2348309 GP0914 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:14 Torsdagen den 18 oktober 2001/02 14 2001-10-18 00:00:00 (forts. från 10 §) Allmänpolitisk debatt 3BE92E95-19B9-40D7-A11C-41DA225A8511 138 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) v Fru talman! Under de senaste åren har vi sett en närmast katastrofal ökning av ohälsan i arbetslivet. Det är framför allt stressrelaterade besvär som ökar våldsamt. Slimmade organisationer, resursbrist, stän- diga förändringar och oklara mål i verksamheterna i kombination med ett alltmer urvattnat arbetsmiljöar- bete banar väg för ohälsa. I år är var åttonde person i arbetsför ålder anting- en sjukskriven eller förtidspensionerad. De direkta kostnaderna i statsbudgeten blir naturligtvis mycket höga. I LO:s undersökning Ohälsans trappa visas det på stora förändringar vad gäller psykiskt välbefinnande i arbetargrupperna. Den kanske allvarligaste slutsatsen i undersökningen är att andelen som upplever oro eller ångest har ökat mycket kraftigt under 1990-talet. Bland unga kvinnor har det skett en tredubbling av dem som upplever oro, ängslan eller ångest. Det har gått från 8 till 24 %. Även sömnbesvär och huvud- värk har ökat mycket, speciellt bland de unga. Även TCO har gjort en undersökning om ohälsan i Sverige. TCO har haft hjälp av SIFO, som har frågat över 4 000 personer över hela landet. 69 % av de tillfrågade anger ökad stress och ökade krav på ar- betsplatserna som orsak till den ökade sjukskrivning- en. 76 % av kvinnorna och 62 % av männen anger stressen som enda anledning till ökad sjukskrivning. Fru talman! Det behövs kraftfulla åtgärder för att motverka den ogynnsamma utveckling som vi ser i dag. Det elvapunktsprogram som presenterades i budgetpropositionen omfattar viktiga åtgärder för att förebygga ohälsa i arbetslivet och åtgärder för att rehabilitera. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att sätta löntagaren i centrum och göra arbetsgivarens ansvar för ohälsan tydligare. I Vänsterpartiet anser vi att programmet är en bra start och inledning för att öka hälsan i arbetslivet. Alla elva punkterna är bra, men jag vill nämna några lite mer. Att försöka nå nationella mål för hälsa i arbetslivet - det är bra. Men målen måste vara tydli- ga, och de ska också vara förankrade hos arbetsmark- nadens parter. Hälsobokslut, som är ett första steg mot en personalekonomisk redovisning är något som mitt parti har försökt driva under många år. Nu ska vi försöka göra det i den offentliga sektorn och redovisa de anställdas hälsoläge. Personalekonomisk redovis- ning är säkert ett effektivt styrmedel för bättre ar- betsmiljö. Den mänskliga resursen - humankapitalet - behöver känna sitt värde och inte bara utnyttjas kortsiktigt för ekonomisk vinst. En annan mycket viktig punkt är utvecklingen av arbetsmiljöarbetet. Man pratar här om en satsning på utbildning av skyddsombud och utveckling av ar- betsmiljöcertifieringen som några av förslagen. Det välkomnar vi verkligen. Ett stort problem har under 1990-talet varit det minskade antalet skyddsombud. Under ca 10 år har antalet skyddsombud minskat med så mycket som 30 000. Som ett resultat av det har det blivit allt svå- rare att kontrollera om arbetsmiljölagen följs. Men varför har intresset för att vara skyddsombud mins- kat? Har statusen minskat? Eller vågar man inte ta uppdraget på grund av att man kan upplevas som obekväm? Kvinnornas andel av de sjukskrivna har ökat kraf- tigt de senaste åren. Vid utgången av förra året var andelen kvinnor 63 % av de sjukskrivna. En viktig orsak till dessa könsskillnader i ohälsan är att arbets- miljön i ergonomiskt och psykosocialt hänseende har försämrats eller åtminstone inte förbättrats i samma takt i kvinnodominerade yrken bl.a. inom vård och omsorg. En annan viktig orsak är att det alltjämt är kvin- norna som utför mer av omsorgsarbetet i hemmet. Detta kan betyda att samma arbetsmiljö ger olika effekter på män och kvinnor. Rationaliseringar och strukturförändringar har också på många områden i samhället inneburit en förändrad arbetssituation för de anställda. Oförutsägbarheten anförs ofta som ett motiv för konjunkturanpassade arbetstider eller för att en ökad andel av personalen knyts till verksamheten genom lösare anställningsformer, t.ex. projekt- och be- hovsanställningar. Den ur arbetsmiljösynpunkt kanske mest påtagliga konsekvensen av denna utveckling är den omfattande demonteringen av fasta strukturer. Det är strukturer som under mycket lång tid har svarat för verksamhe- tens kontinuitet. Med denna förändring följer också djupgående förändringar av arbetets villkor. Återigen är det kvinnorna som får ta stryk. Kvin- nor är kraftigt överrepresenterade i den anställnings- form som är mest problematisk - behovsanställningen - men även när det gäller vikariat. Båda formerna är vanliga inom offentlig sektor. Kvinnor är dock under- representerade i den mer gynnsamma formen projekt- och objektsanställningar. Studien visar att kvinnor har ungefär hälften så stor chans som män att övergå till en fast anställning under en tvåårsperiod. Det går också att konstatera att förvånansvärt lite forskning har gjorts om de tidsbegränsat anställdas villkor och hälsa. Kvinnorna får ta stryk även på forskningsom- rådet. Något som är mycket allvarligt är att arbetsmiljö- forskningen och arbetsmiljöutbildningen har minskat i betydelse och omfattning vid de stora tekniska hög- skolorna. Vid KTH har man i princip avskaffat ar- betsmiljöprofessuren. I Linköping flyttade professorn, och professuren har ännu inte blivit återbesatt. Vid Chalmers och i Lund har man en ändrad inriktning. Man kan inte hålla på med arbetsmiljöforskning av överlevnadsskäl. Det är också svårt att rekrytera doktorander till arbetsmiljöforskning. Det beror nog bl.a. på den dåliga statusen. Det som man inte satsar på vid de stora, dominerande högskolorna upplever man inte som så viktigt och gångbart på sikt. Rejäla forskningsresurser och ett intresse från samhället skulle vara en god grund för att bibehålla och stärka arbetsmiljöämnenas status. Men just nu går vi åt motsatt håll. Samhällets signaler måste bli mycket klarare. 0891897903314 N 2010-01-01 00:00:00 144415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0914/#anf138