2348322 GP0927 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:27 Torsdagen den 15 november 2001/02 27 2001-11-15 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:51 om Sveri- ges avvisningar av flyktingar till Ghana interpellationsdebatt 6BB42129-FC6F-44F6-9CDC-7E5D90F1FE21 28 Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s) s Fru talman! Kerstin-Maria Stalin har frågat mig hur jag tänker handskas med vissa uppgifter som presenterades i ett TV-program den 4 oktober, Do- kument inifrån, bl.a. om avvisning av en person från Sverige till Ghana. Jag är som bekant förhindrad att kommentera uppgifter i ett enskilt ärende, men jag utgår givetvis från att ansvariga myndigheter tillämpar relevanta författningar på ett korrekt sätt. För det fall misstanke skulle uppkomma om att felaktigheter har begåtts är det emellertid en fråga för rättsvårdande myndigheter. Några generella kommentarer vill jag dock gärna göra. Sedan 1995 har en genomgripande reform ge- nomförts vad gäller verkställighet av beslut om av- visning och utvisning. Centralt i reformen är att hu- vudansvaret för verkställigheter har flyttats över från polisen till Migrationsverket, som därmed får hela ansvaret från beslut till verkställighet i utlänningsä- renden. I vissa fall får dock ärenden överlämnas till polismyndighet för att genomföra en verkställighet. Det kan gälla när polisens insats är nödvändig på grund av att utlänningen har hållit sig undan och inte kan hittas utan hjälp av polis eller när det på goda grunder kan antas att utlänningen inte kommer att lämna landet självmant och att tillgång till tvångsme- del behövs. Erfarenheterna av denna reform är positiva. Asylmottagande och asylprocessen inkluderande ett eventuellt avslagsbeslut och dess genomförande ses nu ur ett helhetsperspektiv, och Migrationsverket får bättre förutsättningar för att förbereda ett återvändan- de än tidigare då ansvaret var uppdelat mellan verket och polismyndigheten. I dag återvänder ca 80 % av alla asylsökande självmant efter avslag på asylansö- kan, vilket internationellt sett torde vara en hög andel. Min bedömning är att en starkt bidragande orsak till detta är den politik vi för avseende rättssäkerhet och i andra avseenden gott flyktingmottagande och förbe- redande för återvändande vid avslagsbeslut. Kerstin-Maria Stalin tar även upp frågan till vilket land en person som ansökt om asyl ska avvisas. Detta är en sak som myndigheterna har att ta ställning till i samband med prövningen av ansökan om asyl och i enlighet med bestämmelserna i utlänningslagen. En asylansökan avser skydd undan förföljelse för den som lämnat sitt land och inte kan återvända dit. Det ligger därför i en asylansökans natur att myndigheter- na måste ta ställning till vilket land den sökande kommer ifrån och, för det fall skyddsbehov inte anses föreligga, vart avvisning kan ske. Avvisning ska i normalfallet ske till hemlandet om inte vederbörande kan visa att mottagande kan ske i annat land. I det alldeles övervägande antalet ärenden sker avvisning till vederbörandes hemland. Internationella konventioner eller avtal kan dock innebära att avvis- ning sker till ett land där vederbörande bott eller vistats. Att avvisa eller utvisa en person till ett land där han eller hon inte är medborgare, men där det finns någon form av anknytning, förefaller rimligt förutsatt att den asylsökande inte har några asylskäl gentemot det landet. 0810983113102 N 2010-01-01 00:00:00 145345 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0927/#anf28