2348308 GP0913 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:13 Onsdagen den 17 oktober 2001/02 13 2001-10-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt E7FA3755-4594-4F25-9C4E-5670EE40FD42 68 LARS LINDBLAD (m) m Fru talman! En god livsmiljö och att naturen lång- siktigt mår bra är viktiga frågor för de allra flesta människor. Det är viktigt att vi i riksdagen formulerar en politik som gör att vi uppnår en bättre och renare värld. Men vi är inte ensamma. I Sverige kan vi vara lyckliga över att ha en av världens mest miljömedvet- na befolkningar och ett av världens mest miljövänliga företagande. Det är viktigt att samhällets olika aktörer spelar tillsammans. Då får vi bästa möjliga effekt för miljö och natur. Sambandet mellan miljö och välstånd, och därmed mellan miljö och ekonomi, är grundläggande. Man kan aldrig långsiktigt isolera miljöpolitiken från eko- nomins verklighet. Sätter vi alltför stora begränsning- ar för företag och människor, eller lägger vi alltför stora ekonomiska bördor sparkar vi undan benen för den framtida miljön. Endast välmående människor, företag eller länder klarar av att satsa på en bättre miljö. Marknadsekonomin har visat sig vara ett klart överlägset system framför plantänkandet. Ett av de allra största miljöhoten vi har i världen i dag är fattig- domen. Miljontals människor i tredje världen har inte råd att vara miljömedvetna. Detta är en av våra största utmaningar. Regeringen har valt att samarbeta med partier som inte förstår det viktiga sambandet mellan en växande ekonomi och en god miljöpolitik. Detta har präglat även regeringens politik, som blivit alltmera verklig- hetsfrånvarande och teoretisk. Socialdemokraterna samarbetar med ett parti som får allt mindre stöd av väljarna, nämligen Miljöpartiet, ett parti som exemp- lifierar det jag nyss sade. Man vill bl.a. höja bensins- katten till 30 kr per liter i ett samhälle där bilägaren redan i dag betalar cirka två tredjedelar i skatt när man köper bensin. Detta är en politik som drabbar alla de barnfamiljer och människor som bor på landet och som behöver bilen för att klara vardagen. Var ska det sluta? Fru talman! Inget av riksdagens partier har hur mycket pengar som helst i sin budget. Politik är att göra prioriteringar. Så är det även i miljöpolitiken. Ingen har obegränsade resurser. Därför är det viktigt att göra rätt prioriteringar, att få ut bästa möjliga miljöeffekt av de pengar som finns. Därför är det svårt att förstå hur regeringen med samarbetspartierna har råd att slösa så som man gör. De lokala investeringsprogrammen var ett tydligt exempel på hur man kan sätta sprätt på miljardbe- lopp. Riksdagens revisorer och andra har starkt kriti- serat dessa satsningar bl.a. genom att säga att de gett minimal miljönytta. Vi har inte råd med den typen av politik. I årets budget har regeringen lagt fram liknande saker. Nu anslår man i stället för lokala investerings- program ett liknande program för klimatåtgärder. Återigen ska staten pytsa ut pengar till kommuner och andra, denna gång hela 200 miljoner kronor nästa år och sammanlagt 900 miljoner över tre år. Har man inte lärt sig något från misstaget med lokala investe- ringsprogram? Eftergiftspolitiken är tydlig på en del andra områ- den. I kapitlet Levande skogar i propositionen Svenska miljömål föreslås att ytterligare 900 000 hektar skog ska undantas från skogsproduktion till år 2010. Mängden död ved i Sverige ska öka med 40 %, gam- melskogen ska öka med 5 % och andelen mark med yngre lövskog ska ökas. Syftet är att uppnå en ökad biologisk mångfald. Samtliga partier och skogsnäringen är eniga om att avsättningar ska göras. Skogsägarna har varit så pass duktiga att möta kraven att de redan på frivillig väg har klarat att avsätta 600 000 hektar skog, och ytterligare 100 000 hektar har avsatts på annat sätt. Upp till 800 000 hektar har man accepterat. Nu kom- mer en kalldusch: Tack för ert goda arbete! Här får ni en ny utmaning. Ytterligare 100 000 hektar ska tas bort från