<anforande>
<dok_hangar_id>2348309</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>99B664E9-2CB4-47EC-8DD2-E5346F7D7037</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>ULLA WESTER (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns ett talesätt som säger att det
enda oundvikliga i livet är skatter och döden. Första
gången jag hörde det uttrycket var under en utskotts-
resa till Polen, men säkert används det lite varstans i
världen, för budskapet är ju universellt. Överallt, i
alla länder, betalar dess medborgare skatt, och alla
lever vi under samma betingelse, nämligen den att
våra liv är ändliga.
I skattedebatten är det lätt att fastna i teknikalite-
ter och glömma att diskutera varför och till vad vi har
skatter, och framför allt vad resultatet blir för olika
grupper i vårt samhälle om vi skulle välja att överge
skattefinansieringen av välfärden till förmån för en
avgiftsbaserad välfärd.
Just när det gäller synen på skatter märks det san-
nerligen att det finns stora ideologiska skillnader
mellan höger- och vänsterblocket. Men det finns
också en icke obetydlig skillnad mellan partierna
inom samma sfär. Bland de borgerliga vill ju t.ex.
alltid moderaterna gå längst när det gäller skattesänk-
ningar.
Det är inte bara mellan olika partier som synen på
skatter skiljer sig. Det finns också en klart könsdelad
opinion. Bland kvinnorna som grupp är stödet för den
socialdemokratiska skattepolitiken stort, större än hos
männen. Det beror på att särskilt kvinnor värderar
och prioriterar den generella välfärden, alltså det som
skattepengarna ger tillbaka: skola, sjukvård, barnom-
sorg och inte minst äldreomsorg. Det är detta som är
det väsentliga för många kvinnor - inte diskussioner-
na kring procentsatser i skattesystemet. Det är ett
uttryck för en helhetssyn på ekonomi, på inkomster
och utgifter, både egna och statens. Dessutom visar
det en medvetenhet om att det går bättre om vi hjälps
åt.
Många anser att Sverige har världens bästa föräld-
raförsäkring. Kvinnor begriper att den inte är gratis,
utan att den måste finansieras på något sätt. Det är
oftast så det låter i debatten: Välfärden ska stå oför-
ändrad eller kanske t.o.m. förbättras trots att skatter
ska sänkas med många miljarder. Det där med en
växling över till avgiftsfinansiering i stället nämns
knappast. Kvinnorna som grupp inser att en sådan
lösning inte skulle ge mera kvar i plånboken. Den
relativt sett stora jämställdhet som ändå råder i vårt
land har ju faktiskt sin grund i ett starkt samhälle som
vill erbjuda möjlighet till både förvärvsarbete och
föräldraskap.
Det är helt rätt och helt rimligt att jag och andra
som tjänar mycket också ska betala mycket i skatt. På
så sätt omfördelas välfärdskostnaderna mellan männi-
skor och mellan olika perioder i människors liv.
Dessutom ger en skattefinansiering färre marginalef-
fekter i jämförelse med ett inkomstrelaterat avgifts-
system. Det tjänar alla på, och alldeles särskilt kvin-
norna.
Som barn kostar vi samhället mycket, och får vi
leva kostar vi mycket också som gamla. Det är för det
som har varit och för det som komma ska som vi
betalar skatt. Därför utgör skatterna och den generella
välfärden ett tydligt kontrakt mellan generationerna.
Mer än hälften av Sveriges befolkning tycker att det
är så vi ska ha det också i framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>0435526123410</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144326</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
