2348326 GP0931 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:31 Onsdagen den 21 november 2001/02 31 2001-11-21 00:00:00 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2001 samt utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, 45DF6ABE-61ED-4C36-B74B-CABA9EA584AE 7 MATS ODELL (kd) kd Fru talman! Jag blir beklämd när jag hör Siv Holma vädra sitt förakt för svenska småbarnsföräld- rars rättmätiga krav på valfrihet och att man ska kun- na ha mer tid för sina barn. Inte ens ekonomiska ar- gument biter, säger hon, när kristdemokraterna föror- dar ökad valfrihet. Det slår på skatteintäkterna om staten subventionerar hemmafruar - jag hoppas att de yrkeskvinnor som hittills har röstat på Vänsterpartiet hör vad Siv Holma säger och hör vilket förakt hon ger uttryck för när man vill vara tillsammans med sina barn. Fru talman, det är verkligen dags att myndig- förklara landets småbarnsföräldrar. Jag hoppas att detta kan ske, om inte annat efter valet 2002. Så var den här högkonjunkturen över, och rege- ringen har försuttit ännu ett tillfälle att ta itu med den dåliga tillväxtkraft som nu har plågat svensk ekonomi under de senaste 30 åren. Och eftersläpningen fort- sätter. Regeringen beräknar själv att Sveriges ekono- mi kommer att utvecklas sämre än genomsnittet i världen, sämre än i USA, sämre än i snittet av EU- länderna och sämre än i resten av Norden. Regering- en räknar faktiskt också, lite i skymundan, med att låna till sina reformer. Statsskulden beräknas öka med 35 miljarder kronor mellan åren 2001 och 2004. Höstens varselstatistik är den värsta på många år. Avesta i Degerfors, Flextronics på flera orter, Whirlpool i Norrköping, Scania och FCI Electronics i Katrineholm, Volvo i Trollhättan och ABB:s ned- skärningar på flera håll är bara några exempel. Om den här trenden håller i sig kan antalet varsel på hel- året i år uppgå till kanske 60 000. Det är visserligen ganska långt från de ca 185 000 varslen i början av 90-talet, när vi hade en världsekonomi i fritt fall. Men vi får annars gå tillbaka till 80-talet för att komma upp i dagens nivåer. Den rödgröna förhandlingsgrupp som får antas ligga bakom prioriteringarna i höstens budgetpropo- sition har knappast haft fokus på att förbättra de här dystra nyckeltalen och därmed de långsiktiga förut- sättningarna för att möta globaliseringens och den nya befolkningspyramidens utmaningar. Fokus har tvärtom varit ett kortsiktigt valrörelseperspektiv. Jag tycker att det borde vara ganska besvärande för rege- ringen att över 60 % av de omskrutna sysselsättning- sökningarna mellan 1997 och 2000 beror på ökad sjukfrånvaro medan den faktiska ökningen av antalet sysselsatta var minimala 8 %. När nu konjunkturen snabbt viker står regeringen helt utan en strategisk plan för att långsiktigt lyfta tillväxtförutsättningarna. Kvar är bara en valrörelsebudget där pengar delas ut till i stort sett alla grupper i samhället. Det är en ganska expansiv finanspolitik som rege- ringen serverar. Det mesta handlar om att fördela resurser som på något mystiskt sätt tas för givna av regeringen. Tillväxten nämns pliktskyldigast som viktig, men konkreta åtgärder som faktiskt skulle kunna lyfta tillväxtförutsättningarna lyser med sin frånvaro ungefär lika mycket här som på den social- demokratiska partikongressen i Västerås. Nu dyker konjunkturen snabbt, och det är klart att det förvärrar läget på en redan dåligt fungerande arbetsmarknad. Regeringens strategi har hittills varit att om bara statsfinanserna är i balans och konjunktu- ren fortsätter att vara god leder det på något automa- tiskt sätt till ökad sysselsättning. Nu blev det alltså inte så. Nu är det utgiftstaken som hotar att sprängas samtidigt som inkomsterna faller. Ett antal oberoende internationella organisatio- ner har ju, som vi ofta brukar upprepa här, fru talman, påpekat behoven av konkreta strukturella reformer och strategiska skattesänkningar för att förbättra den svenska ekonomins utvecklingskraft. Det är OECD, IMF, EU-kommissionen och många andra. De senaste årens relativt starka tillväxttal har ju faktiskt i huvudsak byggt på att ekonomin har åter- hämtat sig från en väldigt låg nivå med ett lågt kapa- citetsutnyttjande i industrin. Men när kapacitetsut- nyttjandet växer dyker flaskhalsarna upp igen och inflationen tar fart. Nu står vi alltså här med den hög- sta arbetslöshet som någonsin har uppmätts vid ut- gången av en högkonjunktur. Men inte heller statens finanser är så lysande som de flesta tror. Statens finanser är i själva verket den svagaste länken i den offentliga sektorns finanser. Hela överskottet ligger i pensionssystemet. Men nu har den rödgröna majoriteten upptäckt en ny mjölk- kossa, nämligen Riksbankens guld- och valutareser- ver. Guld- och valutareserverna är de enda egna, stora reserver som kungariket Sverige har för allvarliga och oförutsedda händelser. Dessa leds nu alltså för andra gången på kort tid fram till den rödgröna mjölkpallen för att tömmas på ytterligare 20 miljarder kronor. Med en vikande konjunktur är det hög tid att rätta till några av de strukturfel som den svenska ekonomin lider av. Jag tänker på det höga skattetrycket, de stora marginaleffekterna som gör att det lönar sig dåligt att arbeta och som skapar ett osunt bidragsberoende för stora grupper och att det är svårt att locka och behålla företag för vårt land - liksom kapital och kompetens. Också nuvarande, orimligt höga, beskattning gör ju att de lättrörliga skattebaserna flyr. Det handlar också om en dåligt fungerande löne- bildning och arbetsmarknad vad gäller rörlighet, flexibilitet och effektivitet inom de arbetsmarknads- politiska åtgärdsprogrammen. En bristande konkur- rens i stora delar av ekonomin, inte minst inom den offentliga tjänsteproduktionen, inom bygg- och livs- medelssektorn, leder till ett högt prisläge och låg köpkraft jämfört med andra länder. Dessutom måste en övergripande målsättning för den ekonomiska politiken vara att uppnå en uthålligt högre tillväxt än de knappa 2 % som Sverige har haft de senaste 30 åren. Målet för kristdemokraternas tillväxtpolitik, som vi delar med de övriga borgerliga partierna, fru talman, är en varaktigt hållbar BNP- tillväxt på minst 3 %. Det skulle nämligen lyfta in- täkterna för stat, landsting och kommuner och förbätt- ra resursläget inom bl.a. krisbranscherna vård, skola och omsorg. För att möjliggöra det krävs en politik som slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten genom lägre utgifter. Det krävs ett lägre skattetryck, sänkt skuld- kvot och minskad statsskuld. Därigenom minskar den svenska ekonomins sårbarhet. Det krävs en politik som skapar bättre villkor för arbete och företagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer. Utbildnings- systemet och lönebildningen måste också reformeras. Det skapar bättre förutsättningar för att alla ska kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska de regionala och sociala obalanserna. Men politiken måste också riktas in på att öka valfriheten och säkra både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron. Konkurrensen måste skärpas, bl.a. i den offentliga tjänsteproduktionen och i bygg- och livsmedelssektorn. Småföretagardelegationens förslag till regel- förenkling och minskad byråkrati har kört fast med Näringsdepartementets mycket svaga politiska led- ning. Sedan 1999 lägger ca 100 företagare per vecka av i vårt land. Vi har nu färre företagare än vi hade 1993. Ett annat allvarligt tecken på systemfel är att kostnaderna för de långvariga sjukskrivningarna beräknas öka med 165 % på fyra år, från 14 miljarder 1997 till ca 37 miljarder i år. Samtidigt är den högkonjunktur som regeringen byggde sin politik på borta överallt utom i tabellerna i regeringens budgetproposition. Regeringen fnyser åt globaliseringens effekter. Men om ingenting görs åt världens högsta skatter på världens bredaste skattebas kommer Sverige att förlora ca 100 miljarder årligen på 10 års sikt enligt en studie som Riksskatteverket har gjort. Fru talman! Kristdemokraterna har ett alternativ till denna passiva politik. Det tar sikte på att öka sysselsättningen så kraftfullt att Sverige kan bli en vinnare i globaliseringen, så att välfärden långsiktigt kan tryggas för alla. Politiken riktas in på att skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag. Vi föreslår åtgärder för att åstadkomma ett så bra före- tagsklimat att fler av företagarna i hela landet faktiskt vill och vågar expandera och nyanställa, en skattepo- litik där alla får behålla mer av sin egen lön, även ca 1,3 miljoner pensionärer. Dessutom höjs pensionstill- skottet med 200 kr per månad nästa år. Men det är också långt kvar, fru talman, till en rimlig situation inom vården och skolan. Därför satsar vi kristdemokrater under de kommande åren 4,25 miljarder kronor mer än regeringen för att ge förut- sättningar för en värdig vård utan köer ute i våra kommuner och landsting. Här handlar det både om mer resurser och nya och bättre verksamhetsformer med en större mångfald av vårdgivare för de sjuka och gamla. Fler arbetsgivare utöver landstinget att välja på tror vi också ger bättre förutsättningar för lönebildning och karriärvägar för de vårdanställda. Fru talman! Samma enögda perspektiv gäller fa- miljepolitiken, som vi hörde Siv Holma från den rödgröna koalitionen reflektera över. Bara de föräld- rar som beter sig som regeringen vill får del av sam- hällets stöd. Vi kristdemokrater vill att föräldrarna ska få en chans till mer tid för barnen. Därför satsar vi nu tillsammans med övriga borgerliga partier mer på ökad valfrihet för landets barnfamiljer med en bra kommunal barnomsorg, med ett barnomsorgskonto och med avdragsrätt för barnomsorgskostnaderna som ett alternativ till maxtaxan. Vi kristdemokrater lägger alltså fram förslag som ger höjda pensioner för de sämst ställda pensionärer- na, bättre förutsättningar för en värdig vård utan köer, fler lärare i grundskolan, ett återupprättat rättsväsen- de, en ökad miljösatsning och bättre konkurrensvill- kor för jordbruket, fisket och åkerinäringen samt ger jordens fattigaste bättre utvecklingsmöjligheter ge- nom att biståndet höjs. Detta når vi genom att göra omprioriteringar och besparingar inom de utgiftsra- mar som vi föreslår. Sedan måste utskottets rödgröna majoritet genom beredningstvånget alltid hitta argument för att avslå de förslag som inte majoriteten står bakom. Det gör man med samma finess som vanligt. Jag kan dock när jag går igenom de här synpunkterna konstatera, fru talman, att det egentligen inte är något fel på vår politik. Det handlar egentligen bara om tidpunkterna för när man inför förslagen och lite grann om beräk- ningarna av effekterna, den tekniska utformning som vi har valt. På sex områden kritiseras en redovis- ningsfråga, två införandedatum för våra reformer och tre bedömningsfrågor, där utskottsmajoriteten inte har förstått den effekt som vi antar blir följden av våra reformer. Jämfört med att majoriteten utan beredning smy- ger in 20 miljarder kronor från Riksbankens guld- och valutareserv i sitt alternativ tycker jag att de tänkbara avvikelser som oppositionen har i sina budgetalterna- tiv framstår som ganska milda. Men jag antar att det är någonting som vi får diskutera med Jan Bergqvist och med finansministern om han så småningom dyker upp här i kammaren. Fru talman! Sverige står inför stora utmaningar, framför allt tycker jag det gäller den demografiska utvecklingen. I dag är vi ungefär 3,3 personer i för- värvsaktiv ålder per pensionär. År 2030 kommer det att finnas ca 1,8 personer i förvärvsaktiv ålder per pensionär, samtidigt som äldrevårdskostnaderna kommer att öka med ungefär 60 %, enligt beräkning- ar som Långtidsutredningen har gjort. Att då ha kvar en straffskatt på högre utbildning, en straffskatt på kapital i Sverige och en dubbelbeskattning av svenskt ägande vittnar knappast om insikt om vad framtiden kräver. Nej, det som behövs för att få trygghet inför framtidens utmaningar och ett varmare, mänskligare samhälle är en ny regering, som oberoende av kon- junkturens växlingar koncentrerar sig på att förbättra villkoren för arbete, företagande och personligt an- svarstagande, men som också respekterar småbarns- föräldrarnas rätt att få valfrihet och att faktiskt också få mer tid tillsammans med sina barn. Just det faktum att det föds för få barn är kanske det allvarligaste hotet mot vår framtida välfärd och ekonomiska till- växt. 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 145548 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0931/#anf7