<anforande>
<dok_hangar_id>2348312</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Spel och lotterier </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E73464B3-639B-4442-88C4-71276F03F014</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>DAN KIHLSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! I går kunde man på första sidan i
Svenska Dagbladet läsa att spelmissbruk blir allt
vanligare. När spelmarknaden växer innebär det att
risken för att fastna i spelberoende också ökar. De
spelberoendes förbund menar att det finns upp till
50 000 personer i Sverige som är i akut behov av vård
och att det finns upp till 150 000 spelmissbrukare i
vårt land.
Det behövs åtgärder för att möta de negativa kon-
sekvenserna av ökat spelande. Det handlar den reser-
vation om som vi har anslutit oss till i betänkandet.
Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1.
Herr talman! Det spelas för ungefär 30 miljarder
kronor per år i Sverige. Det motsvarar en årlig insats
per svensk på mellan 3 000 och 4 000 kr. Min egen
reflexion är att det är mycket. Även i ett internatio-
nellt perspektiv är svenskarnas spelande betydande.
En tredjedel av de svenska spelarna spelar en gång i
veckan. 20 % satsar en gång i månaden. Enligt upp-
gift satsar män mest på skicklighetsspel medan kvin-
nor väljer turspel. Precis som har sagts här tidigare
satsar låginkomsttagarna ca 3 % av sina inkomster på
spel medan höginkomsttagarna satsar ca 1,5 %.
Nu tänker jag inte försöka sätta stopp för det om-
fattande spelandet, men vi måste våga diskutera och
tänka till när det gäller baksidan av spelandet. Inom
parentes kan jag säga att jag själv har bekanta som är
spelberoende och jag vet därför vilket elände de här
människorna har. Staten tjänar ett antal miljarder
varje år på spelandet, och staten har ett ansvar. Några
få miljoner avsätts varje år till åtgärder mot spelbero-
endet, men det förslår inte långt.
Så sent som i denna vecka lär regeringen ha gett
Folkhälsoinstitutet i uppdrag att utarbeta en hand-
lingsplan mot spelberoende. Det var inte en dag för
tidigt! Någon kanske tycker att vår reservation där-
med skulle vara tillgodosedd, men eftersom jag bara
har sett ett pressmeddelande om handlingsplanen så
väljer jag ändå att yrka bifall till reservationen. Det är
också rimligt att mer statliga pengar avsätts för åtgär-
der mot spelberoende. Det handlar bl.a. om uppsö-
kande verksamhet, jourtelefoner och en massiv in-
formationskampanj men inte minst också behand-
lingsverksamhet. En behandling av en spelberoende
kan kosta flera hundra tusen kronor.
I reservationen tar vi upp farorna med de s.k.
snabba spelen. Det är just i dessa spel som risken är
större att hamna i spelberoende - snabb insats och
snabb eventuell vinst. I tidningen Spelvärlden, som
utges av Svenska Spel, tar man själv upp problemet
med de snabba spelen och skriver:
"All forskning kring spelande visar att just perio-
den mellan insats och eventuell vinst är något som är
avgörande för ett spels känslighet ur spelberoende-
synpunkt - ju kortare tid desto känsligare spel."
Herr talman! Jag är mest orolig för barn och ung-
domar som är spelberoende. Ungdomar som spelar är
mer utsatta än vuxna spelare. Det finns exempel på
ungdomar som inte har vågat gå till skolan på grund
av att långivarna hotat med våld. Det finns också
exempel på ungdomar som vid 20 års ålder har spel-
skulder på en halv miljon kronor! Många ungdomar
börjar med enklare spel. Om de inte får hjälp så fast-
nar de så småningom i alltmer avancerade spelformer
där allt större pengar omsätts. Vissa spelberoende är
så unga som tolv år. Det finns en klar koppling mel-
lan psykisk hälsa - eller snarare ohälsa - och spelan-
de. Tillgång till spel kombinerat med t.ex. depression
är inkörsporten. Alltför många ungdomar är redan
spelberoende och en allt större andel av dessa konsu-
merar också alkohol och droger. Hela 7 % av ungdo-
marna i åldern 15-17 år bedöms vara spelberoende.
Det är alltså av största vikt att detta uppmärksammas
och att åtgärder vidtas snarast för att hjälpa dessa
ungdomar.
Vi kristdemokrater kommer också att följa kasi-
noutvecklingen i landet. Vi står fast vid vår stånd-
punkt när det gäller de internationella kasinon som
ska byggas i Sverige.
I somras besökte vi i kulturutskottet Australien
och hade tillfälle att träffa experter på området där.
Det stärkte mig i övertygelsen om att vi egentligen
klarar oss utan kasinon i vårt land. I ett särskilt ytt-
rande till betänkandet skriver vi att ett av argumenten
är just spelberoendet. Ett annat handlar om de snabba
spelen, som jag nämnde tidigare här. I det här fallet
gäller det de enarmade banditerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0338278373318</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144818</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
