2348419 GP09124 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:124 Torsdagen den 13 juni 2001/02 124 2002-06-13 00:00:00 Ändringar i regeringsformen - samarbetet i EU m.m. 1AB8495F-CC48-4D2C-979C-8634B9D1CFD4 133 INGVAR SVENSSON (kd) kd Fru talman! Först vill jag säga några ord om mål- sättningsstadgandena i regeringsformen 1 kap. 2 §. De är egentligen uttryck för grundlagens värdeorien- tering, men det är viktigt att komma ihåg att de som sådana saknar rättslig betydelse. Där står t.ex. att det allmänna ska trygga rätten till arbete och bostad. Men mina ännu inte utflugna barn kan inte med hjälp av denna lag driva någon rättslig process därför att det är uselt med bostäder i Stockholmsområdet. Fru talman! I 2 § första stycket står det: "Den of- fentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda männi- skans frihet och värdighet." I en motion har vi väckt frågan om inte denna värdeorientering borde göras något vidare och mer pregnant peka på varje männi- skas unika egenvärde. För detta har vi föreslagit att ordet "integritet" tillförs denna mening. Begreppet har sitt ursprung i det latinska integritas, som innebär helhet, egenvärde, människovärde. Det hör hemma i sfären människan som person och pekar på varje människas unika och oersättliga värde. Vi har valt att inte nu reservera oss på denna punkt. Gällande bestämmelser i regeringsformen uttrycker i viss mån att det allmänna ska värna den enskildes integritet, även om vi inte är helt nöjda med helheten i synsättet. Men vi tror att effekterna av en sådan förändring måste analyseras vidare, och vi får anledning att återkomma till den frågan så småning- om. Fru talman! Debatten under våren angående de fö- reslagna grundlagsförändringarna visavi vårt med- lemskap i Europeiska unionen har tidvis varit intensiv och fylld av övertoner och missförstånd. Först vill jag säga några ord om förändringen av regeringsformens 10 kap. 2 §. Det som avses är att riksdagen tidigare ska kunna ta ställning till ett ännu inte färdigförhandlat förslag inom andra och tredje pelaren i EU - t.ex. ett rambe- slut. I dag går det till på ett annat sätt. Regeringen sätter sig i en slutförhandling, men när det kommer till ett slutligt ställningstagande får regeringen lämna sitt preliminära godkännande med hänsyn till att riksdagen måste höras - en s.k. parlamentarisk reser- vation. Riksdagen har sedan, som många har varit inne på tidigare, att säga ja eller nej till regeringens förslag utan att egentligen kunna påverka beslutets innehåll. Någon substansförändring kan riksdagen inte göra i ett sådant läge. Det är ja eller nej som gäller. Först därefter kan EU anta det slutliga rambe- slutet. Med den förändring som nu föreslås heter det i ut- skottets skrivning att regeringen inte bör inhämta riksdagens godkännande förrän förhandlingarna i ministerrådet har nått så långt att regeringen bedömer att inga ändringar av betydelse därefter kommer att ske, dvs. efter det att politisk enighet om överens- kommelsens innehåll har nåtts. Man kan säga att riksdagens möjligheter att på- verka substansen i besluten inte heller efter grund- lagsförändringen är så stora. Men faktum är att riks- dagen faktiskt kan påverka substansen och inte enbart är hänvisad till att säga antingen ja eller nej. Riksda- gen kan genom sitt beslut åstadkomma förändringar i slutprodukten, men jag vill inte överdramatisera den- na möjlighet. Fru talman! Egentligen ska bilden vara klar långt tidigare genom det samråd som regeringen normalt ska genomföra främst med EU-nämnden men också med utskotten. Det är inte meningen - det fastslås i motivtexten - att förändringen i 10 kap. 2 § reger- ingsformen ska innebära att samrådet ska hållas med riksdagen som helhet, utan det ska ske i vederbörlig ordning. Moderaternas och Miljöpartiets reservationer är intressanta bl.a. ur detta samrådsperspektiv, och de förefaller mig inte helt logiska. Båda reservationerna innebär att den efterföljande lagstiftningen ska vara på plats. Att man använder ordet "presenteras" bort- ser jag ifrån, eftersom riksdagen alltid kan ändra det som "presenteras". Det bör med den utgångspunkten vara faktiska substansbeslut man åsyftar när det gäller synen på rambeslut. För det första kan jag konstatera att det om följd- lagstiftningen finns på plats - om den är antagen - inte finns något behov för regeringen att låta riksda- gen ställa sig bakom ett rambeslut. Finns det en anta- gen lag som täcker rambeslutet är det regeringen och inte riksdagen som har traktatmakten. Så är det bara. Fru talman! För det andra - det här är faktiskt inte oviktigt - ansåg riksdagsstyrelsen i anslutning till besluten kring Riksdagskommitténs förslag att den praxis bör bestå som innebär att det inte anses till- räckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan att regeringen i stället ska agera i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter. Konstitutionsutskottet och riksdagen delade denna uppfattning på våren 2001. Slutsatsen är alltså att regeringen ska agera i enlighet med nämn- dens råd och ståndpunkter. Genom detta beslut har regeringen ett slags konstitutionellt ansvar inför nämnden, även om det självfallet inte kan prövas rättsligt. Kring rambeslut sker det samråd i EU-nämnden. Men har det visat sig att det i EU-nämnden finns en majoritet för en linje måste, enligt det jag här har refererat, regeringen agera utifrån detta. Egentligen bör regeringen redan på detta stadium presentera, för att använda uttrycket i reservationerna, hur man tän- ker sig att följdlagstiftningen ska se ut - åtminstone i stora drag. En inte helt oviktigt fråga i sammanhanget är föl- jande. Om regeringen har ett konstitutionellt ansvar inför EU-nämndens majoritetslinje, har då inte även de andra majoritetsskapande partierna ett sådant an- svar? Det är en bra fråga. Jag kan med anledning av vad ordföranden i utskottet sade tidigare fråga om det i stället är lättsinnet som ska råda på denna punkt. Fru talman! Så vill jag säga några ord kring för- ändringen i 10 kap. 5 § regeringsformen. Här har missförstånden och tolkningarna varit mycket märk- liga. Det har t.ex. hävdats - jag tror att även Göran Magnusson var inne på det tidigare - att ändringen medför ett snabbspår eller en gräddfil med möjlighet för snabba och oövertänkta ändringar av grundlagen med tre fjärdedels majoritet. Två saker behöver redas ut, fru talman. Att man ändrar från "Europeiska gemenskaperna" till "Europeiska unionen" i lagtexten har att göra med adressatens namn. Mycket talar för att det senare begreppet är det som kommer att vara adekvat i framtiden. När man talar om "inom ramen för samar- bete" pekar det på möjligheterna att beslutsöverlåtelse ska kunna ske i alla tre nuvarande pelare och även efter eventuella förändringar av denna struktur. Det finns några partier i denna kammare som menar att man bör åstadkomma en sådan förändring och lämna systemet med tre pelare. Fru talman! Det uttryck som diskuteras så mycket, dvs. "som inte rör principerna för statsskicket", är egentligen endast en rekommendation till kommande riksdagar att vara noga med överlåtelsebeslut, så att Sverige består som suverän stat. Uttrycket som sådant är inte rättsligt bindande, eftersom varje riksdag är suverän och fri att fatta de beslut den behagar. Dess- utom finns i dessa frågor alltid ett krav på att besluten ska fattas med tre fjärdedels majoritet. Fru talman! Kritikerna har haft ett tunnelseende i dessa frågor. Man kan inte bara stirra på en paragraf i regeringsformen och tro att den uttrycker den kom- pletta sanningen om verkligheten. Om riksdagen ska fatta ett beslut om överlåtelse av befogenheter enligt 10 kap. 5 § måste det ha föregåtts av att riksdagen har godkänt en överenskommelse enligt 10 kap. 2 § re- geringsformen. Enligt 10 kap 2 § regeringsformen får detta endast ske på sådant sätt som är föreskrivet för riksdagsbeslut. Om en överenskommelse berör ett grundlagsområde måste riksdagen först fatta beslut i grundlagsfrågan enligt de regler som gäller för för- ändringar av grundlagen. Det betyder dessutom att själva godkännandet av överenskommelsen ska fattas på samma sätt. Först därefter vidtar hanteringen av överlåtelsebesluten. Någon möjlighet till gräddfiler eller snabbspår för ändringar av grundlagen finns alltså inte. Det är en myt. Fru talman! Eftersom denna konstiga debatt har uppstått har vi i konstitutionsutskottet under våren arbetat för att hitta en lagtextformulering - motivtex- ten är ju i denna del självklar - som tydliggör detta förhållande. Jag har själv levererat ett antal förslag för att minska den typen av tunnelseende som debat- ten ibland gett uttryck för. Av olika lagtekniska skäl fick vi till slut nöja oss med att i den omdiskuterade paragrafen göra en hän- visning till regeringsformens 10 kap 2 §. Orden "överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens god- kännande av överenskommelse enligt 2 §" tillförs nu 10 kap. 5 §. Det ökar tydligheten, fru talman, men det förändrar egentligen ingenting i sak. Fru talman! En sak är speciellt viktig att betona i sammanhanget. Dessa grundlagsändringar innebär inte någon som helst överlåtelse av befogenheter till EU, vilket ibland hävdas i debatten. De öppnar bara för att adressaten kan vara en annan. Vi lägger till att man bör fundera noga på vad det är man överlåter. Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till betänkan- dets förslag i dess helhet. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 157335 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09124/#anf133