2348310 GP0915 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:15 Fredagen den 19 oktober 2001/02 15 2001-10-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 14) allmänpolitisk debatt B705E183-9800-47A3-BCD9-9719E13584BA 15 OLLE LINDSTRÖM (m) m Herr talman! När jag sitter i min riksdagsbänk och lyssnar på partiledardebatter och finansdebatter och hör statsministern och finansministern tala om hur bra det går för Sverige och om att målet om 4 % arbets- löshet är uppnått undrar jag om hela det geografiska Sverige ingår. Högkonjunktur och ökade skatteintäkter har gi- vetvis givit staten bättre finanser, ja t.o.m. överskott. Men Sverige är ju inte enbart staten. Det finns männi- skor och företagare också. En del av dessa bor i en glesbygd där klimatet är hårdare, avstånden långa och arbetsmarknaden svag. Därför kommer jag att ta upp några exempel på hur verkligheten är för människor och företagare som dagligen upplever problemen i den delen av landet. Vi har haft en negativ befolkningsutveckling i norra Sverige. 5 000-6 000 personer har flyttat från de fyra nordliga länen varje år sedan 1995. Regering- en har avsevärt försvårat möjligheten att bo och verka i den här delen. Man har dragit ned i första hand i glesbygden när det gäller försvaret, polisväsendet, domstolar, skattemyndigheter - ja, listan kan göras hur lång som helst. Nedskärningarna har också drabbat infrastruktu- ren. Sex års resursbrist har drabbat väginvesteringar, men kanske framför allt drift och underhåll, vilket i sin tur lett till ökade kostnader för både företag och hushåll. Vägavstängningarna har i både tid och antal ökat. Efter tre års väntan på den många gånger utlovade infrastrukturpropositionen var förhoppningarna stora. Men tyvärr blev resultatet otillräckligt. I Region Nord talade vägdirektören för ett halvår eller kanske ett år sedan om att 7 miljarder kronor behövdess enbart för att klara den eftersläpning som fanns förutom det dagliga driftunderhållet. Med den nu föreslagna propositionen kommer Vägverket i bästa fall att hinna i kapp eftersläpningen fram till 2007-2008. Under tiden får människor och företagare leva med mer eller mindre oframkomliga vägar, vil- ket innebär sämre miljö, högre bränsleförbrukning och ökade reparationskostnader. Herr talman! Tre regionalpolitiska utredningar under de senaste 15 åren har gemensamt kommit fram till att den förda regionalpolitiken med selektiva stöd inte varit framgångsrik och inte givit valuta för de insatser som gjorts. Den senaste som blev klar för ett år sedan konstaterade att kompensationspolitiken hade gjort sitt och att det krävdes förslag om stimule- rat företagande och entreprenörskap. Kortsiktiga sysselsättningsåtgärder måste ersättas med grundläggande förutsättningar för företagsamhet och långsiktig tillväxt. Utredningens förslag var bra och borde ha accepterats av regeringen och statsrådet Messing. I stället för regional utjämning för tillväxt i hela landet innefattar propositionen samma gamla understöds- och kompensationspolitik som tidigare. Dessutom anser tydligen regeringen att stöd till kommunerna och deras konkursmässiga bostadsföre- tag tillhör regionalpolitiken. Vilken regional utjämnings- eller utvecklingsef- fekt har detta? Naturligtvis ingen. Däremot är det lilla steg åt rätt håll som regering- en tagit när det gäller nedsatta socialavgifter för fö- retag inom stödområde A positivt. Problemet är att det inte gäller samtliga företag. Regeringen har vid många tillfällen hävdat att EU-kommissionen inte tillåtit denna stödform, medan kommissionens direktorat påstår att den svenska regeringen aldrig intresserat sig för eller har varit särskilt angelägen för att få en lösning till stånd. Under alla förhållanden har EU inte några syn- punkter på åtgärder som ligger under gränsen för försumbart stöd. Därför är det mycket förvånande att regeringen har undantagit jord-och skogsbruk, fiske- näringen samt transportnäringen i propositionen. Självfallet är också dessa berättigade till lägre soci- alavgifter. Herr talman! Ett annat ämne som engagerar och berör norrbottningarna är de höga och ständigt ökade energi- och bränsleskatterna. Anledningen är att ett hushåll i Norrbotten förbrukar dubbelt så mycket energi jämfört med ett hushåll i södra delarna av landet. Transportavstånden ger i stort sett samma effekt. Varje 1-öring i höjd energiskatt blir 2 öre i norr, och ungefär detsamma gäller för bränsleskatterna. Det är hög tid att vi får en förändring så att dessa punktskatter sänks till en rimlig nivå. Som norrbottning och bodensare känner jag mig föranlåten att också ta upp omställningsarbetet med anledning av regementsnedläggningarna. I november 1999 beslutade riksdagen på förslag av regeringen att kommuner med särskilda omställningsproblem med anledning av strukturomvandlingen inom Försvar- smakten skulle erhålla ersättningsjobb. Totalt skulle 1 300 statliga arbetstillfällen och 1 000 i privat verksamhet tillkomma. Boden skulle få 75 statliga tjänster och 450 nya jobb i privat verk- samhet. Det har ni gått två år sedan beslutet fattades och drygt ett år sedan förbandsnedläggningarna ge- nomfördes. Fortfarande har inga synbarliga etable- ringar skett. Jag får ofta höra att arbete pågår och att beslutet ska genomföras. Ja, givetvis, men när? Regeringens senfärdighet och oförmåga att ge- nomföra fattade beslut är förödande för de kommuner som drabbats. Många kompetenta personer och deras familjer har tvingats att söka sig till andra delar av landet. Jag förväntar mig att betänketiden på två år nu är tillräcklig och att näringsministern och regeringen engagerar sig, tar beslutet på allvar och kommer till skott. Herr talman! Den kritik som jag har framfört på ett antal områden har betydelse för möjligheten att bo, verka och känna trygghet i tillvaron i de delar av landet som är särskilt utsatta. Det är ingalunda de enda orsakerna till den negativa befolkningstrend som har pågått sedan 1995, men de påverkar givetvis. Därför har vi i motioner när det gäller regionalpolitik och infrastruktur lagt fram en del förslag som skiljer sig väsentligt från regeringens förslag. Vi tycker att glesbygden måste få en bättre utveckling. Min bestämda uppfattning är att om hela Sverige ska leva, om vi vill ha ett öppet landskap, om vi ska kunna ta vara på våra naturresurser, så måste större vikt läggas i den vågskål som representerar de glest bebodda områdena i landet. 0283299919701 N 2010-01-01 00:00:00 144553 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0915/#anf15