2348322 GP0927 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:27 Torsdagen den 15 november 2001/02 27 2001-11-15 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:42 och 47 om bostadsbidraget interpellationsdebatt FC8AA4FE-6F37-4143-A2E4-34AF8B9E856E 3 RIGMOR STENMARK (c) c Fru talman! Tack statsrådet Ingela Thalén och tack även meddebattörer. Tack för svaret och den här möjligheten att diskutera spörsmål kring bostadsbi- draget. Min fråga har jag ställt också utifrån den offentli- ga utfrågning som vi i bostadsutskottet hade med experter från våra myndigheter. Det var en bra ut- frågning som gav klarläggande svar på hur det nya systemet har fungerat i praktiken. Syftet med förändringen av bostadsbidraget var ju trefaldigt, och det var någonting som vi i Centerparti- et ställde upp på när det begav sig. Det första var att minska statens utgifter för bidragskostnaderna, det andra att öka träffsäkerheten och det tredje att uppnå och bibehålla fördelningspolitiska mål. Från Riksförsäkringsverkets sida deklarerade man klart under den här utfrågningen att kostnaderna för staten har gått ned. Det kan vi också klart konstatera när vi följer budget, bokslut och sådana saker, men syftet som handlar om träffsäkerheten hade man inte nått. 40 % får för mycket, 40 % får för lite och endast mellan 17 och 20 % av människorna får helt rätt. Det är alltså ett helt klart underkänt system, och det måste man se över. Vad gäller det fördelningspolitiska målet var sva- ret följande, och jag ska be att få citera från s. 2 i det preliminära protokollet, som har gått ut nu från den här utfrågningen: "Främst är det den nya lagstiftning- en, som innebär att vi gör en individuell prövning av inkomsten som gör att fallet mellan 1996 och 1997 är väldigt kraftigt. Men det här fortsätter ju. Det beror på de goda tiderna, löneökningarna. Löneökningarna på två löner slår igenom betydligt mer än om man bara har en lön. Vi ser att det går ned väldigt kraftigt, ca 50 %. För de ensamstående med barn, som till 90 % är kvinnor, är ökningen betydligt mindre. Den är 13 % under den här perioden. Det här stämmer väldigt väl med andra siffror på hur fördelningen och resurserna har sett ut i Sverige under slutet av 1990- talet. De som inte har fått del av den stora tillväxten har framför allt varit ensamstående med barn och ensamstående mammor. Här ser vi att bostadsbidraget trots allt har lyckats skydda den här gruppen relativt väl." Vad gäller det fördelningspolitiska målet var bo- stadsbidraget relativt väl godkänt. Men det som jag framför allt reagerade på i den redovisning som vi kan följa i utfrågningen var att träffsäkerheten var så dålig samt att de oftast ensamstående mammorna som ändå hade rätt till det här bostadsbidraget inte får sina pengar förrän efter två år efter rättelse. Det var också en av mina frågor till ministern i dag, och jag vill upprepa den frågan: Vilka åtgärder avser ministern vidta för att de här familjerna, oftast ensamstående med barn, får bidraget utbetalt i rimlig tid? Jag tycker inte att det är rimligt att en ensamstående mamma ska få vänta på sina rättmätiga pengar i två år. Hon behö- ver pengarna just för dagen; det är ju så. Min andra fråga upprepar jag också, när det gäller träffsäkerheten. Svaret som jag kan se här, som Ingela Thalén ger, är att man ska öka informationssatsning- arna. Ja, det har vi sagt från utskottet också, men jag är nästan beredd att i dag fråga: Vilken informations- satsning? Det är bra att informationen är bra till bi- dragstagarna, men jag önskar att informationen också ges klart och tydligt från regeringen till dem som handlägger ärendena. 0462541496508 N 2010-01-01 00:00:00 145320 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0927/#anf3