2348311 GP0916 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:16 Tisdagen den 23 oktober 2001/02 16 2001-10-23 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:16 och 17 om radiokommunikationssystem för svenskt interpellationsdebatt 8819F2F2-456C-4747-A60A-3497FEE957AB 56 KENTH HÖGSTRÖM (s) s Fru talman! Först vill jag tacka ministern för sva- ret. Det är nu nästan fyra veckor sedan jag lämnade in interpellationen, men bättre sent än aldrig. Problemet med svaret är, som jag ser det, att tolka detsamma. Jag blir snarast bekymrad, Mona, när jag läser detta svar, och kommer också att försöka få lite fler klargöranden innan denna debatt är över. Jag är absolut inte nöjd med att regeringen nu nästan kastar in handduken, som jag upplever, eller överlåter åt enskilda myndigheter att upphandla detta system. Det jag håller i min hand, Mona, är som alla för- står en GSM-telefon. Den är visserligen av märket Ericsson, men det kan vi bortse från. Den duger till envägs- och möjligen tvåvägskommunikation. Den är hyfsat driftsäker, men inte här i Riksdagshuset, för- stås, för här når inte alla signaler in. Den är inte sär- skilt störningssäker. Det var sådana apparater som de enskilda polismännen var tvungna att använda under kravallerna i Göteborg i våras. Det var endast tack vare dem de hade kontakt med yttervärlden, därför att polisens eget radiosystem brakade samman och stör- des av radioamatörer som sympatiserade med demon- stranterna och stenkastarna. Polisförbundets rapport från Göteborgskravallerna är en fullständigt otrolig läsning. Det måste vara den absolut säkraste dödsattesten över ett svenskt radio- system som någonsin har skrivits. Det är Polisförbun- dets egen utredning från Göteborg. Detta system, S80, är egentligen för länge sedan utgånget. Vad landet behöver - ett land som förresten ligger i täten vad gäller telekommunikationer och har gjort det under två decennier - är ett robust, tekniskt avancerat, digitalt, driftsäkert och störningssäkert system för både radiokommunikation, mobiltelefoni och dataöverföring som har flervägskommunika- tionsmöjligheter och där man kan upprätta kontakt med flera enheter i den svenska public safety-sektorn. Under vems ledning det ska ske kan man alltid diskutera. Det är alltid någon som för befälet. Det systemet är standard- och kravspecificerat av Europas förenade länder i EU. Flera länder har börjat bygga det. Finland har kommit långt. Norge har på- börjat det hela, och andra grannar har gjort det. Vi tvekar. Varför tvekar vi? Vad jag förstår på svaret fattas det pengar. Det är alltså investeringsmedel som helt plötsligt uteblir i budgeten, eftersom de var annonserade bara för några veckor sedan i ett svar på den andre interpellantens fråga. Men är det säkert att det bara är pengar? Kan det också vara så att det är bristen på kommunikations- förmåga mellan berörda myndigheter? Kan det vara så att Statskontoret eller de som tillsammans har försökt få dessa enheter har misslyckats med uppdra- get? Kan det vara så att man inte tillräckligt har an- strängt sig för att försöka efterhöra operatörernas intresse av att själva finansiera detta system och ta in avgifter på detsamma? Jag vill avsluta med att ställa frågan hur det kom- mer sig att Rikspolisstyrelsen - RPS - har fattat ett beslut om att börja bygga detta system i våra stora städer. Jag har tidigare förstått att den har väldigt dåligt med pengar. 0927576375115 N 2010-01-01 00:00:00 144727 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0916/#anf56