<anforande>
<dok_hangar_id>2348318</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0923</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:23 Fredagen den 2 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>23</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:29 om djur- skyddet på svenska slakterier</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C4DC9C51-C468-465A-916E-D1C025D80722</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig vilka
konkreta åtgärder jag avser att vidta med anledning
av uppgifterna om bristande tillsyn av svenska slakte-
rier samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att för-
bättra djurhållningen på svenska slakterier.
Inledningsvis vill jag klart slå fast att det enligt
min mening är fullständigt oacceptabelt att djur plå-
gas på svenska slakterier. Djurskyddstänkandet måste
finna i varje led i matkedjan, och bristande djurskydd
ska inte få förekomma.
Med anledning av massmediernas rapportering
från slakterier hade jag den 1 oktober i år ett möte i
Jordbruksdepartementet där jag träffade företrädare
för slakteribranschen, LRF, Jordbruksverket, Kom-
munförbundet och Livsmedelsverket. Alla parter såg
oerhört allvarligt på de brister i djurskyddet som
kunde konstateras. Slakteriföretagen förklarade att det
självklart är de som ska ha huvudansvaret för hur
djuren hanteras på slakterier. Slakterinäringen åtog
sig därför att gemensamt utarbeta handlingsplaner för
att säkerställa en god djuromsorg på slakterierna. Jag
kommer att bjuda in till ett uppföljningsmöte i de-
cember i år för att informera mig om utvecklingen.
I Sverige har vi, i jämförelse med andra länder,
mycket stränga djurskyddsbestämmelser. I 13 § djur-
skyddslagen (1988:534) slås det fast att djur, när de
förs till slakt och när de slaktas, ska skonas från onö-
digt obehag och lidande. Jordbruksverket har försäk-
rat mig att man inte har fått några signaler om att djur
systematiskt skulle behandlas illa. Det är dock illa
nog med enstaka fall av onödigt lidande, och det ska
givetvis inte få förekomma. Det räcker inte med bra
bestämmelser. För att brister i djurskyddet ska kunna
upptäckas och åtgärdas krävs också en effektiv tillsyn
av att bestämmelserna verkligen följs. Den lokala
djurskyddstillsynen runtom i landet är kommunernas
uppgift. De kommunala inspektörerna ska bl.a. tjäna
som allmänhetens ögon även på slakterierna, och de
ska försäkra sig om att djurskyddslagstiftningen följs.
Tyvärr finns det dock stora brister i den kommunala
tillsynen.
Jag anser att den offentliga djurskyddstillsynen
ska förstärkas bl.a. genom samverkan mellan olika
myndigheter och genom att besiktningsveterinärens
kompetens och närvaro tas till vara i slakteriet. Alla
veterinärer, också besiktningsveterinärerna, bör få
skyldighet att anmäla brister i djurskyddet. Jag har för
avsikt att snarast föreslå regeringen en sådan ändring
i förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion. Dessutom kommer regeringen att inom kort
lägga fram förslag för riksdagen, dels om förbättring-
ar av djurskyddstillsynen, dels om en ny djurskydds-
myndighet i syfte att förstärka djurskyddet. Jag hop-
pas att riksdagen är beredd att stödja dessa förslag för
ett förbättrat djurskydd.
</anforandetext>
<intressent_id>0874604979107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145161</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0923/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
