<anforande>
<dok_hangar_id>2348317</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0922</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:22 Torsdagen den 1 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>22</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>3CE4B550-EE5D-4EA1-99C5-1560E5C535E8</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Ingegerd Wärnersson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi har en skola med mycket högt
ställda mål, såväl för förskolan, grundskolan som för
gymnasiet. Det är bra att vi har de höga målen, att vi
vill ge våra barn och ungdomar en god undervisning,
goda kunskaper och en trygghet som människor när
de lämnar ungdomsskolan.
Det är min övertygelse att om alla barn och ung-
domar ska nå dessa mål kommer det att ta en hel del
resurser i anspråk. Det är såväl ekonomiska resurser i
form av personal, lärare och andra, som materiella
resurser som läromedel, datorer osv.
Barn är olika, har varit olika och kommer att vara
olika i framtiden. Det ställer krav på oss att möta dem
på olika sätt. Ibland kan vi möta  större grupper av
elever, ibland krävs det små grupper för att genomfö-
ra den individuella planeringen och se varje enskild
elev. Jag är övertygad om att det behövs resurser till
den svenska skolan.
</anforandetext>
<intressent_id>0746654685605</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145137</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0922/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
