<anforande>
<dok_hangar_id>2348309</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2001-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10 §) Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CF12858A-4B2C-4CFE-BB1C-EC18B51878A5</anforande_id>
<anforande_nummer>166</anforande_nummer>
<talare>ANDERS G HÖGMARK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror att vi kan vara ganska över-
ens om att det krävs mer ekonomiska resurser. Men
det är inte alltid bara de ekonomiska resurserna som
är avgörande. Det behövs en blandning. Jag och Mo-
derata samlingspartiet ser med stor oro på utveckling-
en av anslagen. Det är därför som vi har föreslagit
300-500 miljoner kronor mer per år. Även utan yt-
terligare en enda person intagen inom kriminalvården
skulle ett bra behandlingsresultat och en större andel
som kunde komma ut i ett vanligt liv och inte åter-
vända till kåken vara en lysande investering mänsk-
ligt, socialt och ekonomiskt.
Man är ju förfärad över det stora procenttalet åter-
fall. Varje procentenhets förbättrat behandlingsresul-
tat skulle förmodligen vara ett ekonomiskt lysande
resultat. Det är alltså därför känner vi oro över ut-
vecklingen av anslagen.
Fru talman! Vi får kanske tillfälle att lite längre
fram i ett replikskifte fortsätta diskussionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0502353466300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>144443</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf166</protokoll_url_www>
</anforande>
