2348325 GP0930 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:30 Tisdagen den 20 november 2001/02 30 2001-11-20 00:00:00 Aktuell debatt om den humanitära situa- tionen i Afghanistan aktuell debatt EB62C9CB-26EB-4725-9B2F-8A41554484C2 6 JAN ERIK ÅGREN (kd) kd Fru talman! När bomberna har slutat att falla och stridsdammet lagt sig och när talibanernas makt är bruten ställs västvärlden och hela världssamfundet på prov. Då gäller det att visa att man är beredd att leva upp till innehållet i de löften som man nu gett. Alla medlemsländer i FN bär ett stort ansvar för att efter- krigstiden i Afghanistan utvecklas i en positiv rikt- ning. Den humanitära situationen i Afghanistan var svår redan före den 11 september, inte minst för kvinnor- na. Den spektakulära och bestialiska terrorattacken mot USA den dagen ledde till att nästan hela världen står enad i kampen mot terrorism. Det blev 15-0 i FN:s säkerhetsråd när man röstade om terrorism skulle bekämpas med alla tillgängliga medel. Hela EU står enat. 19 Natoländer, 56 muslimska länder samt ytterligare stater i Asien, Afrika och Latiname- rika och t.o.m. fiender som Indien och Pakistan står här enade. Men i Sverige stöder inte regeringens stödpartier den linjen. Om bomberna slutat falla när Miljöpartiet och Vänstern krävde det, hade talibanerna suttit kvar vid makten i Afghanistan i dag och terroristnätverken hade haft lättare att operera. Hotet mot världsfreden hade varit större. Vi skulle inte ha sett kvinnornas glädje i Kabul. I kampen mot denna terrorism krävs en lång rad åtgärder, t.ex. diplomatiska insatser, fattigdomsbe- kämpning, religionsdialog osv. Men som en sista utväg då diplomatins kanaler inte har hjälpt och upp- maningar från FN och omvärlden har nonchalerats återstår till slut inte mycket annat än militära insatser. Fru talman! Låt oss alla vara medvetna om att mi- litära insatser i olika former kommer att behövas under en lång tid framöver för att slå ut terroristnät- verken. Men det krävs samtidigt massiva insatser för fattigdomsbekämpning och för att lindra den huma- nitära nöden. Tänk om det skulle vara lika lätt att få fram pengar och medel för internationellt bistånd och humanitära insatser som det verkar vara att få fram pengar till militära insatser. Tänk om lika mycket pengar skulle kunna läggas i en enda stor Marshall- plan för Afghanistan som de militära insatserna hit- tills har kostat och kommer att kosta. Då har vi kom- mit en bra bit på väg. Unicef har uppmanat det internationella samfun- det att bidra med ca 36 miljoner US-dollar för att möta de allra mest akuta och grundläggande behoven för de nästan fem miljoner människor som i dag är beroende av hjälp för att överleva. På längre sikt behövs det naturligtvis oerhört mycket mer i interna- tionellt bistånd för att åter bygga upp ett demokratiskt Afghanistan med en fungerande infrastruktur och respekt för mänskliga rättigheter. Finns det en sådan vilja hos det internationella samfundet? Mark Malloch Brown, som inom FN:s utveck- lingsprogram svarar för återuppbyggandet av Afgha- nistan, beräknar att det behövs fem år och 70 miljar- der för det. Vilken beredskap har den svenska rege- ringen att avsätta ett kraftigt finansiellt bidrag? Vilka summor kan det komma att handla om från svensk sida? Fru talman! I dagens debatt finns det skäl att dis- kutera vad som kommer efter de militära insatserna. Jag kan för övrigt nämna att ett seminarium med det temat arrangeras av kristdemokraterna i riksdagen nu på fredag. Låt oss inte göra samma misstag som tidigare i historien och lämna Afghanistan åt sitt öde när militä- ren gjort sitt. Alla medlemsländer i FN bär ett stort ansvar för att efterkrigstiden i Afghanistan utvecklas i en positiv riktning. Det är nu i ett uppbyggnadsskede viktigt att försäkra att principerna för grundläggande mänskliga rättigheter är inkorporerade i framtida säkerhets- och regeringsarrangemang för Afghanistan. Det krävs en bred multietnisk, politiskt balanserad och av dem själva vald afghansk administration som är represen- tativ och beredd att leva i fred med sina grannar. De måste vara beredda att möta behoven hos det egna folket och respektera mänskliga rättigheter, regional stabilitet och internationella förpliktelser. FN bör, framför allt under en interimsperiod, stödja detta arbete och inte kolonialt styra det af- ghanska folket utan stödja dem i deras egna strävan- den att utvecklas demokratiskt och ekonomiskt. Kan- ske behövs det fredsbevarande styrkor. Det är viktigt att allt sker i samarbete med så breda lager som möj- ligt av det afghanska folket. Vi måste göra allt för att långsiktigt slå ut grogrunden för framtida terrorism. Vi måste förbättra relationerna mellan den västliga och den muslimska världen och öka religionsdialogen och det kulturella utbytet. Vi måste liberalisera världshandeln så att välstånd och utveckling även kommer de fattigaste länderna till del. Globalisering- en måste omfatta oss alla. (Applåder) 0457213878205 N 2010-01-01 00:00:00 145496 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0930/#anf6