2348323 GP0928 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:28 Fredagen den 16 november 2001/02 28 2001-11-16 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:39 om kvin- nornas situation i Afghanistan interpellationsdebatt 167A22F1-658E-44E8-A3F7-2F0A5F1F3486 3 Andre vice talman EVA ZETTER- BERG (v) v Herr talman! Jag välkomnar den interpellation som Carina Hägg här har väckt därför att det här är ett mycket angeläget område. Det är väldigt motiverat från flera aspekter, först och främst utifrån just tali- banernas kvinnofientliga regim och det läge som rått vad gäller fullständig brist på mänskliga rättigheter för kvinnor men också för män till väsentliga delar i Afghanistan. Jag vill peka på hur den kände journalisten Ah- med Rashid i sin bok Talibanerna, där bakgrunden beskrivs, kortfattat beskriver situationen - att analfa- betism var ett stort problem redan innan talibanerna dök upp och att 90 % av flickorna och 60 % av poj- karna var illiterata. I stora områden på den afghanska landsbygden blev varenda skola förstörd under kriget. Talibanernas kvinnosyn förvärrade bara en kris som redan pågick. Under de tre första månaderna efter det att talibanerna hade intagit Kabul stängde de 63 sko- lor i staden, vilket drabbade 103 000 flickor, 148 000 pojkar och 11 200 lärare, av vilka 7 800 var kvinnor. Ahmed Rashid konstaterar: "Resten av världen blundade i stor utsträckning för det afghanska folkets desperata situation." Ja, det var i stor utsträckning verkligheten. Jag kan, tyvärr, konstatera att även Sverige, tycker jag, deltog i det blundandet. Från Vänsterpartiets sida har vi vid flera tillfällen tagit upp frågan om kvinnornas situation i Afghanistan och det förtryck mot mänskli- ga rättigheter som har pågått. Men bl.a. i utrikesut- skottets betänkande förra våren sägs det att situatio- nen har stabiliserats, vilket knappast kan anses vara överensstämmande med den situation som rådde i Afghanistan. Förtrycket var alltså oerhört påtagligt. Som jag ser saken har kriget mot terrorismen inte väsentligt för- bättrat situationen för kvinnorna. Kriget mot terro- rismen har skett utifrån USA:s självförsvar, men det har också i oerhört hög grad drabbat kvinnor och barn. Det kan vi inte blunda för. Naturligtvis hoppas vi alla att kriget nu håller på att ta slut, att det närmar sig en ny fas och att norra alliansen och andra krafter som vill stödja sig på demokratin håller på att byggas upp. Men sett till framtiden finns det många osäkra faktorer. Det fak- tum att kvinnorna på vissa håll har tagit av sig slöjor- na - att burkorna har lämnats hemma - är naturligt- vis, som utrikesministern säger i svaret, väldigt posi- tivt. Men är det bestående? Och vad innebär det på sikt? De frågorna måste vi ta upp. Sett till den framtida ledningen av Afghanistan in- stämmer jag i Carina Häggs frågor: Hur driver Sveri- ge dessa frågor? Finns det någon garanti för att kvin- nornas intressen bevakas? När det gäller de bilder som vi kan se - senast i går i Dagens Nyheter, men också i många andra medier - av beskrivningen "De vill leda det nya Afhanistan" återfinns självklart, skulle jag vilja säga, inte en enda kvinna. Därför är det oerhört angeläget att vi från svensk sida bevakar just det. Jag är naturligtvis glad över att utrikesministern har tagit upp detta med Brahimi, som ska leda arbetet med att forma en ny demokratisk koalition och förbe- reda för demokrati i Afghanistan, men jag vill uppre- pa Carina Häggs fråga: Gör vi från Sveriges sida några formella framställningar i den vägen, och hur agerar vi? Vi tre och många andra är väldigt säkra på och överens om att utan kvinnors medverkan finns ingen demookrati vare sig i Afghanistan eller någon annanstans. 0163254848207 N 2026-05-28 16:19:04 145462 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0928/#anf3