2348325 GP0930 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:30 Tisdagen den 20 november 2001/02 30 2001-11-20 00:00:00 Aktuell debatt om den humanitära situa- tionen i Afghanistan aktuell debatt C8397804-378C-44DA-99C8-D0857C553BC2 8 LARS LEIJONBORG (fp) fp Fru talman! Tre viktiga mål har nåtts de senaste veckorna. För det första har terrornätverket al-Qaidas infrastruktur börjat slås sönder. Den infrastrukturen utgör ett dödligt hot mot hela världen. Där al-Qaida väljer att slå till, där dör hundratals och tusentals människor. Att bekämpa den infrastrukturen och det nätverket är en otroligt viktig uppgift. För det andra har stora delar av Afghanistan befriats från talibaner- na. Det är någonting mycket viktigt inför framtiden. För det tredje har en mycket tydlig signal skickats till de regimer i världen som överväger att vara värdar för terrorister. Det kan stå en sådan regim mycket dyrt. Den signalen har gått fram, och det är också mycket viktigt. Vilken ynkedom av Lotta Nilsson-Hedström och Gudrun Schyman att inte kunna erkänna att dessa viktiga mål har nåtts och att vi är på väg att uppnå något mycket viktigt! De bygger ju hela sitt resone- mang på fullkomligt felaktiga uppgifter, t.ex. att den humanitära situationen i Afghanistan har förvärrats genom det som har hänt de senaste dagarna. Det är ju precis tvärtom; det säger ju alla med verklig insikt i situationen. Svenska Afghanistankommittén åberopa- des. De påpekade i ett uttalande så sent som härom- dagen att deras verksamhet har gått vidare i stort sett opåverkad under de senaste veckorna. Gudrun Schyman sade här att det afghanska folket betackar sig för stormaktsinblandning. Men det är ju precis tvärtom även på den punkten! Man tackar de stormakter som nu har befriat folket från talibanernas förtryck. Det är så lätt att säga som Gudrun Schyman: Man ska ha andra metoder i kampen mot terrorism och sådana här regimer. Det önskar vi väl alla. Ingen av oss önskar våld. Men hur bekämpar man egentligen ett terroristläger med sofistikerade vapen, kanske massförstörelsevapen och självmordspiloter. Det är inte så alldeles lätt att göra det utan att ta till något som helst våld. När jag hör Gudrun Schyman prata om andra metoder tänker jag på att det ju faktiskt finns exempel på att omvärlden ibland har försökt pröva andra me- toder. Den amerikanska bojkotten mot Kuba t.ex. syftar ju till att undergräva en kommunistisk diktatur- regim, men den kritiseras ständigt från Vänsterpartiet. Eller ta omvärldens sanktioner mot Irak, även de ett försök att med fredliga metoder bringa en diktator på fall och befria förslavade människor. Men även de sanktionerna kritiseras ju ständigt. Jag håller med om att mina båda exempel kan dis- kuteras från effektivitetssynpunkt, men jag nämner dem för att exemplifiera att det inte är så lätt att hitta metoder för hur man bekämpar de onda krafterna i världen. Det är mycket glädjande att det finns en bred upp- slutning kring humanitära insatser. Man blir varm om hjärtat när man t.ex. hör Bo Lundgren tala om vikten av stora svenska biståndsinsatser. Men för att det ska vara möjligt behövs det självklart också ett generöst svenskt biståndsanslag, som denna riksdag då måste anvisa. Jag är lite förvånad över regeringens passiva for- muleringar när det gäller svensk medverkan i en FN- insats. Först och främst talade utrikesministern om en styrka med FN:s välsignelse. Jag tror att vi ska utgå från att den militära styrka som mycket snabbt måste komma på plats och som, Gudrun Schyman, är en utgångspunkt i Brahimiplanen är en FN-styrka. Min uppfattning är att Sverige självklart ska vara med i den styrkan. Som utrikesministern så riktigt påpekade har vi sedan tidigare bra erfarenheter av verksamhet i Af- ghanistan, och självklart ska vi, som sagt, vara med. Utrikesministern talar om att frivilliga och lämpliga länder ska delta i denna styrka. Varför inte säga klart att vi är beredda? Ett alternativ som Sverige tidigare vid tre liknande tillfällen har valt är att skicka ett fältsjukhus. Det finns ett enormt behov av sjukvård, också krigssjuk- vård, i Afghanistan. Jag menar att den lösning som valdes i Korea, vid Gulfen och i Somalia kunde vara ett bra alternativ också här, och jag har i brev till regeringen uppmanat den att snabbt ta itu med plane- ringen av en sådan insats. Sverige kom sist till Ko- sovo. Det vore pinsamt om det upprepades än en gång. Låt oss nu få ett besked om att Sverige själv- klart deltar i en FN-insats i Afghanistan! 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 145498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0930/#anf8