<anforande>
<dok_hangar_id>2348309</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>CE709377-ABD9-44B1-8A80-627844F6CADF</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister Kjell Larsson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns möjligheter, som Carl G
Nilsson väl känner till, att skydda sina tamdjur. Men
det ställs självfallet vissa krav på när man kan göra
det. Det finns också möjligheter - det vet jag ganska
väl, eftersom jag har diskuterat det här med jägare,
hundägare och annan expertis - att skydda sina hund-
ar på olika sätt i dessa situationer. Jag är övertygad
om att många jägare och andra med hundar i dessa
bygder känner till och använder de metoderna och
inte behöver befara att hundarna tas av rovdjur.
Skydd för kulturarvet i händelse av konflikt
</anforandetext>
<intressent_id>0818762925009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144354</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
