<anforande>
<dok_hangar_id>2348316</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0921</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:21 Torsdagen den 31 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>2002-10-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partnerskapsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och staterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8612425C-A85B-47B4-8DBC-15FF47ED0ECB</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>BERTIL PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Detta tunna lilla papper innehåller
ett avtal mellan världens näst största ekonomi och
huvuddelen av världens fattiga länder. Det är alltså ett
oerhört viktigt avtal, precis som Göran Lennmarker
påpekade. Det är dessutom det första avtalet mellan
EU och den fattiga världen som vi på allvar är med
om att utforma. Vi har varit med i Lomésamarbetet,
men det var ett färdigt avtal som vi då skrev under.
Den här gången har vi fått vara med och utforma det
hela.
Detta är viktigt också såtillvida att EU har varit
dåligt på att få resultat vid samarbete med den fattiga
världen. Man har hela tiden dragit på sig stora reser-
vationer därför att man inte har fått i gång de verk-
samheter som man skulle ha i gång. Man har i vårt
tycke inriktat sig alldeles för mycket på de gamla
koloniländerna med deras kopplingar till EU-länder.
EU har också länge varit en propp för dessa länders
marknadstillträden.
När det gäller jordbruket har vi fått återreglera vår
verksamhet, och subventionerna inom EU har sänkt
världsmarknadspriserna och därigenom försvagat
ekonomin för de fattiga länderna. Vi har haft be-
gränsningar när det gäller textilimporten. Och jord-
bruksprodukter och textilprodukter är de fattiga län-
dernas viktiga produkter, och detta har varit allvarligt.
Nu gäller det att utrota fattigdomen i världen. 1,2
miljarder människor kan inte fortsätta att svälta. Och
det allra viktigaste är marknadstillträde, att mobilisera
ländernas egna resurser och att säkra kapitaltillgång-
arna. Då ska man komma ihåg att det inte är banker-
nas pengar som det handlar om, utan de pengar som
kan investeras är ju den rika världens pensionstill-
gångar. Det ställer alldeles speciella krav på systemen
i de fattiga länderna. Det fordras rättsstater, mänskli-
ga rättigheter och demokrati.
Skuldfrågan måste lösas, och Sverige måste vara
berett att betala sin andel av de kraftigt skuldsatta
fattiga ländernas skuldbörda.
Sedan har vi biståndet, och det gäller att få detta
resultatinriktat. En hoppfull sak är de millenniemål
som den rika världen nu har skrivit under, även Sve-
rige, där man får mätbara mål när det gäller resultaten
av att utrota fattigdomen.
Detta Cotonouavtal är ett viktigt steg. Sverige har
medverkat, och riksdagen har i högsta grad medver-
kat för att skapa ett bra avtal som ger förutsättningar
för en bättre utveckling i den fattiga världen. Herr
talman! Det är ett viktigt beslut som vi ska fatta i dag.

</anforandetext>
<intressent_id>0336920874106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>145038</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0921/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
