2348312 GP0917 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober 2001/02 17 2001-10-24 00:00:00 Krigsmaterielexporten år 2000 4EC0C1D8-8DF1-414E-89C8-BDF36F01622D 33 BERIT JÓHANNESSON (v) v Fru talman! Vi diskuterar här utrikesutskottets betänkande om vapenexport år 2000. I regeringens skrivelse över krigsmaterielexporten år 2000 visas att krigsmateriel för krig ökade med 119 % jämfört med år 1999. Sedan år 1998 har tendensen varit ökande vad gäller vapenexportens andel av den totala varu- exporten både i procent och i fasta priser. Fram till år 1998 var tendensen i stället sjunkande. Naturligtvis har vapenindustrin liksom andra fö- retag intresse av att sälja. Försvarsindustrin är nöjd. Man säger: "Bakom orderboomen 2000 ligger stora framgångar på exportsidan. När hemmamarknaden viker har svensk försvarsindustri lyckats sälja bra utomlands. Och det är ingen slump sade Percurt Gre- en i mars i år som VD för Sveriges försvarsindustrifö- rening. Industrin har strukturerats om radikalt och koncentrerar sig nu på att bli ledande inom valda nischer på världsmarknaden." Regeringen och myndigheterna gör stora expor- tansträngningar inom det här området. Dessa expor- tansträngningar är inte jämförbara med andra ex- portstimulerande åtgärder. Det är inte kylskåp det gäller utan krigsmateriel. Att på det här sättet stödja vapenindustrin anser vi går stick i stäv med de ambitioner och den tradition som Sverige har på nedrustningens område. Dessa aktiva exportansträngningar undergräver också tro- värdigheten för svenskt arbete för fred, bistånd och konfliktförebyggande. I Vänsterpartiet har vi i en omfattande motion klargjort vår syn på den svenska vapenexporten. Un- der 14 hemställanspunkter har vi föreslagit en strategi som skulle förändra vapenexporten på ett positivt sätt från vår och många andras synpunkt. Men det är klart att det inte är till fördel för försvarsindustrin. Jag kan inte ta upp alla förslag utan koncentrerar mig på några av de viktigaste. Vi föreslår att den svenska lagstiftningen om krigsmaterielexporten ska ändras och göras mer re- striktiv i syfte att exporten på lång sikt ska upphöra helt. Vi vill ha hårdare krav på dispens och vidare att demokratikriteriet införs. Utskottet säger att den svenska inriktningen är relevant och bör behållas. Vi delar alltså inte utskottets bedömning i de här frågor- na. Intresset från industrin att sälja och det tryck som sexnationsavtalet t.ex. innebär kommer att påverka exporten i mer negativ riktning enligt vårt sätt att se. En restriktivare användning av nuvarande regler till att börja med, en lagändring i mer restriktiv riktning och ett demokratikriterium skulle innebära att svens- ka vapen inte spreds till länder som inte borde få köpa. Offentligheten i vapenexportfrågor är viktig. En brittisk organisation som heter Saferworld har under- sökt EU-ländernas officiella redovisningar av vape- nexport och Sverige får här kritik. De senaste åren har vi halkat efter. Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport ska medlemsländerna redovisa för varandra vilka li- censansökningar man avslagit. Holland och England redovisar också detta i sina årliga offentliga rapporter. Detta anser vi också ska vara ett kriterium och rutin för svensk del. Utskottets motiv för avslag på detta förslag är att det är mycket sällan man gör direkta avslag, utan dessa besked kommer i ett mycket tidigt stadium. Men det här argumentet anser inte vi vara tillräckligt tungt i jämförelse med den öppenhet som en redovis- ning skulle innebära. Vi har också lagt fram ett förslag som innebär att följdleveranser ska omfattas av samma exportregler som nyleveranser. Vänsterpartiet menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporte- ras som följdleveranser. Vi kräver också stopp av all export av ammunition och reservdelar till stater som kommer i krig eller av andra orsaker inte uppfyller riktlinjerna för svensk vapenexport. Fru talman! Jag vill också ta upp frågor om klus- terbomber och utarmat uran, för de ingår också i det här betänkandet. Vi har i en motion föreslagit att Sverige i FN ska arbeta för att användningen av klusterbomber för- bjuds i enlighet med Ottawakonventionens regler. Utskottet har svarat mycket positivt på motionen. Det pågår en diskussion inom ramen för den s.k. vapenkonventionen CCW om reglering av s.k. explo- siva lämningar av ett krig. Det inkluderar substrids- delar i klusterbomber. Bakgrunden till diskussionerna inom CCW är ett initiativ som har tagits av Internationella Röda- korskommittén. Sverige är drivande i dessa frågor, och utskottet anser att det är bättre att driva frågan här än att inkludera den i Ottawakonventionen. För min del ser jag inte några bekymmer med detta. Det är oerhört många barn som skadas och t.o.m. dör på grund av klusterbomber som fungerar precis som minor. Det var därför vi föreslog att frågan skulle inkluderas i Ottawakonventionen. Men huvudsaken är att frågan drivs hårt av Sverige och att vi når resultat, inte inom vilken konvention ett förbud kan inkluderas i. Därför ställer vi oss bakom utskottet i dessa delar. Däremot ställer vi oss inte bakom utskottets svar på motionen om att vi i FN ska verka för att utarmat uran i projektiler förbjuds. Utskottet har förståelse för oron som uttrycks avseende hälsa och miljö, säger man. Men det finns inte enligt utskottet vetenskapliga bevis på att det skulle innebära någon farlig strål- nings- eller toxisk risk. Vidare har FOI sagt att det inte finns bevis på att utarmat uran medför medicins- ka eller ekologiska konsekvenser, vare sig akut eller på lång sikt. Då undrar jag varför FOI skriver i sin skrift Utar- mat uran: Vid röjnings- och saneringsarbete ska man sätta på sig sitt individuella andningsskydd samt kraftiga handskar om man ser skador på stridsvagnar som gör att man misstänker att utarmat uran kommit till användning. Klädseln ska vara så tät som möjligt och man ska givetvis inte vistas längre i området än absolut nödvändigt. I SSI:s rapport till FN efter undersökningarna i Kosovo och Serbien gavs en del rekommendationer för att skydda befolkningen. Man skulle undersöka vattenkvaliteten noga, också boskapen skulle under- sökas, man skulle täcka över med cement de hål i marken man fann efter projektiler. Varför, om det inte är farligt? Varför förnekade Nato både i Gulfkriget och på Balkan att utarmat uran hade använts tills de blev överbevisade om motsatsen och var tvungna att erkänna det om det är ofarligt? Varför finns det stränga regler som amerikanska soldater ska följa som säkerhetsåtgärder när de sanerar en stridsvagn där utarmat uran använts, liknande regler som FOI har rekommenderat? Vi har många exempel på att fakta förtigits för vinnings skull. Det är billigare att använda utarmat uran i projektiler än t.ex. wolfram. Det svenska försvaret hade en valmöjlighet på 60- talet. Då forskades det just om användningen av utarmat uran i projektiler. Men eftersom man ville kunna använda projektiler både till övningar här hemma och i ett skarpt läge, valde man försiktighets- principen och valde wolfram. Det är försiktighets- principen som borde väljas och förbud införas på grund av riskerna för efterkommande generationer. Fru talman! Naturligtvis ställer vi oss bakom alla reservationer som har inlämnats från vår sida av vilka även Miljöpartiet är med på en del. Men för tids vin- nande yrkar jag bifall bara till reservationerna 3, 4 och 7. 0928223863802 N 2010-01-01 00:00:00 144785 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf33