<anforande>
<dok_hangar_id>2348312</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:17 Onsdagen den 24 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sjöfartsstöd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>20B279B9-B89B-4617-8429-1EA79DA79306</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>TOM HEYMAN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Stig Eriksson tar upp den kritik som
vi har lämnat centralt mot den svenska näringslivspo-
litiken. Vi har kämpat för att få behålla företagen som
svenska. Jag tycker att det är angeläget att man säger
det. I den utflyttningsvåg som har varit har vi sett att
ett antal svenska industrier har försvunnit. Tyvärr kan
man konstatera att det i väldigt hög grad gäller på
rederisidan. Och då talar vi inte bara om svensk flagg
eller någon annan flagg, utan vi talar generellt om
rederier. Jag skulle utan vidare kunna rabbla upp ett
dussin rederier som har försvunnit från Sverige under
de senaste åren. De har inte försvunnit på grund av
svensk sjöfartspolitik utan därför att svenska investe-
rare inte ansett att sjöfartsnäringen är en intressant
verksamhet att ägna sig åt, oavsett vilken flagg som
båtarna har. När rederierna har varit till salu har det
inte funnits några svenska köpare. Detta är egentligen
ett långt mycket större problem för svensk sjöfart än
frågan om flaggen på enskilda enheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0599331666806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144774</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0917/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
