<anforande>
<dok_hangar_id>2348312</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krigsmaterielexporten år 2000 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BF31ED14-8A1B-46D1-BAE0-CCC446CBBF81</anforande_id>
<anforande_nummer>56</anforande_nummer>
<talare>EWA LARSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Här tycker vi uppenbart olika. Ung-
domar diskuterar svårigheten i problematiken, men vi
här i riksdagen har möjlighet att besluta om den. Det
kan inte ungdomarna göra. Vi kan besluta att ge dem
ett redskap, nämligen genom att tillsätta en utredning
och samla all den kunskap som finns i dag för att se
vartåt det barkar.
Men min fråga var: När vi nu är så rörande eniga
om skolans roll när det gäller mediekunskap för att
hjälpa ungdomarna att förstå mediernas påverkan och
inflytande så att de ska kunna hantera detta och kunna
göra egna motbilder, varför kan inte lärarna på Lärar-
högskolan få utbildning i medier?
</anforandetext>
<intressent_id>07776758016</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144808</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf56</protokoll_url_www>
</anforande>
