<anforande>
<dok_hangar_id>2348314</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0919</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:19 Fredagen den 26 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>19</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:25 om antidemokratisk verksamhet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AB624F08-689F-44E4-845F-FD7ADD521B83</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BRITTA LEJON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru  talman!  Per Unckel må gärna  använda
brösttoner  i  denna sal, i denna  kammare,
men ta först reda på hur det föreligger med
sakförhållandena!
Först     och     främst:     Den      här
interpellationsdebatten    handlade     väl
ursprungligen      om       frågan       om
Ungdomsriksdagen, men låt mig inledningsvis
göra  ett  klarläggande: Det  som  hände  i
Göteborg  -  detta  har  jag,  Per  Unckel,
tidigare   sagt;   Per  Unckel   kan   läsa
riksdagens   protokoll  -  är   något   som
fullständigt spårade ur. Självklart är inte
våld  acceptabelt som politisk arbetsmetod.
Självklart  har  vi  från  statens  och  de
ansvariga politikernas sida ett ansvar  för
att  se  till  att  sätta just  de  tydliga
gränser som Per Unckel efterlyser och  säga
att   det  i  en  demokrati  är  orden  och
argumenten,  att tala för sin sak  och  att
lyssna    till   andra,   som    är    våra
arbetsmetoder.  Självklart  är  inte   våld
eller hot om våld något som hör hemma i  en
demokrati.
Detta  har  jag  vid upprepade  tillfällen
uttalat. Jag kan försäkra, Per Unckel,  att
regeringen inte använder statliga medel för
att  stödja våldsamma aktioner. Om det, som
Per  Unckel påstår, är så att det har hänt,
då är det ett misstag som naturligtvis inte
får  upprepas. Regeringens hållning här  är
glasklar.
För  att  återvända till  Ungdomsriksdagen
kan  jag  säga - också som ett  försök  att
svara på Harald Nordlunds inlägg - att  jag
tycker  att  det  är viktigt  att  man  som
politiker  faktiskt bekymrar sig  över  vad
det är för frågeställningar som lyfts upp.
Arbetet   i   utskottet,  med  den   något
provokativa     titeln     Gatstenar       &amp; 
sammanträden,  var förberett av  Landsrådet
för     Sveriges     ungdomsorganisationer,
tillsammans med organisationen Peace Quest.
Peace  Quest  är  en fredsorganisation  som
startade 1983 - en organisation som  aktivt
arbetar just för att förebygga våld och som
arbetar för ett icke-våldssamhälle och  för
icke-våld som metod för att påverka.
Vad  man  gjorde i detta utskott  handlade
om  ett  rollspel för att öka kunskapen  om
hur  beslut fattas i den europeiska unionen
-  precis  sådana  åtgärder  som  vi  borde
stötta  och uppmuntra. För två dagar  sedan
talade  jag med Joel Lind som är ordförande
i  Peace  Quest. Jag sade då att  jag  hade
fått  den  här frågan från Per  Unckel.  Då
sade  den unge mannen Joel Lind: Åh, snälla
rara,  självklart inte! Här  föregick  inte
något  som  på  något sätt kunde  uppmuntra
till att kasta gatstenar - tvärtom!
Peace  Quest är en icke-våldsorganisation,
och  det  arbete som försiggick i utskottet
på  Ungdomsriksdagen handlade om precis det
som  vi  efterlyser, nämligen om: att  vara
tydlig, om att sätta gränser och om tala om
vilka  metoder  som bör, och ska,  användas
också av ungdomar i den svenska demokratin.
</anforandetext>
<intressent_id>0775091111217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144945</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0919/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
