2348312 GP0917 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober 2001/02 17 2001-10-24 00:00:00 Krigsmaterielexporten år 2000 80787067-6974-4243-B98C-9DA640808BCC 52 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! Jag tänkte börja med att säga några ord om de tre nya målen för ungdomspolitiken. Det första målet handlar om ett självständigt liv. Det andra handlar om inflytande och delaktighet. Det tredje handlar om engagemang, skapande förmåga och kritiskt tänkande och att det ska ses som en resurs för samhället. Vi kan börja med målet om ett självständigt liv. Jag är lite fundersam över varför man inte i det sam- manhanget tar upp själva kärnan när det gäller ett självständigt liv, nämligen möjligheten till en egen bostad för ungdomarna. Jag är kritisk till att Ung- domsstyrelsen inte riktigt har följt upp det. Här finns mycket att göra - det vet alla. Och det går att bygga för ungdomar. Det går att lätta på de statliga regle- ringar som finns inom det här området. Att man kan flytta hemifrån är förutsättningen för mål nummer ett, säger jag. Mål nummer två handlar om inflytande och del- aktighet. Det skulle ju underlätta om t.ex. unga män- niskor skulle få rösta när de är 16 år i kommun- och landstingsval. Sedan tog kristdemokraterna upp be- hovet av att ha flera ungdomar i beslutande försam- lingar. Det är ju bara för kristdemokraterna att placera ungdomarna högt upp på sina vallistor, så löser det sig självt, för jag tror inte att kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen nästa år. När det gäller engagemang, skapande förmåga och kritiskt tänkande kan man ju visa på att det i Göteborg var ett otroligt engagemang hos ungdomar- na för att de skulle ge röst åt sitt kritiska tänkande. Så som de ungdomarna blev behandlade av samhället hade vi aldrig behandlat medelålders män i kavaj. Här visar vi på diskrepansen mellan hur vi behandlar ungdomar och hur vi behandlar andra grupper i sam- hället. Det finns alltså mycket att hämta in för att man ska nå de här nya målen för ungdomspolitiken. En annan sak som jag vill ta upp är det ekonomis- ka stödet till ungdomarnas egna organisationer. Det finns en enighet i riksdagen om att stödet behöver göras mer öppet och flexibelt för att det ska överens- stämma med det sätt som ungdomar arbetar på och organiserar sig i dag. När Britta Lejon besökte ut- skottet meddelade hon dock att denna justering skulle ske först år 2004, om jag uppfattade det hela rätt, och jag kan inte förstå varför just en sådan här ändring skulle behöva ha fyra års handläggningstid. Sedan vill jag ta upp lite grann om vår motion om mediernas påverkan på unga människors beteende. Utskottet har valt att avstyrka den motionen. Det handlar alltså om en utredning för att koppla ihop de olika delar i samhället i dag som sysslar med ung- domsfrågor för att man ska få en samlad bild. Ut- skottet konstaterar att det är viktigt att barn och unga inte får en vrångbild av vad det innebär att bli en vuxen man eller kvinna. Men det är ju precis det som barn och ungdomar får i dag. Mediernas genomslags- kraft är så pass stor, och det är det som är själva po- ängen i den här begäran om att få en utredning. Sedan säger man från utskottets sida att det måste föras en engagerad debatt. Javisst måste det göras det, men då måste man ha något samlat resultat att föra den här debatten kring. Och så säger man att det här ansvaret ligger på föräldrarna och samhället i stort. Visst gör det det, men samhället i stort är ju vi i riksdagen, så vi skulle kunna ta ansvaret för att ge en samlad bild. Sedan vill utskottet också lägga ansvar på skolan. Självklart har skolan ansvar, men än så länge har inte lärarna på lärarhögskolan fått möjlighet att utbilda sig inom medieområdet. Trots påstötningar under många år, mer än tiotals, för att alla lärare ska få lära sig att hantera medierna, som ungdomarna lever med i dag, är det fortfarande bara bildläraren som har den här utbildningen och som har huvudansvaret för den här frågan. När man nämner skolan bör man också ge möjlighet för lärarna på lärarhögskolan att få utbild- ning själva, så att de kan utbilda bättre. Sedan lyfter utskottet fram stat, kommun och landsting och att alla har ansvar för ungdomarna. Visst är det så. Man lyfter fram nöjesbranschen, id- rottsrörelsen och i princip allt, men det är ju den samlade bilden vi behöver. Vi vet att det är så här spritt. Låt oss då få en översyn av mediernas roll och ansvar för hur de påverkar ungdomarnas syn bl.a. på kroppsidealet men också ett helhetsgrepp på den kunskap som vi redan har, så att vi kan se vartåt det barkar och så att vi kan hjälpa och stödja ungdomar- na, så att de själva blir mer medvetna om hur medier- na påverkar deras liv och självbild. På så sätt kan vi också stödja dem i deras utveckling. Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 4. Till sist, herr talman, vill jag påminna om att Sve- rige har stipulerat minst antal idrottstimmar i skolan i hela Europa. Det är faktiskt sant. Det är viktigt att komma ihåg när vi diskutera barn och fetma och barns ökade stillasittande att det är den här verklig- heten som barnen möter i skolan. Nu finns det som tur är skolor som tar egna initiativ och hittar på saker och ting utöver det som är reglerat för att de har för- stått att de måste göra det. Det är bara att välkomna. Sedan anser jag att det behövs en analys av varför spontanidrottandet har minskat. Vi vet att Riksidrotts- förbundet i en utredning lyfter fram behovet av nära gräsplaner för att stimulera spontanidrottande. När- heten för barnet - nu pratar jag om barn och inte ungdomar - har väldigt stor betydelse. Här i Stock- holm bygger vi i dag hus på de nära friytorna. Vi behöver alltså analysera och ge den här frågan mer energi, tycker jag. Med det tackar jag för mig. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 144804 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf52