2348310 GP0915 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:15 Fredagen den 19 oktober 2001/02 15 2001-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 14) allmänpolitisk debatt 1365C860-9089-4B42-9C93-896D186F8BD7 3 HARALD BERGSTRÖM (kd) kd Herr talman! Så har vi då - jag hade så när sagt äntligen - fått regeringens syn på hur den föreslår att regionalpolitiken i vårt land ska förändras och mo- derniseras för att möta framtiden. Jag har naturligtvis läst propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. Jag har läst den ganska grundligt för att jaga efter nya grepp och nya tankar och idéer, men jag har faktiskt inte hittat någ- ra. För ett par veckor sedan sade jag i bordläggnings- debatten att vi kristdemokrater inte tror att den medi- cin regeringen nu doserar kommer att fungera. Varför skulle den det? Det är ju precis samma slags medicin som man har försökt med under långa tider. Nej, det är som tidigare - det är uppifrånperspek- tivet som gäller. Men ett samhälle byggs inte på det sättet. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs livskraftiga regioner, kommuner och samhällen när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv. Det fungerar ungefär likadant oavsett var i landet dessa människor eller, om man så vill, eldsjälar bor och lever. Helt fundamentalt är att människor vill bo på landsbygden, i små orter eller i glesbygd, dvs. över hela landet. Regeringen föreslår att 150 miljoner ska fördelas över de kommuner som drabbats hårdast av befolkningsminskning som ett extra stöd och hjälp. I vår motion som svar på propositionen resonerar vi som så att detta är ett extra utjämningsbidrag som ska läggas ovanpå det mellankommunala - ett slags extra plåster för att rätta till en skevhet i skatteutjäm- ningsbidraget. Vi tror inte att det kommer att hjälpa särskilt mycket. Vad hjälper pengar om de många människorna inte kan uppfylla sina önskningar? Ett annat sätt som vi nu i flera år i motioner, re- servationer och anföranden förordat är att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande på landsbygden. I dag går det knappast att bygga nytt. Risken är för stor att man blir fast i sin bostad med sina lån. För många männi- skor blir beslutet att bygga en villa på landsbygden det sista val av bostad som man kan göra i livet. Vi ser då två åtgärder som omedelbart borde sättas i gång. Det ena är att genomlysa och förbättra kredit- förhållandena för att bygga på landsbygd eller i små tätorter. Som det nu är kommer marknadsvärdet på en nybyggd landsbygdsvilla att ligga betydligt lägre än vad det kostar att bygga den. Därför måste det fak- tiskt ordentliga tag till för att komma till rätta med vad det kostar att bygga. När mer än 60 % av slutpri- set är skatter så måste vi i dag börja titta på t.ex. byggmomsen. Dessutom måste dispensgivningen för strand- skyddsreglerna mjukas upp för att möjliggöra bebyg- gelse sjönära eller vid vattendrag. Vi vet nu att det är det slags boende som många människor vill skaffa sig. Glesbygdsverket skriver om detta i sitt remissvar på Regionalpolitiska utredningens slutbetänkande. Man har identifierat en liten återflyttning till och vilja att flytta till landsbygden. Och just strandskyddet spelar väldigt stor roll för dessa återflyttare när det gäller var och hur man kan välja att bo. Vi vill att kommunerna ska ha hand om en gene- rösare dispensgivning. Ta bort Naturvårdsverkets överprövningsrätt! Herr talman! Man måste ju också kunna ta sig till och från sin bostad. Då behövs det vägar. Man ska kunna ringa och koppla upp en dator och man ska ha tillgång till elektrisk kraft. Kort sagt: infrastruktur. Vad har regeringen sagt om vägar för att främja landsbygden? Jo, genom att successivt avsäga sig ansvaret för vägarna på den svenska landsbygden riskerar regeringen att kraftigt försämra det som i dag är knappt acceptabla kommunikationsleder. Det handlar om det fina blodomloppet ute i kommuner, byar och glesbygd. En utredning har sett över beståndet av allmänna vägar och föreslagit att 16 000 km allmän väg görs om till enskild väg. I en situation med synnerligen låg vägstandard kan alltså regeringen komma att avsäga sig det ekonomiska ansvaret för vägunderhållet i de områden där människor är som allra mest utlämnade till fungerande bilvägar. I dag är cirka en fjärdedel av det enskilda vägnätet berättigat till statsbidrag. Anslagen halverades under ett par år på 1990-talet, och 1999 utbetalades endast 100 miljoner i bidrag trots att drygt 500 miljoner avsatts i statsbudgeten. Tryggheten i systemet hotar att försvinna om det enskilda vägnätet drastiskt utök- as. Det finns effektiviseringsvinster att göra genom en mer lokalt anpassad drift. Det behöver därför utveck- las former för detta utan att staten för den skull släp- per det ekonomiska ansvaret. Grundläggande är att underhållet förbättras genom höjda anslag, oavsett om det sker genom ökade bidrag till enskilda vägar eller genom ökade resurser till Vägverket. Kristdemokraterna anser att regeringen måste ga- rantera att staten inte avsäger sig det slutgiltiga eko- nomiska ansvaret för underhållet av de landsbygds- vägar som är öppna för allmän trafik. Herr talman! Låt mig säga några ord om tillväx- tavtalen. Lands- och glesbygdens kännemärke är de många småföretagen. Dessa måste bli mer involvera- de i och dra nytta av tillväxtavtalen framöver. Vi menar att dessa avtal måste bli en kommunal angelä- genhet om tillväxtavtalen ska bli vad många av oss hoppas. Vi har varit avvaktande inför dessa avtal, och vi ser ingen förbättring. Det går inte att bara lägga på kommunerna ytterligare arbetsuppgifter utan att de får betalt för jobbet. Men vi tror att tillväxtavtalen i mer kommunal regi skulle kunna vara en grej. Jag skulle vilja tala något lite om näringspolitik. Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär olika förutsättningar för företagande. Grunden finns till stor del hos företagaren själv. Det handlar om hur möjligheter och resurser tas till vara, men också om hur en affärsidé formuleras och genomförs. Därför kan vi konstatera att de regionalpolitiska stöden ald- rig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda, kreati- vitet och dynamik. Å andra sidan är vi väl medvetna om att en programverksamhet som t.ex. tillväxtavta- len har satt i gång kan bli en startpunkt för något nytt i ett litet företags utveckling. Kristdemokraterna tror dock att i stället för stöd och bidrag är det viktigare att näringspolitik, skatte- politik, arbetsmarknadspolitik och jordbrukspolitik utformas så att de uppmuntrar och ger förutsättningar för att eldsjälar och innovatörer ska våga ta risker och finna det mödan värt att starta och driva verksamheter av olika slag. De blir då i sig själva en förutsättning för tillväxt i det samhälle eller den bygd där de bor. Jag har mycket svårt att se var och hur regeringens förslag kan ge sådana effekter. Jag skulle ha velat säga någonting om äganderätt och om upphovsmannarätt, men talartiden är slut. Vi måste dock värna upphovsmannarätten på ett annat sätt. 0508589337602 N 2010-01-01 00:00:00 144541 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0915/#anf3