2348308 GP0913 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:13 Onsdagen den 17 oktober 2001/02 13 2001-10-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 34DA0F61-B489-460A-8E55-72DBDC536E22 73 JONAS RINGQVIST (v) v Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Maria Wetterstrand välkommen till riksdagen och till miljö- och jordbruksutskottet, som jag har förstått att hon ska vara med i. Hon är väl en av de få som har förut- sättningar att ersätta Gudrun Lindvall i miljö- och jordbruksutskottet när det gäller kunskap om miljö- frågorna och debattiver. Jag hoppas verkligen på ett gott samarbete med Maria Wetterstrand i kammaren och i utskottet. Jag har i mitt anförande tänkt ta upp klimatfrågan. Det är antagligen den mest angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an men också en av de svåraste. Grunden till våra utsläpp av växthusgaser är ju att nästan hela vår energiförsörjning globalt kommer från fossila källor. Den omställning som krävs är därför mycket omfattande. Det är därför glädjande att tren- den i Sverige för närvarande tycks gå åt rätt håll. Utsläppen minskar, än så länge i otillräcklig omfatt- ning, men vi har ändå sett ett trendbrott. Även i de globala förhandlingarna har framsteg gjorts, inte minst tack vare den insats som miljömi- nistern och den svenska regeringen gjort under det svenska ordförandeskapet. Det stora bakslaget i det sammanhanget är att USA än så länge står utanför en uppgörelse om Kyotoprotokollet. Trots de här framstegen på både nationell och in- ternationell nivå kan vi inte säga att riskerna verkar minska. Tvärtom: Världens ledande klimatforskare i FN:s klimatpanel har i år lämnat en rapport vars ana- lys entydigt visar att riskerna för klimatstörningar och katastrofala följder härav ökar. Jämfört med tidigare rapporter från klimatpanelen skärps hotbilden. De bästa globala prognoser som görs pekar hittills också på en god överensstämmelse med den verkliga ut- vecklingen, och de prognoserna visar på en skräm- mande hög höjning av jordens medeltemperatur inom loppet av ett sekel. Många fakta, indicier och tecken tyder på en glo- bal uppvärmning. Det finns få eller inga tecken på att klimatet är stabilt och inte påverkas av människan. Det finns också en stor oro bland klimatforskare för tröskeleffekter - dvs. en relativt plötslig föränd- ring i en del av det komplicerade klimatsystemet vilkens effekt kan vara snabb och därmed ha stor skadeverkan. Ett exempel på detta är om den sibiriska tundran tinar snabbt och börjar avge växthusgaser till atmosfären. Andra exempel är ändrade mönster i havsströmmar. Det finns också en stor rättviseaspekt på klimat- frågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra femtedelar av utsläppen. Samtidigt som det är den rika delen av världen som står för det mesta av utsläppen är det den fattiga världen som drabbas hårdast av effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförutsättningar försämras till följd av klimatförändringarna. Det är små fattiga öländer och låglänta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas av stigande havsnivåer, medan rika länder med samma problem har råd att skydda sig. Rättviseperspektivet på klimatfrågan ska inte ses bara i ett globalt perspektiv. Vi kan även i Sverige se en mycket orättvis fördelning av vårt gemensamma miljöutrymme. Vi kan jämföra utsläppen från å ena sidan en höginkomsttagare, t.ex. en medelålders man som bor i villa, har en stor ny Volvo och flyger utomlands på semestern, och å andra sidan en låginkomsttagare, t.ex. en ensamstående mamma som bor i en trängre lägenhet, som inte har bil och som tyvärr inte alls har råd att åka på semester. Den jämförelsen visar att skillnaden i koldioxidut- släpp kan vara flera hundra procent. Miljöutrymmet är inte bara orättvist fördelat i världen. Det är också orättvist fördelat i Sverige. Vi anser, mot bakgrund av att vi lyckats vända trenden av utsläpp i Sverige och mot bakgrund av att hotbilden samtidigt skärps, att det finns skäl att höja ambitionsnivån för den svenska klimatpolitiken. När Klimatkommittén lämnade sitt betänkande fö- reslog den att vi skulle minska utsläppen till 1990 års nivå till år 2005 och därutöver minska med 2 % till 2010. Det var en stor enighet bakom det här förslaget. Nu visar det sig att det som Klimatkommittén före- slog som mål för 2005 redan är uppnått. Dessutom har vi sedan Klimatkommittén kom med sitt betän- kande fattat beslut om ytterligare åtgärder för att minska utsläppen såsom en skatteväxlingsstrategi och en satsning på förnybara drivmedel. Självklart måste då också målet för 2010 kunna höjas. Vi har föresla- git att det skärps till 5 % för de svenska utsläppen, och att vi därutöver vidtar åtgärder genom projekt i andra länder som minskar utsläppen där. Detta skulle göra att vi tar vara på den positiva trend som vi för tillfället har i Sverige. Vi minskar våra utsläpp nu, och därmed står vi väl förberedda inför framtiden då vi vet att vi måste minska utsläppen ytterligare. Vad är det då som gör att vi kan minska utsläp- pen? Jag tänkte ta några exempel. Om alla kör lagen- ligt - dvs. inte för fort, vilket inte är för mycket be- gärt av svenska bilister - kan utsläppen minska med någon procent. Om vi byter ut 10 % - bara 10 % alltså - av bensinen och dieseln mot förnybara driv- medel kan utsläppen minska med 3 %. De satsningar som beviljats pengar i de lokala investeringsprog- rammen kan minska utsläppen med 2 ½ %. Tolv kommuner, bl.a. de s.k. utmanarkommunerna, har tillsammans med Naturskyddsföreningen redovisat att de själva kan minska sina utsläpp med 1,3 miljoner ton, dvs. nästan 2 % av Sveriges utsläpp. Detta skulle de i huvudsak klara till senast 2010. Listan på sådana här exempel kan göras lång. Skatteväxling, ekonomiska styrmedel för trafiken, en jättesatsning på järnväg osv. Allt detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldioxid, och sanno- likt skulle det gå att nå betydligt längre än vad vi vågar hoppas på i dag. Det finns naturligtvis en stor osäkerhet i denna typ av beräkningar, men de visar på möjligheterna. Vi har valt det något blygsamma för- slaget om att minska utsläppen med 5 % till 2010. Kanske är det Naturskyddsföreningen och utmanar- kommunerna som är de verkliga realisterna när de säger att utsläppen kan minska med 15 % till 2010. Det är viktigt att vi sätter målet tillräckligt högt för att visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, men framför allt är det viktigt att vi genom- för alla de åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra utsläpp till en hållbar nivå. 041424287315 N 2010-01-01 00:00:00 144055 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0913/#anf73