<anforande>
<dok_hangar_id>2348309</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6DC465E7-FE8B-4276-8FF8-C76B6062027A</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>ROLF KENNERYD (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är lätt att instämma i den devis
som Arne Kjörnsberg anslöt sig till, nämligen: bidra
efter förmåga, få efter behov. Vi hyllar också den
devisen. Men vi skiljer oss uppenbarligen i ambitio-
nen att leva upp till devisen.
Tycker Arne Kjörnsberg att det är rimligt att en
deltidsarbetande välfärdsproducent i t.ex. sjukvård
eller äldreomsorg som vill gå upp i tjänstgöring får en
ersättning som innebär att hon eller han får behålla
20-30 % av löneökningen efter ökad skatt och mins-
kat bidrag?
</anforandetext>
<intressent_id>0505931201806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144317</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
