2348325 GP0930 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:30 Tisdagen den 20 november 2001/02 30 2001-11-20 00:00:00 Aktuell debatt om den humanitära situa- tionen i Afghanistan aktuell debatt F2BF53E6-C25D-4F1D-8566-377F8A565D4F 2 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Fru talman! Världen följer utvecklingen i Afgha- nistan timme för timme. Vi har lärt oss städerna Mazar-i-Sharif, Jalalabad och Kandahar, och vi kän- ner till deras grannländer Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Vi har lärt oss om pashtuner och hazarer. Men Afghanistans folk har plågats av krig och övergrepp i mer än 20 års tid. Alltför få reagerade när miljoner människor flydde sina hem, när sam- hällslivet och ekonomin slogs i spillror. Början av katastrofen, Sovjetunionens ockupation 1979, väckte befogad internationell uppmärksamhet och kritik, men intresset minskade när krig och lag- löshet fortsatte också efter ockupationen och när talibanrörelsen tog över makten. Talibanernas grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnornas, väckte mindre uppmärksamhet än deras förstörelse av Buddhastatyer. Rapporterna från inbördeskriget mellan talibaner- na och nordalliansen och båda sidors systematiska förföljande av folkgrupper och etniska massakrer nådde aldrig löpsedlarna. Det gjorde inte heller den svåra torkan de senaste fyra åren, som inneburit en katastrof för livsmedelsförsörjningen. Och alltför få lyssnade när FN för ett år sedan spådde att 2001 skulle bli det värsta året någonsin för Afghanistan. Alltför få reagerade den 6 september i år, när FN gick ut med en nödappell om 150 miljoner USA-dollar för att avvärja ett akut svälthot inför vintern. Sådan var situationen i Afghanistan före den 11 september. Allt förändrades när tusentals människor dödades i den brutala attacken mot World Trade Center och Pentagon, historiens värsta terrordöd. Eftersom anstiftarna fanns i Afghanistan riktades världens ögon dit. FN tog direkt ledningen genom sitt unika ställningstagande, som slog fast att terroristat- tackerna utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet och legitimerade självförsvar. Resolutionerna 1368 och 1373, som bekräftades för en vecka sedan med resolutionen 1378, ålade det internationella samfundet att genom en rad åtgärder bekämpa terrorismen. USA utövade sin rätt till själv- försvar. Afghanistan toppade alla nyhetssändningar. Biståndsinsatserna flerdubblades. Det paradoxala är att detta kan vara Afghanistans möjlighet, och det finns goda krafter att bygga på. När bombningarna inleddes var det vanliga afghaner som kämpade för att förse sina landsmän med mat. Tvärtemot bilden i medierna stoppades inte hjälp- sändningarna när de humanitära organisationerna tvingades evakuera sin internationella personal. Trots bombningarna, trots ökande laglöshet och osäkerhet, trots stölder från talibanernas sida, har mat, förnö- denheter och medicin fortsatt att levereras. Många sjukhus och mottagningar har fortsatt att ta emot patienter. Ett antal skolor har fortsatt att hålla öppet. Utsäde har levererats och brunnar borrats i det tork- drabbade landet. Och meddelandena till yttervärlden har fortsatt att komma, om inte på elektronisk väg så genom budbärare över gränsen till Pakistan. Problemen och farorna för detta arbete har natur- ligtvis varit stora och många. Volymen av förnöden- heter har drabbats. Men det faktum att så mycket har kunnat upprätthållas visar hängivenheten och kun- nandet hos afghaner som arbetar för FN, för Röda Korset och Röda halvmånen, för internationella och afghanska NGO:er. De fortsatte jobbet när deras internationella kolleger tvingades lämna landet. Många av dessa NGO:er inledde sitt arbete redan under Sovjetockupationen. När talibanregimen totalt negligerade folkets välfärd och de mänskliga rättig- heterna svarade NGO:er för basal social service, för skolor, sjukvårdsmottagningar och minröjning. Dessa afghaners verksamhet är nu en viktig grund till egna afghanska institutioner. Vissa av dem utbildades i Kabul före kriget. Vissa har själva varit på flykt, andra återvänt från karriärer i väst för att göra sin jihad, som egentligen betyder ansträngning, mot sitt folks fattigdom. Sverige har hela tiden stöttat detta arbete, främst genom Svenska Afghanistankommittén. Sverige har kallats den största arbetsgivaren i landet genom Af- ghanistankommitténs 8 000 lokala medarbetare. De driver över 500 skolor. Man brukar säga att var tredje lärare i Afghanistan betalas av Sverige. 