2348319 GP0924 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:24 Måndagen den 12 november 2001/02 24 2001-11-12 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:5 om sam- verkan, samsyn och samarbete för de äldres interpellationsdebatt 4F1D8AAC-6629-4700-9F71-A544D311D1C6 38 TULLIA VON SYDOW (s) s Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret på interpellationen. Jag kan verkligen hålla med socialministern om att utvecklingen under de senaste decennierna i många hänseenden har inneburit en oerhört stor för- bättring för gamla människor i vårt land. Icke desto mindre finns det missförhållanden som vi är väl med- vetna om men som vi trots allt inte lyckas bemästra och där de allra svagaste och äldsta medborgarna kommer i kläm. Det är det min interpellation handlar om. Socialministern hänvisar i sitt svar till den natio- nella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården, där samverkansfrågorna särskilt pekas ut. Socialstyrelsen ska också årligen redovisa hur ut- vecklingen överensstämmer med intentionerna i handlingsplanen. Man kan lätt få den uppfattningen att frågan om samverkan inom äldreomsorgen är en ny fråga, men så är ju inte fallet. Det här är en nyckelfråga för att vården och omsorgen om de gamla verkligen ska fungera. Det här har man också varit medveten om från Socialdepartementets sida i decennier. Frågan har också belysts av ett flertal äldreberedningar. För 25 år sedan, i slutet av 70-talet, lade Socialde- partementet fram ett framsynt betänkande om äldre- frågor där nödvändigheten av ett samarbete mellan kommunerna och landstingen var en av huvudpunk- terna. Äntligen, utropade vi som då arbetade med äldrefrågor. Nu skulle det bli ordning och reda, och nu skulle äldreomsorgen fungera mycket bättre - men icke! Sedan dess har ett antal utredningar och äldrebe- redningar tagit upp samverkansfrågan utan att det blivit så värst mycket bättre. Under mina år som landstingspolitiker i mitten av 90-talet var samverkansfrågorna ett av mina huvud- intressen. Jag blev också verkligen hoppfull när man för cirka fem år sedan började teckna samverkansav- tal mellan Stockholms läns landsting och stadsdel- snämnderna i Stockholm. Desto större blev besvikelsen när jag läste den in- tressanta men mycket nedslående rapporten från Äld- recentrum. Jag måste säga att jag har svårt att förstå varför samverkansfrågorna ska vara så svåra att lösa. Är revirtänkandet så djupt rotat att det inte går att få bukt med? Eller är det de ekonomiska aspekterna som har fått styra och som har gjort att det humanitära har kommit på undantag? Då är det de gamla och svaga som ständigt kommer i kläm. Det har inte heller fun- nits brist på kloka och genomtänkta regler för sam- verkan mellan parterna. Nej, det som har brustit har varit viljan att följa reglerna. Samverkansutredningens förslag till en gemensam nämnd och en gemensam finansiering av uppgifterna är klart hoppingivande. Jag avvaktar med spänning regeringens proposition som ska läggas fram till vå- ren. Fru talman! Anledningen till min interpellation är en stark frustration över att kommuner och landsting inte kommer till rätta med frågan - alla betänkanden och tillsynsbestämmelser till trots! 0937572393290 N 2010-01-01 00:00:00 145209 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0924/#anf38