stora antal motionsyrkanden som vi har, närmare bestämt 74 stycken, kan man lätt få intrycket att det råder en stor oenighet om inriktningen på kon- sumentpolitiken. Så är det inte - med ett enda un- dantag förstås. De flesta yrkanden som finns här ligger i linje med regeringens proposition, och jag är väldigt glad över den samsyn som trots allt finns. Men det kan inte ha undgått någon här i kammaren eller på åhörarläktaren att det faktiskt finns ideologis- ka skiljelinjer. Konsumentfrågor är ju i grunden viktiga demo- kratifrågor. Konsumentpolitik är ett långsiktigt arbete som ska ha såväl förankring som konsumenternas förtroende. En god konsumentpolitik är också en viktig välfärdsfråga. Men som jag ser det behöver politikområdet hela tiden utvecklas i takt med den ökade globaliseringen, avregleringarna och den snab- ba utvecklingen av IT-tjänster. Därför är det så be- klagligt att Moderaterna inte tar fasta på det i stället för att göra konsumentpolitiken till en individfråga. Från moderaterna har det framhållits att de före- slagna åtgärderna "styr över konsumenternas fria val" vilket av dem tolkas som "förmynderi". Vänsterparti- et delar inte den inställningen. Jag ser i stället att konsumentpolitikens huvuduppgift är att skapa en grund för förtroende genom öppenhet och kommuni- kation med konsumenter, producenter, oss politiker, föreningsliv och andra intresserade. Det är alltså en ständigt pågående process, ett samtal om vilket inne- håll konsumentpolitiken ska ha. De frivilliga organisationerna är i det här sam- manhanget oerhört viktiga aktörer, inte bara här hemma i Sverige utan också i olika internationella forum. Men organisationerna måste få förstärkta resurser för sitt arbete. Vi har skrivit i betänkandet "på sikt". I min föreställningsvärld är "på sikt" redan inför nästa budgetförhandlingar. Sammantaget anser jag i alla fall att den här framlagda handlingsplanen är en bra utgångspunkt för den framtida konsumentpoli- tiken. Fru talman! En framgångsrik konsumentpolitik innebär att konsumentfrågorna flyttas upp på den politiska dagordningen. Men moderaterna vill inte ha någon politik alls på området. I stället ska principen pacta sunt servanda, dvs. avtal ska hållas, vara väg- ledande. Därmed synliggörs de grundläggande ideo- logiska skillnaderna mellan Vänsterpartiet och Mode- raterna. Vi är visserligen för pacta sunt servanda, men anser likväl att kund och säljare inte är jämbör- diga parter. Därför är det viktigt med en konsument- lagstiftning som skyddar oss konsumenter mot oskä- liga avtalsvillkor. Vidare framhåller Moderaterna att konsumentpo- litiken bygger på en föreställning om att konsumenter är värnlösa och näringsidkare elaka. De framför också krav på att Konsumentverket ska reduceras till ett minimum för att det bidrar till "passivitet och skapar dyr och otymplig byråkrati och hela tiden ligger efter i utvecklingen". Så står det faktiskt i Moderaternas motion. Det här tycker jag är ett helt häpnadsväckande på- stående. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om vi kunde få konkreta exempel på att verket ligger efter i utvecklingen. Ge oss ett enda exempel, Berit Adolfs- son! Svenska folket har ett stort förtroende för Konsu- mentverket. Det har ett mycket stort förtroende. Det framgår av kontinuerliga undersökningar som görs av våra myndigheter. Där brukar Konsumentverket alltid ligga i topp. Jag måste erkänna att jag inte förstår den moderata logiken. På vilket sätt ska en avveckling - mer eller mindre - av Konsumentverket kunna leda till starkare och mer medvetna konsumenter? En av de centrala uppgifter som verket har är ju att hjälpa mig som konsument att undvika felaktiga val, alltså att slippa köpa grisen i säcken. Moderaterna vill också privatisera tidskriften Råd & Rön. Visst, allt är tänkbart. Men finns det några intressenter? Det är klart det möjligen kan bli en ny nisch för Bonniers att muta in som ett led i den me- diekoncentration som vi redan har. Råd och rön har i dag 130 000 prenumeranter, men den läses av betyd- ligt fler. Tidningen har ett genuint gott anseende, och det förekommer rätt ofta att producenter använder sig av Råd & Röns testresultat som ett säljargument. "Bäst i test enligt Råd och rön" brukar vi kunna se i annonsreklamen, eller hur? Jag vill också passa på att framhålla att Råd och Rön är självfinansierad. Det går alltså inte en enda skattekrona till Råd och Rön. Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den po- litik som moderaterna anser ska ligga till grund för konsumentpolitiken i realiteten är en politik som skapar värnlösa konsumenter. Fru talman! I regeringsförklaringen aviserade statsministern att Konkurrensverket och Konsument- verket kan komma att slås samman. Jag vet ju inte om det bara var ett hugskott från Göran Perssons sida, eftersom det sedan har varit väldigt tyst i den här frågan. Från Vänsterpartiets sida vill jag bara deklarera att vi är mycket kritiska till ett sådant förslag, därför att det finns en uppenbar risk för att konsumentfrågorna kommer att hamna i bakvattnet. Jag befarar alltså att konsumentpolitiken skulle få en mycket låg prioritet, och därför skulle jag vilja rikta en fråga till de social- demokratiska företrädarna om hur de ser på förslaget att eventuellt slå samman de två verken och vad de tror att det kan få för konsekvenser för konsumenter- na. Jag vill nu övergå till att lyfta fram några frågor i propositionen som engagerar mig och som jag gärna vill lyfta fram. Den ena gäller märkning, som det har talats mycket om här, och den andra gäller kommunal konsumentrådgivning. Som konsumenter kan vi i dag köpa t.ex. Rättvi- semärkt kaffe, Kravmärkta champinjoner eller miljö- märkt tvättmedel. Syftet med märkningen är framför allt att man ska kunna styra sitt konsumtionsval och att öka förtroendet mellan konsumenter och produ- center. Märkning kan också ses som en kanal för kommunikation mellan konsumenter och producen- ter. Det är väldigt positivt att det numera finns ett så otroligt stort utbud av miljömärkta varor. Kravodlade produkter har också fått ett stort genomslag hos kon- sumenterna. Det är alltså alldeles uppenbart att märk- ningssystemen har bidragit till ändrade beteende- mönster och ändrade produktionsprocesser. Jag tycker att Kjell Eldensjö och Viviann Gerdin har argumenterat på ett bra sätt när det gäller varför det är viktigt med märkning. Jag tycker också att det är självklart att vi måste få ursprungsmärkning på i stort sett alla livsmedel, men särskilt på köttproduk- terna. Men det finns ett problem, nämligen att man inom WTO och EU anser att märkning är ett handels- hinder. Fru talman! Vi lever i ett samhälle där våra möj- ligheter och livsvillkor starkt påverkas och t.o.m. styrs av vilket kön vi tillhör. Många av de produkter som i dag tillverkas är skapade utifrån normer som har formats efter ett av könen, vanligtvis en man. Detta kan innebära negativa konsekvenser för använ- dare som är av det motsatta könet. Att kunna få göra sina val även ur ett könsperspektiv har ett stort värde för både kvinnor och män. Jämställdhetsmärkning av varor och tjänster tycker jag är ett viktigt medel för att kunna påskynda utvecklingen mot ett mer jäm- ställt samhälle och ett sätt att motverka könsorättvi- sor. Regeringen har lovat att återkomma i denna frå- ga, och det ser jag verkligen fram mot. Det har väckts ett stort antal motioner som rör frågan om att göra kommunal konsumentrådgivning obligatorisk eller att rikta särskilt stöd till de kommu- ner som tillhandahåller sådan rådgivning. Jag satt med i den konsumentpolitiska kommittén tillsammans med några av ledamöterna här, och det fanns en klar majoritet som förordade att den kom- munala konsumentverksamheten skulle göras till en obligatorisk uppgift för kommunerna. Vi skrev så här i vårt betänkande: "Lokal konsumentverksamhet är en förutsättning för en framgångsrik konsumentpolitik." Och visst är det så. Den kommunala konsument- verksamheten har en nyckelroll när det gäller rekla- mationer. De flesta ärenden klaras av lokalt i stället för att skickas vidare till Allmänna reklamations- nämnden, och det innebär besparingar för samhället och för konsumenten. Den lokala konsumentvägled- ningen gör också väldigt många värdefulla förebyg- gande insatser, t.ex. hushållsekonomisk rådgivning. Det handlar om köpråd och råd när man står inför val av el- eller teleleverantör. Jag kan då få råd från kommunal konsumentvägledning under förutsättning att sådan finns på hemorten. Marknadskontroller är också ett inslag och inte minst fantastiska insatser i skolan. Denna lista kan naturligtvis göras mycket längre. Jag hade verkligen önskat att regeringen hade lagt fram ett förslag om obligatorisk konsumentvägled- ning i kommunerna, eftersom jag ser det som en rät- tigheteslagstiftning för kommuninnevånarna att ha en kommunal konsumentrådgivning. Men sedan har vi en överenskommelse mellan Kommunförbundet och riksdagen, och då är det fi- nansieringsprincipen som gäller. Det är naturligtvis helt rimligt att lagstiftning som påverkar kommuner- nas ekonomier naturligtvis ska kompenseras fullt ut. Tyvärr finns inte dessa pengar för närvarande, vilket jag djupt beklagar. Jag vet att vänsterpartister i kom- muner som saknar konsumentvägledning driver på den frågan, och jag bedömer att antalet konsumen- tvägledare kommer att öka efter valet om Vänster- partiet och Socialdemokraterna får ökat väljarstöd i kommunerna. Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0489462966700 N 2010-01-01 00:00:00 145900 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0933/#anf17