2348419 GP09124 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:124 Torsdagen den 13 juni 2001/02 124 2002-06-13 00:00:00 Ändringar i regeringsformen - samarbetet i EU m.m. 3C41CC40-D373-43AF-BA3B-D1EABBABD476 117 PER UNCKEL (m) m Fru talman! Det som riksdagen nu ska debattera handlar om Europeiska unionens och medlemsstater- nas förhållande till varandra, alldeles specifikt hur Europeiska unionen och Sverige ska reglera sina legala mellanhavanden. Det är ett viktigt avgörande därför att det rör själva grunderna för hur Sverige styrs. Men det rör också villkoren för vad EU ska bli. Särskilt för oss som tillhör kretsen av EU- anhängare är det viktigt att i frågor som dessa hålla god ordning. Beslut ska fattas på reglers och nog- granna övervägandens grund. Jag tillhör inte dem som tvekar att överlämna en formell nationell rätt som ofta blivit rent illusorisk till överstatliga organi- sationer för att i stället tillsammans med andra åter- vinna det som nationerna i inflytande inte längre kan utöva. Men när beslut ska flyttas över till någon an- nan än den svenska staten ska det vara välövervägt och klart. Det är ett av skälen, inom parentes sagt, till Moderaternas tveksamhet till den utveckling som pågår inom EU vad gäller Europeiska rådets infor- mella makttillväxt. Där fattas beslut utan klara regler. Ibland är det så oklart att stats- och regeringschefer- na, som efter Europeiska rådets möte i Nice härförle- den, inte ens vet vad de har beslutat. Så ska inte EU- samarbetet gå till. Rättsstaten kräver regler. Det euro- peiska samarbetet gör det också. Eller för att uttrycka det annorlunda: Det ska var svårt att ge Europeiska unionen ny kompetens. Men när kompetensen väl är given ska det i gengäld vara lätt för Europeiska unio- nen att motsvara de förväntningar som medlemssta- terna har på den. Fru talman! Konstitutionsutskottet har tagit myck- et god tid på sig för att bereda den fråga som riksda- gen i dag ska avgöra. Detta har vi gjort trots en mycket bred enighet i den författningsutredning som har föregått regeringens förslag. Resultatet av ut- skottets beredning är dels ett viktigt förtydligande när det gäller grundlagens ställning i fråga om makt- överlåtelse, dels en utfästelse om en fortsättning på dessa överväganden när väl det pågående konventet och den efterföljande regeringskonferensen är färdig. Det är samma sex partier som slöt en överenskom- melse i Författningsutredningen som har nått fram till dessa ställningstaganden. Därutöver har Moderaterna bestämt sig för att i fråga om rambesluten i detta hänseende gå sin egen väg. Och jag ska be att med några ord få beröra vart och ett av dessa tre områden. Jag ska först ta upp frågan om det som jag kallade för ett viktigt förtydligande, nämligen om grundla- gens överhöghet. Det har ibland i diskussionen kring denna fråga hävdats att allt egentligen kan överlåtas på enkelt sätt. Utskottet gör klart att man inte accepte- rar någon maktöverlåtelse på enkelt sätt av det som är skyddat i grundlag. Med det tillägg som utskottet gör innebär detta att det grundlagsskyddade området inte kan överlåtas till Europeiska unionen om inte grund- lagen först har ändrats. Och det kan som bekant inte ske med mindre än att riksdagen fattar beslut två gånger och med mellanliggande val. Skälet till denna ordning är ju att beslut av denna dignitet ska fattas på ett sätt som ger utrymme för reflexion och menings- utbyte och ytterst för väljarna att i val säga om de är beredda att biträda förändringen eller ej. De som har misstänkt att detta förslag öppnar en möjlighet för något slags gräddfil, att överlåta makt utan reflexion, kan därmed vara lugna. Skyddet inte minst för den svenska tryck- och yttrandefriheten och den svenska öppenheten ligger därmed fast trots andra EU-staters ibland från Sverige avvikande kulturer. Innebörden av vad utskottet nu föreslår att riksda- gen ska acceptera är alltså att vi är beredda att vidga utrymmet för maktöverlåtelse på områden som ligger utanför ekonomin därför att vi tror att dessa områden kan vara väl så betydelsefulla som de ekonomiska för att främja de europeiska folkens och Sveriges gemen- samma intressen. Men vi skyddar det som enligt den svenska grundlagen är skyddat med särskilda besluts- regler och kräver av oss själva att om överlåtelse av inflytande på dessa områden ska kunna föras på tal är det grundlagens beslutsregler som gäller. Fru talman! Den andra frågan handlar om livet efter det konvent som nu har inletts och den reger- ingskonferens som är tänkt att följa på detta. Vad som pågår inom Europeiska unionen är glädjande nog det största reform- och diskussionsprojektet sedan Euro- peiska unionen bildades i slutet av 50-talet. Stats- och regeringschefer, regeringar, parlamentariker från de nationella parlamenten och från Europaparlamentet försöker hitta den nya struktur som bättre passar en ny tids villkor men inte minst passar en europeisk union som är oändligt mycket mer omfattande än den som bildades 1958. Av de sex länderna är vi på väg att få en europeisk union som omfattar hela Europa, ett Europa som därmed kan knytas samman i det grundläggande freds- och frihetsprojekt som Europe- iska unionen alltid har varit. Utskottet säger att när denna process väl är slut- förd kan det finnas skäl att ånyo sitta ned för att re- flektera över hur beslutsreglerna och relationerna mellan Sverige och Europeiska unionen ska vara utformade. I dag utgår vi från att Europeiska unionen egentli- gen inte är någonting annat än vilken internationell sammanslutning som helst, och relationerna mellan EU och denna internationella sammanslutning regle- ras på det sätt som vi alltid har gjort med internatio- nella sammanslutningar. Samtidigt vet vi att Europe- iska unionen, Gud ske lov är jag beredd att säga, är en mycket mer förpliktande organisation än andra som Sverige har deltagit i. Och det är just därför att den är mer förpliktande som den genom åren också har visat sig så framgångsrik. När de författningsförändringar inom Europeiska unionen som nu övervägs väl kom- mer att hamna på riksdagens bord är jag övertygad om att det finns skäl att se över hur Sveriges långsik- tiga relationer med EU egentligen ska gestaltas. De bör i grunden följa samma principer som det som riksdagen nu diskuterar, nämligen en beredvillighet att öppna för att tillsammans med andra återvinna makt och inflytande som nationalstaten har gjort att vi har förlorat men att göra det på ett sätt som säker- ställer rättssäkerheten, klarheten och entydigheten. Fru talman! Det tredje området handlar om de s.k. rambeslut som riksdagen har diskuterat vid åtskilliga tillfällen under den gångna våren. På denna punkt är det ett oenigt utskott som går fram. Bl.a. har Mode- raterna sagt att vi inte kan instämma i den uppfattning som utskottet i övrigt har, nämligen att man ska läm- na öppet för ett godkännande av s.k. rambeslut innan fördragen är slutgiltigt framförhandlade. Må det, fru talman, tillåtas mig att säga att jag tycker att det är egendomligt att så många partier tar så lättsinnigt på konsekvenserna av de rambeslut som nu förefaller bli allt vanligare. Den grundläggande frågan handlar om när riks- dagen egentligen ska ta ställning. Då bör man hålla i minnet att ett rambeslut, när det väl har biträtts av Sverige, är folkrättsligt bindande för vårt land alldeles oavsett om nationell lagstiftning på området förelig- ger eller inte. När rambeslutet väl är godkänt har riksdagen enligt detta att anpassa lagstiftningen där- efter. Först därefter vinner rambeslutet ett slags legal kraft i vårt samhälle. Innan dess är rambeslutet blott och bart en politisk markering. Det kan vara värt att minnas detta i debatten om terroristlagstiftningen, med ett rambeslut som riksdagen redan har accepterat men utan följdlagstiftning och utan att riksdagen haft möjlighet att se konsekvenserna av det. Än så länge spelar detta rambeslut ingen som helst roll i den svenska rättsliga miljön. Vad Moderaterna säger är att vi visst är beredda att biträda sådana beslut. Men vi är inte beredda att biträda dem innan man vet vad de faktiska konse- kvenserna är för Sverige. Det innebär att den lagstift- ning som följer av rambesluten ska företes så att riksdagen, när man godkänner rambeslutet, vet vad det är man folkrättsligt faktiskt förbinder sig till. Mig förefaller denna princip alldeles förskräckligt självklar. Det är därför jag blir så förvånad när andra partier bestämmer sig för att nu acceptera en annan linje. När vi moderater säger nej till den grundlagsänd- ring som nu föreslås gör vi det därför att idén om att riksdagen ska kunna godkänna icke färdigförhandlade förslag gör det ännu svårare att samtidigt kräva att regeringen ska förete den nationella lagstiftning som gör det möjligt att bedöma rambeslutets konsekven- ser. Vår ståndpunkt är att när riksdagen tar ställning ska det vara på basis av ett färdigförhandlat men ännu icke "röstat" förslag - samtidigt som den nationella lagtext som hör till detta företes för bedömning och diskussion. Bara på detta sätt, fru talman, går det att på en gång säkerställa EU:s effektivitet och medborgarnas rättssäkerhet. På dessa punkter får man inte börja sladda. Många gånger kan ett politiskt beslut i EU eller annorstädes framstå som angeläget från tusen och en olika utgångspunkter, inte minst när vi förenas i kam- pen mot terrorismen och allt vad den ställer till med. Men desto viktigare är det att i kampen för de ange- lägna tingen säkerställa att kampen förs med blanka rättssäkerhetens vapen. Börjar man sladda på denna punkt då undergräver man rättssamhället här hemma och rättssamhället i den europeiska unionen, och ytterst undergräver man tilltron till det goda europe- iska samarbete som EU är det främsta uttrycket för. Fru talman! Jag ber att få yrka avslag på utskottets förslag i betänkandet i alla delar som inte överens- stämmer med den moderata reservationen, som jag i stället ber att få yrka bifall till. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 157319 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09124/#anf117