<anforande>
<dok_hangar_id>2348322</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:27 Torsdagen den 15 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:51 om Sveri- ges avvisningar av flyktingar till Ghana</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5FCCFE34-606B-4D90-B209-5AD95E6DE842</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller eventuella felaktigheter
som begås i samband med verkställighetsärenden är
det en fråga som de rättsvårdande myndigheterna
självständigt tar hand om. På den punkten har jag inte
mer att tillägga.
Som jag sade i mitt förra inlägg är huvudprincipen
alltid att verkställigheten ska ske till hemlandet, men
ibland kan verkställighet ske till ett annat land, men
då måste den avvisade ha anknytning dit. Det finns
inget utrymme för någon annan hantering i svensk
rättspraxis.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145349</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0927/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