produktionen. Skogsägarorganisationerna hävdar att detta inne- bär ett inkomstbortfall per år på 1 miljard kronor och att ytterligare ungefär 2 000 skogsfastigheter i Syd- och Mellansverige kommer att beröras. Samtidigt kommer myndigheterna att ha svårt att klara av att hålla kvalitet i arbetet när det går så snabbt. Kvantiteten verkar betydligt viktigare än kvaliteten när regeringen gör upp med Miljöpartiet. Dessutom verkar man inte bry sig om konsekvenser- na för näringsliv och arbetsmarknad. I kapitlet Giftfri miljö vill regeringen på en gene- ration skapa ett samhälle fritt från gifter som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Detta vill man åstadkomma genom att bl.a. satsa mycket pengar på sanering av förorenad mark. I år prognostiseras utgifterna för sanering att ligga på ungefär 158 miljoner kronor. Nästa år föreslås bud- geten uppgå till hela 418 miljoner kronor, och vidare för år 2003 till 587 miljoner kronor. Det är en jätte- ökning på ett år motsvarande 260 %. På svag grund anslår man mycket mer pengar utan att riktigt ha koll på läget. Vad är nödvändigt att sanera så snabbt? Hur mycket mäktar våra myndigheter av att hantera? Vad kan marknaden klara av själv? Plötsligt finns det hur mycket pengar som helst. Detta är några exempel av många som visar att regeringens politik inte leder till bästa möjliga miljö- effekt för använda pengar. Samtidigt har vi ett läge där det börjar bli allt tydligare att regeringen kommer att spräcka utgiftstaket i statsbudgeten under nästa år. Vem ska betala detta? Jo, det kommer att bli våra medborgare och skattebetalare som får reda upp det. Vi är på väg in i en lågkonjunktur, men det har inte påverkat majoritetens budget. Förutom slöseriet har regeringens långsamma ar- betstakt präglat miljöpolitiken denna mandatperiod. Den nämnda delmålspropositionen kom extremt sent. En proposition som vi fick för ett tag sedan om ol- jeutsläppen till havs var mycket försenad. Klimatpro- positionen, som var aviserad redan för ett år sedan, går vi fortfarande och väntar på. Det verkar inte lätt. Jag lider med miljöministern när man i tidningarna läser om ständiga avbrott i förhandlingarna med två omöjliga partier. Problemet är att flera gånger verkar regeringen ha givit efter för att få igenom förslagen i riksdagen. Det är klart att det är problem när regeringen har att hantera en kli- matpolitik som präglas av överbudspolitik. EU:s rekommendationer till Sverige var att det var okej att höja koldioxidutsläppen med 4 %. Samtidigt kräver Miljöpartiet en svensk koldioxidreduktion på 8 % utan att vare sig medge handel med utsläppsrätter eller resonera kring koldioxidsänkor. Jag tror att vi alla under hösten kommer överens om att vi ska reducera koldioxidutsläppen. Men det måste enligt min mening ske med en verklighets- förankring. Vi klarar inte av detta om vi inte har in- dustrins stöd i arbetet. Det är inte förnuftigt att stänga dörren för handel med utsläppsrätter, en handel som leder till större miljövinster för mindre pengar. Det är också mycket olyckligt att stänga dörren för koldi- oxidsänkorna. Det är en intressant debatt som förs om dessa. Fru talman! I dagarna fick vi på våra bord en pro- position rubricerad En förnyad prövning av stäng- ningen av Barsebäck 2. Regeringgen konstaterar att man inte klarar av att stänga den andra kärnkraftsre- aktorn i Barsebäck 2003. Verkligheten har hunnit i fatt regeringen. I stället vill man få till en ny politisk prövning av beslutet 2003, vilket betyder att man skjuter upp avvecklingen ytterligare. Det är bra, men jag hade önskat att det inte skulle ske bara av energi- politiska och ekonomiska skäl utan också av miljö- politiska skäl. Stängningen av Barsebäck 1 gör ge- nom importen av kraft från dansk kolkraft att Sverige ökade mängden koldioxid i atmosfären med 10 000 ton per dygn. Nu förväntas det bli ännu värre, och det är synd att man inte har dessa miljömotiv i fokus. 0371414788216 N 2010-01-01 00:00:00 144050 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0913/#anf68