<anforande>
<dok_hangar_id>2348312</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krigsmaterielexporten år 2000 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7C82092E-611D-4B33-8DC8-77F0EB94672B</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>KARIN ENSTRÖM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Dagens debatt har rubriken Krigsma-
terielexporten år 2000 och omfattar regeringens skri-
velse Redogörelse för den svenska exportkontrollpo-
litiken och exporten av krigsmateriel år 2000 samt
tillhörande motioner. Detta ärende behandlades av
utrikesutskottet i våras. Betänkandet återkommer som
bekant i princip varje år. Frågan är om det har hänt
något nytt sedan vi behandlade frågan sist. Det har
hänt väldigt mycket även på exportkontrollområdet.
Jag vill särskilt nämna två exempel.
Det första är frågan om s.k. lätta vapen, som på
engelska benämns small arms and light weapons. Det
är ett växande problem. I dag beräknas det finnas
omkring 500 miljoner lätta vapen på drift runtom i
världen. Det genomfördes en FN-konferens om han-
del med lätta vapen i New York i juli i år som inte
resulterade i det kraftfulla handlingsprogram som
Sverige och EU hade arbetat för och hoppats på.
Här måste Sverige fortsatt vara pådrivande för att
få fram internationella gemensamma åtgärder för att
bättre kontrollera spridningen av lätta vapen. Detta
ska naturligtvis ske genom förbättrad exportkontroll
från så många länder som möjligt. Men det gäller
också att få fram internationella system för märkning
och identifiering av vapen för att underlätta spårning.
Den andra frågan jag vill ta upp gäller den nya lag
som antogs förra året. Europeiska unionens råd antog
i juni förra året en ny rådsförordning om upprättandet
av en ny gemenskapsordning för kontroll av produk-
ter och teknik med dubbla användningsområden. Den
kan man också läsa om i betänkandet. Förordningen
innebär att utrymmet för och behovet av nationell
särreglering ytterligare minskar.
Syftet har varit att så långt som möjligt etablera fri
rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre
marknaden samtidigt som de nationella systemen för
kontroll av export till tredjeland stärks och harmoni-
seras. Rådsförordningen kompletteras av ny svensk
lag, lagen om produkter med dubbla användningsom-
råden, och av tekniskt bistånd med tillhörande för-
ordning. Jag återkommer till den.
I betänkandet har vi moderater en reservation. Jag
vill passa på att yrka bifall till reservation nr 5. I vår
motion säger vi att det europeiska samarbetet kring
försvarsindustri och exportkontroll utvecklas snabbt
och att Sverige borde ta initiativ för att möta den
snabba utvecklingen.
Sverige måste nu arbeta för att införa gemensam-
ma exportregler för krigsmateriel inom EU. En sådan
process kommer att ta åtskilliga år. Det är därför
viktigt att redan nu inleda det arbetet. För att kunna
övervaka dessa gemensamma regler bör det etableras
en gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn
av export av krigsmateriel. På sikt bör vi även över-
väga att den gemensamma marknaden också ska
innefatta krigsmateriel.
Våra yrkanden avstyrks av utskottsmajoriteten,
men jag finner inte resonemanget riktigt logiskt. Jag
tycker nämligen inte att det är så långsökt att dra
paralleller till den tidigare nämnda nya rådsförord-
ningen och nya lagen om produkter med dubbla an-
vändningsområden.
Regeringen skriver så här: Gemenskapstillståndet
får ses som ett viktigt led i strävan att ytterligare
harmonisera den gemensamma exportkontrollen. Den
nya tillståndstypen förenklar för de exporterande
företagen genom att ett och samma tillstånd kan åbe-
ropas oavsett var utförseln från EU äger rum. Det nya
gemenskapstillståndet är samtidigt ett uttryck för den
samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna
beträffande export till vissa tredjeländer.
Jag har svårt att förstå att samma parti kan vara så
negativt till vårt förslag. Samma resonemang borde
kunna vara giltigt även när det gäller krigsmateriel.
EU-gemensamma exportregler innebär inte bara för-
delar för exporterande företag. Det viktigaste är att vi
gemensamt tar ansvar för vad som över huvud taget
får eller kan tänkas exporteras till tredjeland utanför
unionen. Det tycker jag är att ta ansvar.
Fru talman! När vi debatterar vapenexporten
måste vi bära i minnet att vapen i sig inte har några
egenskaper, vare sig onda eller goda. Däremot kan
syftena från användaren vara olika. Vapen i fel hän-
der får förödande konsekvenser medan vapen i rätt
händer kan vara nödvändiga för att säkra frihet och
fred. Sverige ger omfattande vapenhjälp till Estland,
Lettland och Litauen för att stärka säkerheten i Öster-
sjöområdet. Det tycker vi är ett gott syfte.
Fru talman! Vi har i demokratiska länder ett ge-
mensamt moraliskt och politiskt ansvar för att hindra
spridningen av vapen till regimer som använder eller
kan komma att använda vapnen för att hota och an-
gripa andra stater eller förtrycka den egna befolk-
ningen. Här tror vi att gemensamma EU-regler kan
vara ett led att göra kontrollen bättre och göra det
lättare att ta det ansvaret.
</anforandetext>
<intressent_id>0607691439013</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144784</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
