<anforande>
<dok_hangar_id>2348326</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:31 Onsdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2001 samt utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna,</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C6D2D914-41B8-47F7-90E9-7C82E16B8407</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>ANNA ÅKERHIELM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänker ta upp den fråga som
Bengt Silfverstrand inte svarade på, nämligen frågan
om signalerna till landets privata näringsidkare, som
faktiskt också bönderna är. Att hela tiden ändra reg-
lerna, principerna för utbetalning, innebär en påfrest-
ning på böndernas likviditet.
Detta är en signal som också kan överföras till de
problem som alla andra små och större företagare har
genom det regelverk som de lyder under. Detta har vi
också kunnat få uttryckt i pengar. Administrationen
för företagen kostar 30 000 kr i månaden per anställd.
Det är alltså ett enormt regelverk. Och det här fintan-
det med arealersättningen, att man flyttar utbetalning-
arna fram och tillbaka, gör det inte lättare för det
privata näringslivet att sedan bli underlag för att fi-
nansiera den offentliga sektorn.
</anforandetext>
<intressent_id>0475634300704</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145608</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0931/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
