<anforande>
<dok_hangar_id>2348317</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0922</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:22 Torsdagen den 1 november</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>22</dok_nummer>
<dok_datum>2001-11-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>AB60C39D-084D-4175-92EB-0B52198543C3</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>YVONNE ANDERSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har en fråga till skolministern. Vi
får ofta rapporter om hur barn och ungdomar mår allt
sämre. Det är rent allmänt knöligt med tryggheten.
Man brukar sluta de här rapporterna med otrygghet.
I skolan kan åtgärder vidtas på olika sätt med
hjälp av elevvård och annat. Vi har nyligen fått en
proposition om hälsa, lärande och trygghet. Den
handlar om elevvård. Men ändå tycks hemmiljön vara
den mest avgörande faktorn för skolframgångar och
för hur det går i skolan. Har ministern funderat på om
man kan vidta åtgärder för att skapa bättre förutsätt-
ningar för barns trygghet i den nära relationen i fa-
miljen?
</anforandetext>
<intressent_id>0223175563813</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145095</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0922/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