20 % av ele- verna är flickor, trots att det i praktiken varit förbju- det för flickor att gå i skolan. De driver 140 kliniker på den afghanska landsbygden och ett framgångsrikt jordbruksprogram. Även svenska Rädda Barnen och svenska Röda Korset gör viktiga insatser, inte minst för flyktingar. Sverige har totalt under flera år varit en av de största givarna till Afghanistan, främst via FN, Röda Korset och Afghanistankommittén. I år hade Sverige anslagit 125 miljoner kronor till Afghanistan. Sedan den 11 september har vi beslutat om ytterligare 200 miljoner, varav ungefär hälften redan är fördelat. Mest akut nu är humanitära insatser. Sverige del- tar aktivt när nu över 50 000 ton livsmedel måste in i landet och distribueras till uppemot 7 miljoner män- niskor som riskerar svält. Svenska Räddningsverket hjälper FN:s livsmedelsprogram att bygga upp trans- portkapacitet i Turkmenistan för att få in mat och förnödenheter den vägen. Räddningsverket kommer att skicka ett team till Tadzjikistan för att bl.a. hålla ett viktigt bergspass, Anjomanpasset, öppet för trans- porter. Vi ökar ytterligare stödet för att bistå internflyk- tingarna, som det senaste året flerdubblats till över 1 miljon, de flesta kvinnor och barn. Det finns dess- utom ett stort antal människor som inte har pengar eller ork att ge sig av utan är fast i sina hembyar. Där finns inget kvar att äta, och därför måste de ha akut hjälp. I grannländerna Iran och Pakistan finns sedan länge uppemot 4 miljoner flyktingar. Sedan den 11 september har ytterligare upp till 100 000 människor gått över gränsen till Pakistan, trots att den i stort sett har varit stängd. FN:s flyktingkommissarie UNHCR är på plats för att ge dem skydd och hjälp. Sverige har hittills i år stött UNHCR:s viktiga arbete med 47 miljoner kronor. EU är också en viktig aktör. Totalt har EU:s medlemsstater och kommissionen utlovat 320 miljo- ner euro i nya bidrag till den pågående krisen. I går beslöt vi vid utrikesministerrådet i Bryssel att utse en särskild EU-representant för att samordna EU:s insat- ser. Fru talman! Med nordalliansens framgångar den senaste veckan har konflikten gått in i en ny fas. Ut- vecklingen innebär nu en möjlighet till en fortsatt positiv utveckling. Det humanitära biståndet kan trappas upp och effektiviseras, och nästa steg, åter- uppbyggnad, kan inledas. Samtidigt finns det fortfa- rande risker. Säkerhetsläget är fortfarande ovisst, och talibanerna har ännu inte givit upp. Rapporter om övergrepp och hämndattacker förekommer från de städer nordalliansen har tagit över. Världssamfundet intensifierar nu sina insatser. FN:s generalsekreterare har utnämnt Lakhdar Brahi- mi till sin särskilde representant för Afghanistan med ansvar såväl för de humanitära frågorna och återupp- byggnaden som för den politiska fredsprocessen. När jag träffade Brahimi i onsdags diskuterade vi vikten av att snarast samla en representativ krets av afghaner från olika etniska och religiösa grupper som kan börja förbereda för en politisk lösning, inklusive en bred samlingsregering i Kabul. I den processen måste kvinnor ingå. Kvinnornas situation i Afghanistan och deras roll i återuppbyggnaden måste särskilt upp- märksammas. Vi diskuterade också frågan om en militär insats, där det behövs både en afghansk trupp och, efter överenskommelse med Afghanistans leda- re, en multinationell styrka med FN-välsignelse från frivilliga och lämpade länder. I takt med att talibanerna drar sig tillbaka kommer även återvändandet att bli en viktig fråga. Redan tidigare har en liten grupp människor återvänt till områden som inte legat i frontlinjen. UNHCR hjälper dessa människor med ett återvändandebidrag och hjälp till husreparationer. Detta arbete kommer nu att intensifieras under UNHCR:s ledning. Talibanregimens kollaps måste bli inledningen på en ny tid för Afghanistan. Världen får inte vända bort blicken när Afghanistans folk behöver vår hjälp. Sverige kommer att fortsätta sitt stora engage- mang för Afghanistan. Vi kommer att aktivt delta med humanitära insatser, stöd för återuppbyggnaden och stöd för den politiska fredsprocessen. FN måste samordna alla de insatser som just nu planeras av Världsbanken, EU och andra aktörer. Detta är Sveri- ges huvudbudskap vid Afghanistanmötet i dag i Wa- shington liksom vid de kommande mötena i bl.a. New York, Islamabad och Berlin. Sverige deltar vid dessa möten därför att vi är en av de största givarna men också därför att vi har särskilda kunskaper genom de svenska organisationerna. Vi har mycket att bidra med när det gäller Afghanistan och hög beredskap att sätta in mer resurser om och när det behövs. Vi kommer att bjuda in de mest aktiva svenska organi- sationerna för att närmare diskutera återuppbyggna- den och de enskilda organisationernas roll. Efter 23 års krig krävs en politisk långsiktig lös- ning som är legitim för afghanerna själva. Nu måste krig, svält, förtryck och terrorism ersättas av demo- krati, återuppbyggnad och mänskliga rättigheter som kommer alla till del. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 145492 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0930/#anf2