2348309 GP0914 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober 2001/02 14 2001-10-18 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 13) allmänpolitisk debatt 71DA2970-EBD2-46E6-8EE3-4E8277A55219 27 Arne Kjörnsberg (s) s Herr talman! För någon vecka sedan träffade jag en vän som jag ställde en fråga till. Jag sade: Vad tycker du att jag ska tala om i den allmänpolitiska debatten? Det gick några dagar. Så fick jag ett e-brev med ett citat från en för Riksdagsbiblioteket och mig okänd författare, Carl Lambek. Citatet lyder så här: "Livet är en gåva, ett pund, som ska förvaltas. Vi är ansvariga för dess användande. Vårt liv får inte för- vissna som ett träd i öknen. Själens planta måste vårdas, så att den kan blomma medan tid är och i rätt tid sätta frukt". Det låter nästan bibliskt. Sedan fortsätter min vän i e-brevet till mig: "Vi föds ju nakna och försvinner härifrån nakna, men däremellan är det viktigt att vi gemensamt bidrar med medel så att alla kan ges möjlighet att växa och ut- vecklas. Var och en efter sina egna egenskaper och förutsättningar. Detta är viktigt för hur det än går på livets resa, dyker det ibland upp hinder. Då är det viktigt att alla kan ta emot den hjälp och trygghet man behöver utan att känna förnedringens vindar vina kring hörnet. Man ska med stolthet veta att det finns trygghet därför att vi alla är en del i det hela". Jag gör min väns ord till mina. Bättre kan det knappast sägas - det som jag alltid brukar tala om när vi i denna kammare diskuterar skatter: Vi ska var och en bidra efter förmåga och få efter behov. Ingen kunde bättre än Tage Erlander beskriva var- för det var så viktigt med det han kallade "det starka samhället". Från tid till annan hamnar vi i situationer som vi inte klarar själva, inte ens tillsammans med våra närmaste. Därför säger jag till mig själv varje dag: Ekonomisk politik och skatter är inget självän- damål. Det är bara ett medel för att vi ska kunna åstadkomma det vi vill göra tillsammans. Därför är alla löften, alla förslag och alla ambitio- ner som inte är finansierade som en skrift i vatten. Först ska pengar in, och sedan kan vi diskutera hur de ska betalas ut och till vad och vem, för att citera den store rikshushållaren Gunnar Sträng. Detta är så grundläggande att det inte borde behö- va sägas, men spåren förskräcker. Det är därför jag ständigt slår fast detta. Välfärden måste, om den ska bestå och om man ska kunna lita på den, finansieras, och finansieras säkert och fullt ut. Det är bl.a. därför jag är så rädd för det som för många är räddningen när de ska få ihop plus och minus i sina budgetförslag. Eller som statsministern sade i går under partiledardebatten, och nu tar jag det ur minnet: Vällustingens uttåg ur politiken heter dy- namiska effekter. Herr talman! När jag var tolv tretton år och hälsa- de på mina kusiner, vars far var lantarbetare på en herrgård utanför Vänersborg, såg jag min farbror ta av sig mössan och buga - bokstavligen buga, inte bocka - för patrons stora svarta bil. Då var klas- sklyftorna lätta att se. När jag som tioåring började i realskolan och klassföreståndaren skulle samla in terminsavgiften som var 75 kr sade hon när hon kom till mitt namn - inte för att hon var elak utan för att det var så på den tiden: Eftersom dina föräldrar är så fattiga är du be- friad från terminsavgift. Då var klassklyftorna lätta att se. Som ung pojk - kanske tio elva år - fick jag de mörka höst- och vinterkvällarna cykla för att möta min mamma när hon kom från sitt kvällsjobb som underbetald och kuschad städerska på kanslihuset på regementet. Då var klassklyftorna lätta att se. Men, herr talman, klassklyftorna finns där fortfa- rande. De är kanske inte så lätta att se. De är inte så uppenbara som när jag var barn. Men de finns där. De skär kanske på ett annat sätt, men de finns där. Det är därför vi två år i följd har höjt barnbidraget till alla landets barn med 100 kr per månad. Det kos- tar ungefär 2 ½ miljarder. Då ligger också höjningen av flerbarnstillägget i den summan - 2 500 miljoner. Det är mycket pengar. De ska tas in, innan de kan betalas ut. Vi höjer barnbidragen för att minska skill- naden mellan de familjer som har barn och de som inte har barn. Det är därför vi nu sänker skatten för landets alla pensionärer som betalar skatt. Det är därför vi gör innovationen med "negativ skatt" för de pensionärer som inte betalar skatt. Men detta kostar pengar, närmare 2 miljarder. De pengarna ska in, innan de kan betalas ut. Det är därför vi fortsätter att kompensera för en del av egenavgifterna. De pengarna ska också in, innan de betalas ut. Det är därför vi inför skattereduktion för del av fackföreningsavgift. Det kostar 3 ½ miljarder. De pengarna ska också in, innan de kan betalas ut. Det är bl.a. därför vi inför maxtaxa på dagis. Det kostar nästa år nästan 4 ½ miljarder. De pengarna ska också in, innan de kan betalas ut. Ja, herr talman, så skulle jag kunna fortsätta, men jag nöjer mig med detta. Mitt första budskap är: Klyftorna finns där även om de ibland är svårare att se än när jag var barn. Mitt andra budskap är: Sverige blir bättre för alla om klyftorna minskar, inte ökar. Sverige blir bättre när rättvisan ökar. Sverige blir bättre när jämställdheten ökar. Sverige blir bättre när tryggheten ökar. Trygghet är att veta att vi kan betala för våra ge- mensamma utgifter. Trygghet är att veta att alla är med i skyddsnätet. Trygghet är att veta att Sverige växer och utveck- las. Trygghet är att barn och gamla kan veta att vi ställer upp för varandra. Herr talman! Det är för att kunna göra det jag har talat om och mycket, mycket mer som vi socialdemo- krater försvarar och kommer att försvara ett relativt högt skatteuttag. För att än en gång citera Sveriges längste - i dub- bel mening - statsminister, Tage Erlander: Vi vill att vårt Sverige ska vara riktigt, rättvist och rättfärdigt. 0921939922800 N 2010-01-01 00:00:00 144304 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf27