2348309 GP0914 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober 2001/02 14 2001-10-18 00:00:00 (forts. från 10 §) Allmänpolitisk debatt 4B80F834-527B-4DC2-8F18-C2D6BBC69926 153 RONNY OLANDER (s) s Fru talman! Jag skulle vilja ta upp en viktig fråga som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen arbets- miljön i arbetslivet ur några olika synvinklar. Till att börja med vill jag ta upp frågan: Vad gör vi åt alla vuxna som mobbar och blir mobbade på jobbet? Enligt SCB har närmare 5 % av de anställda ut- satts för något slag av kränkande särbehandling. Det blir omkring 200 000 personer. Efter stress och ar- betsbelastning är mobbning den vanligaste orsaken till psykiska arbetsskador. Arbetssjukdomar orsakade av organisatoriska eller sociala faktorer ökar mest av samtliga sjukdomar. Som exempel har var femte medlem i Statstjäns- temannaförbundet blivit utsatt för kränkande särbe- handling. Det visar en alldeles färsk undersökning om medlemmarnas arbetsmiljö som Statstjänstemanna- förbundet, ST, har gjort. Var tredje medlem uppger att mobbning förekommer på arbetet. Alla är överens om att det är helt förkastligt att barn och ungdomar mobbar sina skolkamrater. I sko- lor runtom i landet försöker man nu också finna vägar att komma till rätta med det här. Och regeringen gör bl.a. en jättesatsning på att få in fler vuxna i skolan. Men hur uppträder vuxna människor mot varandra runtom på våra arbetsplatser? Uppträder vi vuxna som goda föredömen för det uppväxande släktet? Det är frågan som vi måste ställa oss. Men svaret är allt- för ofta nej. Fru talman! De signaler som kommer är minst sagt oroande. Alltfler anmäler arbetsskador som beror på mobb- ning, och de kan vittna om hur de som arbetstagare har kränkts på sin arbetsplats. Kränkningen kan ske på många olika sätt och av alla medarbetare. Dock vittnar alltför många om att chefen är den som krän- ker. Vad som orsakar kränkningar är svårt att precise- ra. Förmodligen är dagens pressade arbetssituation med stressade arbetskamrater, slimmade organisatio- ner, dåligt ledarskap och hot om uppsägning några av orsakerna. Men oavsett orsaker är det inte, har aldrig varit och får aldrig bli okej att mobba någon! Näringsdepartementets arbetsgrupp för åtgärder på arbetsmiljöområdet har gjort en ambitiös översyn och har ringat in områden där det kan krävas konkreta åtgärder. Gruppen lyfter fram ekonomiska styrmedel, lagstiftning och föreskrifter, tillsyn och tillsynsmeto- der, företagshälsovård, samverkan, forskning kom- petensutveckling kunskapsspridning samt arbetstider. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, AFS 1993:17, Kränkande särbehandling i arbetslivet är i högsta grad aktuella och innehåller definitioner, kon- sekvenser och förslag till åtgärder för att förebygga kränkande särbehandling. Även den i 3 kap. i arbets- miljölagen lagstadgade internkontrollen borde rätt använd kunna förebygga mobbning. De senaste årens statistik över ökande vuxen- mobbning pekar dock på att den arbetsmiljölagstift- ning vi har inte räcker till. Jag tror att det kan bli nödvändigt att införa straffbestämmelser för mobb- ning på jobbet, liknande dem som vi har i diskrimine- ringslagstiftningen. Jag är också övertygad om att det krävs mycket mer forskning om vuxenmobbning i arbetslivet. Men avgörande för framgång är viljan och över- tygelsen hos alla att det går att vända utvecklingen med den ökande mobbningen på arbetsplatserna. Och där måste vi som politiker bidra med opinionsbild- ning, resurser och nödvändig lagstiftning. Fru talman! Nästa fråga som jag kort vill ta upp handlar om drogtester i arbetslivet. Vi börjar i Sverige få en väldigt liberal inställning till drogtester på jobbet, alltför liberal enligt min mening. Jag vet att enligt enkätundersökningar ställer en stor majoritet av svenskarna upp på drogtester för att få drogfria arbetsplatser. Och de lokala fackför- bunden på t.ex. SJ och Luftfartsverket har gått med på att drogtesta personal som har s.k. säkerhetstjänst. Det är faktiskt inte utan anledning som den kroppsliga integriteten är skyddad i grundlagen, i regeringsformens andra kapitel, och man måste ha stöd i någon annan lag för att inskränka grundlagens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna. Den lag som arbetsgivaren brukar kunna luta sig mot för att motivera drogtester är arbetsmiljölagen. Det gäller arbetsgivarens skyldighet att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa och olycksfall. Jag kan förstå att man vill testa t.ex. piloter och lokförare. Men i dag ökar användandet av drogtester mycket snabbt. Det senaste året drogtestades över 30 000 anställda i Sverige. Då förstår man att det inte bara är fråga om piloter utan om många andra. Hur många personer kommer vi att testa om några år? Det är viktigt att vi får tydligare regler för att kunna hantera den känsliga balansgången mellan personlig integritet och säkerhet för de anställda och allmänheten, att samma regler gäller för offentliga och privata arbetsgivare och att vi får regler som förhindrar att drogtester blir något som arbetsgivare gör slentrianmässigt. Det här är oerhört viktigt och centralt. Fru talman! Jag vill avslutningsvis nämna Social- departementets pågående utredning, som görs av enmansutredaren Jan Rydh, Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Här konstateras att sjukfrånvaron och förtidspensioneringen fortsätter att öka och att ohälsa och därmed sammanhängande utstötning från arbetslivet blivit ett mycket allvarligt problem för alltfler människor. Utredningen ska vid tre tillfällen under detta år redovisa olika förslag i syfte att hejda och pressa tillbaka den oroväckande tilltagande ohälsan i arbets- livet. Utredningen har redan vid två tillfällen lagt fram många intressanta förslag och ska lämna sitt slutbe- tänkande i december. Regeringen har därtill i årets budget lagt fram ett ambitiöst och spännande elvapunktsförslag inom hälsoområdet. Det finns all anledning att med positiva ögon arbeta med detta förslag. Här har alla aktörer, från stat och kommun till samtliga parter på arbets- marknaden, ett uppdrag. Det som sker inom ohälsoområdet är ohållbart i längden. Här bör alla politiska partier medverka på ett positivt sätt. Ingen kan stå eller får lämnas utanför en så viktig diskussion om bättre hälsa i arbetslivet. Vi måste naturligtvis se till helheten för oss människor både i privatlivet och i arbetslivet. Det är inte minst viktigt. 0875425244515 N 2010-01-01 00:00:00 144430 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf153