<anforande>
<dok_hangar_id>2348419</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:124 Torsdagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>227FF298-8767-4ACE-A8C6-6BE4B5C04AF6</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>ROLF KENNERYD (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag konstaterar två saker. Det ökade
budgetunderskottet, som i viss grad kompenseras av
större inkomster till det offentliga systemet genom
ökade inkomster till pensionssystemet, innebär ju att
vi för närvarande, och i ännu högre grad nästa år,
lånar av våra egna framtida pensioner. Det kan väl
ändå inte vara en önskvärd utveckling, Arne Kjörns-
berg?
Sedan återkommer jag till den intressanta frågan -
inte om tekniken för hur ni har gjort skattesänkningar
möjliga utan om varför man väljer en teknik som ger
uppenbart felaktiga effekter i förhållande till både det
jag tycker och det som Arne Kjörnsberg och Marie
Engström säger sig vilja åstadkomma, nämligen att
minska klyftorna och inte öka dem.
Fru talman! Jag brukar vara sparsmakad med
känslomässiga tacksägelser även i högtidliga sam-
manhang. Icke desto mindre tänker jag nu hemfalla
till att ge ett tack till alla i utskottet, såväl anställda
som förtroendevalda. Tack!
</anforandetext>
<intressent_id>0505931201806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>157309</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09124/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
